Ibland så måste man ta svåra beslut. Beslut som man egentligen inte skulle ha tagit om ens vardag fungerade som den gjorde, beslut som man faktiskt inte behöver ta, svåra, jobbiga beslut som gör ont...speciellt när det finns varma känslor inblandade. Tog ett sådant beslut i morse när jag gick upp. Konstigt nog så gick jag upp med ett väldigt gott humör, sovit gott (otroligt!), myste me min älsklingskisse Pantra, drog upp persiennerna å såg solen lysa mot mig, kände mig lugn å glad samtidigt som jag pratade me underbara T. Gick ner i köket, satte på kaffe, tog min medicin, allt i vanlig ordning, inga konstigheter. Tills jag fick en sugande obehaglig känsla i maggropen...kunde inte placera den riktigt om jag ska va helt ärlig, men den fanns där å växte sig större å större tills det kändes som ett helt berg, Mount Everest hade börjat resa sig i maggropen.
Började frenetiskt att tänka på vad som skulle kunna orsaka just den känslan? Efter ett tag slog de mig att de har me JBE å göra...tyvärr så va de så... Så jag fick ta de otroligt jobbiga å tunga beslutet till att skicka iväg ett sms där jag förklarar varför de inte funkar, varför de e så jobbigt me allt trots mina känslor, trots att jag bryr mig om honom nåt otroligt mycke, trots att jag aldrig skulle få för mig att såra honom... Knepigt, att nåt så bra kunde vända till att bli ångestladdat, jobbigt, me tårarna rinnandes ner för kinderna å Mount Everest i magen. Måste se verkligheten för va den e just nu, å nu e detta MIN verklighet. Måste ta tag i saker å ting innan jag rusar in i nåt ovisst, nåt som förmodligen hade orsakat mig mer skada än lycka. Måste börja me mig själv, bli stabil i mitt liv, flytta, börja plugga, få ordning på min ekonomi å mitt liv.
Å beslutet togs. Men säger ej att de inte kan tänkas om så klart. För har man "connectat" så har man. Å de gjorde vi...de gjorde vi, sånt känner man, sånt vet man, sånt ser man i nåns ögon, sånt e tydligt.
Vem vet? Kanske nån dag, nån gång att vi återupptar vår "connection" igen. Kanske nån gång när allt e online, när alla pusselbitar sitter på plats, när vardagen kommit tillbaka me allt va de innebär. DÅ kanske, kanske...de ordnar sig...
Beslut. Dom lämnas, dom tas, dom tas emot, dom behandlas. That´s that!
