Ödet...detta öde...

Jag tror på ödet, ja de gör jag. Jag tror på att vissa incidenter, stora som små, viktiga eller mindre viktiga, många gånger naturligtvis beror på det man själv åstadkommer, men andra gånger genom att de helt enkelt blir som de blir UTAN att man själv bidragit till det.

Detta Öde har spelat mig ett spratt ett ex antal gånger de senaste månaderna, å jag börjar helt seriöst undra va faaan de e som e fel egentligen? Jag uttalar mig just nu om saker som hänt utan att jag själv har bidragit till det, som har varit sååå bra, känts fantastiskt för att sedan, när jag känt att GUD så bra detta e...bara raseras som ett korthus i vinden. Sjukt...fantastiskt sjukt å ofattbart att detta jävla öde spelar mig ett spratt hela tiden.

Jag får helt enkelt ta å ignorera allt som kommer i min väg som jag själv inte valt, just för att slippa alla problem, allt de där tråkiga å trista som tillkommer. Ja, jag e otroligt sårad just nu. Inte för att jag inte fick som jag ville, eller att de va för känslomässigt jobbigt, nej nej...utan just för att ÖDET ännu en gång gav mig sitt förbannade finger å hånlog.... FUCK OFF lilla miss Vasiliki...haha! Well, fuck u to ditt pucko.

Nu e de bra. This is it. Ödet kan dra raka vägen åt helvete å aldrig mer komma tillbax. Skiter i vilket. Come n get me motherfucker...!!

feeling low...:((

Usch å blä...e så jävla låg asså...fullt kaos här igår kväll, å grejen e att jag faktiskt inte kan göra ett skit för att hjälpa till, tyvärr. Å de allra värsta e att de e JAG som orsakat detta kaos, detta fullständigt onödiga kaos som nog inte kommer att lägga sig på ett bra tag, å då kommer de va försent. Inte för mig, nej nej nej, inte för mig...men för vissa andra personer som tror att jag kommer vänta. Vänta? He he...åååå nej nej nej, inte en chans, jag har väntat många gånger i mitt liv ska ni veta, väntat på "bättre tider" som de så käckt heter, å vet ni vad? Jag väntar inte längre! Jag kan vänta på att nåt jag beställt anländer till posten, jag kan vänta på bussen eller spårvagnen, jag kan vänta på sånt jag VET har en destination, nåt som ger mig nåt, nåt som har ett syfte. Men att vänta på nåt jag vet e utdömt från början? Ska jag "ligga lågt" p g a att vissa inte kan uppföra sig som vuxna människor utan förhåller sig till pajkastning? Nu e de EN specifik person jag tänker på...

Jag väntar inte. Lägger ingen onödig energi som suger musten ur mig på nåt som redan gått förlorat. De e inte jag som förlorar, de e dessa individer som förlorar. Men de som gör mig glad e att dom kanske vinner sin vänskap tillbaka. För jag vill inget hellre! Känner mig dock tom på nåt sätt...tom på energi, tom på glädje, tom på liv, tom på allt. Faktiskt. Känns verkligen tragiskt, å trist...för jag såg fram emot just de jag hade planerat. Men men, vem fan har sagt att livet e en dans på rosor?

Jävla skit. Fucking jävla skit oxå. Att min jääävla otur inte vänder...så FORT de känns bra....så vänder de å blir till INTE-BRA. Så därför e de lika bra att vända på allt mot sig själv å må bra själv, varför öppna upp sig, prata, må bra, skratta...känna sig omtyckt, för att bara några dar senare få en käftsmäll som heter DUGA? En smäll som får en ramla baklänges? FUCK U! Aldrig mer...aldrig... lika bra å utnyttja fanskapen å sen slänga dom åt helvete i stället. Då slipper man bli sårad.

End of story!