De här jävla året kommer antagligen att följa me mig ner i graven som de "VÄRSTA ÅRET I MITT MANNAMINNE EVER!" Så mycket som jag gått igenom, så mycket som hänt både mig å andra just 2010 e fan helt otroligt... Om jag ska utgå ifrån mig själv så har de inte varit direkt tråkigt, å då menar jag tråkigt som i HÄNDELSELÖST, sen att just incidenterna (dom tråkiga) har varit jobbiga å att jag varit ledsen å frustrerad ganska mycket, e ju tråkigt...
Å nu har de hänt igen...ytterligare ett besked att vänta, ett besked som både kommer att få mig lättad och väldigt ledsen, ett besked som jag antagligen kommer att få mig att tänka "a, jag visste de...jag visste de...".
2010 e händelsernas år måste jag säga. Min son, min Oliver, kommer att utredas för ADHD... ADHD lixom? Inte för att jag e förvånad, inte alls faktiskt, inte me tanke på hur de har varit här hemma de senaste månaderna, inte me tanke på hur han själv har eskalerat i sitt humör å sina handlingar å i sitt språk. Jo, jag har misstänkt detta ett tag, å de som känns såååå skönt e att OLIVER ÄNTLIGEN FÅR HJÄLP! Tidigare har dom skitit i honom, ignorerat hans beteende genom att skylla ifrån sig på trots å ålder, dom har sagt att HANS beteende beror på att jag å hans pappa inte hade en bra relation till varandra efter separationen (vilket visserligen e sant men ICKE relevant vad gäller Oliver). ÄNTLIGEN kommer min lilla stjärna att få hjälp...äntligen nån som bryr sig, som vill hjälpa till så att både jag, Oliver å Stephanie får en bättre tillvaro.
Mina dygn e fruktansvärt påfrestande. Mornarna börjar me en fruktansvärt arg Oliver, dagarna e fyllda me ångest i plugget, tankar som virvlar omkring som tornador i huvudet på mig, en trötthet som suger musten ur mig. Detta skrik, gap, fula ord, bankande i dörrar, saker som flyger, utåtagerandet, våldet, ignoransen...jag e så trött så trött så trött...har varit på väg att ge upp fullständigt många gånger. Kvällarna e oxå fyllda me bråk å skrik, man kan säga så här, mina dygn e fullständigt fucked up från halv sju på morronen tills dess att Oliver somnat på kvällarna. Enda tiden som e "lugn" men som kräver en jävla koncentration e tiden i plugget eller tiden som jag sitter å försöker plugga på biblioteket, å då MÅSTE jag "stänga av" den delen som fortfarande e kvar vid konflikterna hemma. Å de e förbannat svårt måste jag säga, men jag måste, har inget val, måste fixa detta, måste överleva mina vardagar, för dom e värre än värst just nu, har aldrig varit me om detta förut.
Aldrig...å jag har ingen ork kvar...e fullständigt utpumpad, ledsen, trött...trött... S L U T!!
A, de här året kommer att bli ett år att minnas, ett år jag kommer att tänka tillbaka på å tyvärr enbart minnas allt de tråkiga å negativa som det fört me sig. De positiva kommer på nåt sätt i andra hand, konstigt att de e så...men dock ganska mänskligt tror jag.
Jag ber till min Högre Makt att ge mig den styrka jag behöver för att fixa detta, för just nu e jag på väg att kollapsa fullständigt...
 |
| MIN STJÄRNA...OLIVER!! |
