Igår kväll, sen kväll, såg jag ett reportage på svt angående BURKA (heltäckande kvinnoklädsel i polyester som inte skrynklar sig, som döljer hela kroppen, t o m ögonen). För mig, som svensk, med utländskt påbrå (grekisk pappa å finsk mamma) men dock född å uppvuxen i sverige å har vuxit upp med sveriges lagar i sveriges samhälle, så kan jag inte sticka under stolen med att jag faktiskt blir skrämd av dessa "uppenbarelser" när jag påträffar dom på stan, eller va de nu kan vara. Reportaget va skrämmande intressant... En kvinna vid namn Marianne, svensk från början, blev intervjuad å ifrågasatt ganska kraftigt vad gällde just burka och dess innebörd å va den faktiskt för med sig för kvinnan som bär den. Hon sa att hon kände sig trygg i sin religion (islam) å kände sig trygg i sin burka...öööh...okej? Ja, så klart att hon gör, hon avskärmar ju sig ifrån samhället?? Hon vill inte bli sedd, hon har ett självförtroende som ligger på MINUS och därför skärmar av sig bakom ett jävla svart skynke, klart att hon känner sig trygg eller? För...VAD HAR SJÄLVA RELIGIONEN ISLAM MED BURKA ATT GÖRA? Svar: Inte ett skit.
OBS OBS OBS!! Det står ingenstans i Koranen att kvinnan e skyldig att använda burka!!
Marianne fick frågan: "Hur blir du bemött i samhället?" Hennes svar blev att hon blev OTROOOLIGT bra bemött, å AAALLA va så trevliga å goa... Hmm, ska vi se... Jo, men lilla Marianne...varför tror du att de e så? Svaret har jag, MIN tolkning av det i alla fall...å de e för att vi, som inte bär burka, som inte e muslimer, som e fria till att egentligen klä oss som vi vill, känner medlidande för en kvinna som bär burka just för att vi tror att dom e förtryckta. Därför e vi tillmötesgående å goa å trevliga. De e mitt svar.
Anledningen till att jag kommit fram till det e för att jag själv jobbade på en vårdcentral i göteborg där det ibland kom in kvinnor i burka. Jag va stenhård med legitimation, speciellt i sådana lägen. När jag bad om legitimation så blev jag ta mig faaan utskälld...?? EY, vänta lite här nu, MITT jobb e att sitta i kassan å ta betalt å guida alla patienter vidare till sina läkare, MEN!! När de kommer in en kvinna i burka, där jag inte ens ser ögonen...å har ett namn på min dataskärm där de står...a nånting...HUR i hela friden ska jag kunna veta att kvinnan som står framför mig e kvinnan på legget? Ta av dig burkan, så kommer du in! Inte annars. Punkt slut. Nej, jag va inte fördomsfull, inte alls, jag gjorde bara mitt jobb. Patienten framför mig ska kunna visa att ansiktet stämmer överens med ansiktet på legitimationen. FINNS inga andra alternativ. Jag vek inte en jävla tum ska jag tala om.
Om ni undrar om jag e emot burka? JA när de gäller på allmäna platser såsom arbetsplatser å skolor t e x, eller när de gäller att kunna legitimera sig, ja DÅ e jag emot burkan. Va dom gör hemma, a de skiter jag högaktningsfullt i faktiskt, sov i den, bada i den, dö i den, skiter i vilket faktiskt. Minns en gång när jag å min dotter som då va 4 år, va å handla på Willys. Framför oss står en kvinna i burka, såg ut som ett spöke faktiskt. Stephanie tittade å tittade, kunde fasicken inte sluta stirra, så jag sa till henne till slut att sluta titta. Hon tittade på mig me sina stora vackra gröna ögon å säger "Men mamma, varför har hon en FILT över sig? Fryser hon så mycket? Eller ska hon på maskerad? eller e hon en häxa?"
Grejen e att jag inte kunde göra nåt annat än å hålla käften, packa mina varor å dra därifrån.
Jag hade kunnat diskutera detta ämne, BURKA, i all evighets evighet, e lika emot de, finns INGEN som kan intala mig nåt annat. Jag e uppvuxen me vissa värderingar, inte alltid bra, men de värderingar som jag fått har jag själv analyserat å utövat, många har jag fått med mig i dagens vardag, andra har jag skickat åt helvete. Å framför allt... JAG E DEN JAG E, MED EGNA VÄRDERINGAR, SJÄLVFÖRTROENDE, SJÄLVKÄNSLA, Å FRIHET!
Vad mina barn väljer för väg, de vet jag inte, men den dag min dotte kommer hem me en burka å säger att hon känner sig TRYGG i de satans tyget, de e den dagen jag kommer att slänga burkan på gården å tända på den å se den brinna åt helvete. Varför? Jo, för att de e INTE så jag uppfostrar mina barn.
Ni får gärna komma med kommentarer som e seriösa, kommentarer å åsikter som jag kan bemöta, men inga idiotiska inlägg om att jag ser ut som ett ryskt sprutluder...som jag fått tidigare, för de berör mig inte ett jävla skit.
Tack å hej, leverpastej!
