Go morron mina vänner....
Strålande dag ute, solen skiner...känns bra inför i morron oxå. Men fan, den där känslan av olust finns hela tiden, å de beror inte på att jag åker på äventyr i helgen, utan de beror på att jag saknar min plats i bandet nåt vansinnigt! Det gör verkligen ont i mig att veta att de 2 andra medlemmarna får fortsätta som vanligt, att dom får fortsätta ta scenerna runtom i Sverige som vanligt, å att JAG inte får det för att J bestämde det.
Mitt liv ÄR på en scen! Jag brinner för de jag gör på scenen, jag älskade mitt jobb mer än nåt annat, jag längtade skiten ur mig till varje gig hur påfrestande å jobbigt de än kunde vara många gånger så hittade jag alltid energin å viljan att ge ALLT! Han ljög för mig...sa att han inte skulle fortsätta me musiken för att han inte orkar bilda ett nytt band...den jävla idioten! E så fruktansvärt jävla besviken på honom! Han kör över människor som ett ångvält, gör precis som han själv vill, gör de HAN mår bra av å skiter i andras känslor. Han e fan värre än V...hur sjukt de än låter så e han ta mig faaaan värre än V! Stackars patetiska människa...tycker verkligen synd om honom, som tror att livet går ut på å köra över folk, göra som man själv behagar, ljuga, å framför allt, inte inse att han gjort fel...be om ursäkt för allt han orsakat mig, å de gott folk, e inte LITE! Men nu till nåt annat, han gör mig bara på dåligt humör, å inte faaan blev de bättre av att han kom in en snabbis nu! FAN va irriterad jag blev bara av å titta på honom! ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!! Ibland undrar jag va de va jag föll för...euw!!
Det finns nog nån därute som faktiskt tycker om mig som jag e, på riktigt. Nån som inte ljuger för mig, nån som kan öppna sig å prata me mig, nån som inser att jag inte e nån idiot som inte kan ta åt mig av de som sägs. Nån som e Ä R L I G! För just ärlighet har saknats under mina 7 år med J. Ärlighet...å uppskattning.
Många ser mig som ett snyggt yttre, som en galen blondin som syns jämt, överallt, var jag än sätter min fot så syns jag, oavsett om de e med en keps, solglasögon å joggingbyxor på coop, restaurang eller nattklubb, så syns jag. Visst kan man dra fördel av å synas...absolut, men jag e så mycket mer än så, jag e framförallt en människa med både hjärta, hjärna å en själ som kan blir sårad. Jag e dessutom väldigt allmänbildad vilket många chockeras av, självständig, stark... Så, om ni tar bort de där yttre å lär känna MIG så e jag inte så hemsk ändå. Nåt som J aldrig har förstått sig på, tyvärr, å de gick ändå nästan 8 år! Konstigt hur livet kan te sig. Men jag e JAG, take it or leave it. Allt för många har försökt ändra på mig, allt för många har tagit mig på fel sätt å ansett att jag e för stark för dom, att jag har en för stark personlighet å aura, för mycket utstrålning, vilket kan medföra att personen kanske känner sig mindervärdig, va vet jag? Men, jag e den jag e, å jag älskar mig själv för den personen jag e. Å eftersom jag älskar mig själv så kan jag oxå älska andra människor.
JAG E PÅ VÄG GOTT FOLK!
Nu ska jag iväg till Coop å synas! Ha ha ha!
