Lördag, jag sitter här bänkad framför tv:n å kollar på handbollen! Shit asså va duktiga dom e! Vilket jävla LAG Sverige har elläh? JIIIIISSEES! Ska köpa biljetter till mig å barnen å gå på nån matcher eller några matcher. Vi va ju på fotbollsmatcher i somras/höstas å de uppskattades otrooooligt mycket! Va väldigt billigt oxå, jag som student å barnen för halva priset plus att de e skitkul att gå på matcher me barnen. Får se vilken match de blir, jag hoppas ju på semi eller finalspel, får se, huvudsaken e att de blir NÅN i alla fall.
Igår blev jag riktigt jävla irriterad å besviken å förbannand å alla känslor på samma gång nästan. I börja ignorerade jag fanskapet, men när jag blir kränkt på ett fruktansvärt onödigt sätt, a då blir jag förbannad! Nåt jag verkligen HATAR å avskyr de e när nån har förutfattade meningar å gör dom till sin verklighet utan ifrågasätta själva KÄRNAN till de som hänt. Jag e så förbannat trött på vuxna människor som inte kan föra en vuxen diskussion, som inte ens e villiga att ens FÖRSÖKA ha en vuxen diskussion utan i stället skickar en massa idiotiska, iq-befriade sms där de står en massa irrelevanta, helt tillintetsägande ord som bildar idiotiska meningar som inte ger mig ett fucking skit. DÅ ignorerar jag. Ignorerar genom att skicka tillbaka ett litet "Whatever". Jag e faktiskt inte intresserad att föra en diskussion via sms, om nån har problem me mig så kan personen i fråga faktiskt ringa mig å berätta va de e som e fel. Men att skriva att jag ska "Skita ner mig" å att jag e ett "Sårat ego" å att jag e "14 år"? Eeeeh...oooookeeeej? VEM e de egentligen som har ett sårat ego å som beter sig som en jävla 14-åring? Inte e de jag i alla fall. För om de e NÅN som har velat kommunicera å försöka umgås på ett vuxet sätt, som har bjudit in på fika, som har velat prata FRÅN FÖRSTA BÖRJAN, men alltid fått ett NEKANDE tillbaka, så e de fasicken JAG å INTE den andra parten.
Så, hädanefter kommer jag att ignorera alla idiotiska, elaka, barnsliga sms som dimper ner i min mobil så fort han träffar mig (vet ärligt talat inte va som händer varje gång Oliver blir hämtad, jag kanske spökar i hans huvud fortfarande? hahaha!). Jag kommer inte att svara över huvud taget såvida de inte står nåt jag kan gå på som vuxen människa, så länge han inte e villigt att föra en vuxen konversation me mig så kommer jag att ignorera i form av tystnad. Orkar faktiskt inte längre. Har han personliga problem me mig så får han väl lösa dom eller? Släpp taget en gång för alla! Sluta spela martyr! För SÅ jäkla snäll å lugn e du ta mig fasen inte...de vet jag, har ganska mycket sparat i bagagen så att säga. VÄX UPP FÖR FAN! Lämna mig ifred! Å framför allt, e de nåt du vill säga mig, nåt som tynger ditt hjärta, nåt du vill prata om...så vet du att du kan göra de enbart för att rensa luften.
Ignorans ja. Jag ignorerar ganska många just nu. Telefonsamtal jag inte orkar ta för stunden. Ignorerar att jag har typ 1 dl mjölk kvar hemma för att jag inte ORKAR gå ner till affären igen. Ignorerar dammtussarna på golvet för jag ORKAR inte städa just nu.
Jag kan fan ignorera va jag vill, för att jag själv känner för de. Så e de! Men de e för att jag e ensam nu, utan kids, därför kan jag ignorera sånt jag absolut inte hade ignorerat annars.
Anyway. Orkar faktiskt inte skriva mer nu. Så jag skiter i de!
Härå!
