Syskonkärlek...

Har verkligen haft en helt underbar semester i Grekland med min fina pojkvän å min son. Stephanie var redan där när vi kom så det blev lixom en liten familjesemester! HELT underbart var det! Mina 2 bästa veckor jag haft på väldigt länge måste jag erkänna... Tyvärr så e det ju så att veckor går, så även dessa... Smärtan som finns i mitt hjärta efter detta farväl e obeskrivlig. Det var en fruktansvärt tragisk dag i förrgår, speciellt för oss, Björn, Oliver, Steffi å mig...hemsk dag...tårarna flödar fortfarande i omgångar, hjärtat brister när jag får upp bilder i huvudet av just den dagen. Det går inte att beskriva i ord hur ont jag har, man måste uppleva det för att ens komma i NÄRHETEN av att förstå...

Alla dessa farväl jag tagit av min syster, har på nåt sätt intalat mig att det blir lättare med åren? Eftersom vi gjort det så många gånger? Men det har bara blivit värre...det blir aldrig bättre... Blod e tjockare än vatten, å det blodsband jag å min syster har kommer ALDRIG att kunna brytas what so ever! Jag vet att många anser att man inte behöver sina nära å kära, utan att det räcker med sina nära vänner. Jo, absolut, håller med om att man ska ha sina vänner intill sig, speciellt de som står en närmast intill hjärtat, men en sån kärlek som jag har för min syster kan INGET slå! Syskonkärlek utan dess like, en styrka som finns även när vi inte e tillsammans. 

 

Men utöver farvälet så har vi haft det helt underbart! Sol, bad, utgång på kvällarna, Oliver har mått så bra där nere, han ville inte åka hem alls...vem ville det? Lämna Paradiset? Tur att det finns kvar nästa år, för då jäklar planerar vi att stanna 1 månad, MINST!

LTE BLANDADE FOTON