Miss Vasiliki

måndag 15 november 2010

När man minst anar de...:))

Ibland när man släppt nåt som har suttit som en cancersvulst i hjärnan på en, nåt som man inte har kunnat sluta tänka på under en väääldigt lång period men som till slut ebbas ut, blir mer å mer blekt för att till slut försvinna, HELT PLÖTSLIGT UPPENBARAR SIG IGEN....ja DÅ ni, blir man nog mer än förvånad måste jag säga.

De hände mig i fredags...eller tidig lördag morron när jag låg å sov, så hände de. Sjukt, blev både förvånad, glad, chockad, a på nåt sätt en massa diffusa känslor jag inte känt på EN å samma gång förut. Men mest glad faktiskt... Hörde av en vääääldigt kär vän igen, en vän jag har haft varmt om hjärtat även om de bara va för en kort period, så va de en kär vän. Va som hände sen...de vet jag faktiskt inte, kan inte på nåt sätt förstå va som hände, va jag sa eller inte sa, skit samma, kanske va de ödet som just då inte tyckte att vi skulle umgås, va vet jag? Ingen aning... Så får jag ett telefonsamtal sådär mitt i vargatimmen! VARFÖR? Ingen aning...för sen har de varit tyst igen, knepigt de där tycker jag...väääääldigt knepigt!! Förstår inte ett jävla skit om jag ska va helt ärlig. FAN, jag menar, antingen så FINNS man där, eller så gör man inte de! Dra åt helsicke om de inte passar, eller om en osäkerhet finns just vad gäller MIG som person å som människa.

Men skit samma...jag kommer att leva länge på de jag fick under dom där 2 timmarnas konversation. Tyckte de va otroligt trevligt faktiskt!

KÄRA VÄN...HOPPAS DU INSER HUR MYCKET JAG TYCKER OM DIG! RING GÄRNA IGEN!

Har en otroligt tuff period just nu, fruktansvärt jobbigt e de. Me allt i stort sett. Längtar till helgen då jag får tid för mig själv, barnen e hos sina pappor. På torsdag har jag fått VÄRLDENS jäkla jobb asså....shit va nervös jag e, men jag vet att de kommer att gå bra, jag vet att jag kommer att fixa de, å jag vet att de äntligen kommer att säga KLIRR i kassan! Åtminstone för den här gången, vem vet när de sker igen lixom? Kommer att ta vara på vartenda jobbtillfälle no matter what, behöver jobba, MÅSTE jobba, går inte runt, de GÅR inte, å allt beror på att en viss person satt mig i skiten å nu betalar jag en MASSA inkassoavbetalningar varje månad. Därför kommer jag att tacka ja till ALLA jobb som erbjuds. So be it! Over and Out.

Knepigt år de här...väldigt kaotiskt måste jag säga. Hoppas på att 2011 blir ett bra år, ett år fyllt av glädje, eller i alla fall majoriteten av året! Att de blir bra me allt som händer, positiva besked å bra utgångar. Människor jag älskar, mina vänner... Ja, vi får väl se, vi får väl se... Hoppas kan man ju alltid!

Löööv!