Miss Vasiliki

tisdag 13 juli 2010

Ge mig styrka....snälla!!

Jaha ja...då va de nån lite anonym fegis (som vanligt) som kommenterat mitt senaste inlägg å som hävdar att den vet hur jag mår? Som hävdar att jag e bitter å den enda som inte har insett de e jag själv?? Öööö...oookeeeej? Varför har vissa personer så förbannat svårt för att ta min lycka? Varför e de så jäkla svårt att faktiskt TA IN att jag mår bra? Att jag ÄR lycklig? Att jag gått vidare i livet? Fan e de så svårt för egentligen? Vad kallas det för nu igen? Ja just de ja: "DEN SVENSKA AVUNDSJUKAN" e de ju. Den typiska svenska avundsjukan där man inte kan unna nån annan lycka, framgång, eller nåt annat positivt över huvud taget. Jag menar, uttrycket måste ju ha kommit nånstans ifrån, eller hur? Finns ju andra uttryck som tex Romantiska Fransmän, Eldiga Spanjorer, Heta Greker osv osv... 

Men vet ni vad? Då har jag nåt att säga till er som inte kan ta min lycka på allvar: SKÖT NI ERT LILLA TRAGISKA, PATETISKA, MISERABLA LIV Å LÅT MIG MÅ BRA PÅ MITT JÄVLA SÄTT.  

Hoppas att jag varit tydlig nog... jag e lycklig, så lycklig jag kan vara just nu. Jag läser världens bästa bok som gett mig ett helt annat synsätt på verkligheten å vad som egentligen ÄR verkligt å vad som INTE e de. Att man inte ska gå in i nån annans domän å TRO saker å ting, för där har man inget att göra över huvudtaget. Gå inte in i min domän å skapa er en egen sjuk uppfattning å en verklighet som inte stämmer. Ni kan inte överhuvudtaget försöka "tänka" åt mig heller, de gör jag faktiskt utomordentligt bra själv ska jag tala om. Min domän e MIN domän, låt mig leva där ifred å sköt ert i stället.

Antingen låser man sig vid sina tankar eller så börja man med frågorna. Några andra alternativ finns inte.
Ingen kan göra mig illa - de e bara jag som klarar de.


Att vissa människor lägger sig i andras liv innebär bara att dom inte har ett eget liv utan måste lägga sig i andras liv å snacka skit. Tycker att de e tragiskt faktiskt... Tycker att de e konstigt att man inte ens kan få va lycklig ifred liksom? Jag menar, vore det bättre om jag hade mått dåligt? Varit deprimerad? Stängt in mig? Slutat leva? Eller va begär dom egentligen? Min lycka å mitt liv innebär ganska mycket för ganska många människor i mitt nätverk just nu. ALLA mår bra för att JAG mår bra. Take it or fucking leave it...å jag ska till H A L M S T A A A D till helgen å va L Y C K L I I I G!!


"NÄR JAG BRÅKAR MED VERKLIGHETEN FÖRLORAR JAG -
MEN BARA TILL 100 PROCENT..."