Miss Vasiliki

onsdag 19 maj 2010

Manlig gen?

Finns det en Manlig Gen? Nåt med män som e genetiskt? Finns de verkligen de? Jag menar, jag som kvinna, som Anna Vasiliki Larsson vet hur jag som kvinna funkar, å jag funkar som JAG funkar. Det innebär att om jag säger nåt till en person jag på nåt sätt tycker om så MENAR jag det. Det i sin tur innebär att om den här personen kontaktar mig via sms eller telefonsamtal så bekräftar jag att jag tycker om personen i fråga genom att S V A R A  på sms:en eller samtalet. MEN! Om de nu e så att jag under tidens gång kanske fått en baktanke, en annan uppfattning om personen jag från första början tyckte om, ja, då SÄGER jag detta... Då förklarar jag att de kanske inte funkar, eller att de inte klaffar eller va faaan som helst!

Men..att bara dissa, ignorera, det finns inte i min värld. Jag skulle aldrig få för mig att göra det. För att jag e en kvinna med såpass mycket pondus å självförtroende att jag skulle kunna stå för det jag säger å inte bara skita i å ge en förklaring till VARFÖR jag dissar å ignorerar. Därför tror jag att män, generellt sett, har en gen i sig som får dom att skita i att ge en förklaring till varför dom ignorerar. Jag tror att de finns en gen i män som får dom att fly fältet när de blir för jobbigt, att inte kunna ta itu med det som e jobbigt. "Bättre fly än illa fläkta"  heter de ju... Å ta mig FAAAN va rätt de e...

Så vad gör man? Fuck off! Jävla män...eller? E de så? Den man som kan motbevisa allt detta, den man kommer jag att dyrka i hela mitt fucking jävla liv.

SÅ!! DU, mannen som kan motbevisa den sjuka genen, gör det. Jag e här. Villig att utmana DIG!

V Ä R M E !!

S O L !  V Ä R M E !

Sommar? Eller? Vågar man verkligen tro att sommaren e här nu? Eller? Nä...skulle inte tro de faktiskt. Så e de ju varje jävla år! Värmen kommer å....värmen sticker fortare än kvickt. Men man vet ju aldrig egentligen, får väl hålla den positiva andan uppe helt enkelt å njuta av värmen när den väl e här, som idag t e x.

Tog min vanliga powerwalk förut, Gud så skönt de va! De e så skönt å bara på nåt sätt GÅ av sig all negativ energi som sitter som en blodsugande igel överallt i hela kroppen, så skönt att lyssna på bra musik å bara känna hur den negativa energin rinner av en tillsammans med svetten. Så skönt...jag menar, de tankar som annars sitter kvar i flera timmar som jag annars grubblar över å vänder å vrider utan att hitta en lösning, samma tankar rinner oxå av mig när jag e ute å promenerar. Samtidigt som jag får motion så klart! E på tiden nu faktiskt, tillsammans med vikten som rasade så försvann även musklerna som jag hade tidigare, måste försöka bygga upp mig själv igen. Både mentalt å kroppsligt. De kommer...sakta men säkert...de kommer.

Musik ja...va skulle jag vara utan den? Även om jag kanske aldrig mer kommer att få stå på en scen så finns musiken hos mig, i mig, med mig. Jag kommer alltid att sjunga, alltid! Även om det inte e proffessionellt så kommer jag alltid att sjunga...de e ju mitt liv? Känns surt att inte få göra det jag älskar längre...e så ledsen över det...så ledsen! snälla, snälla...låt mig få sjunga igen, låt mig få känna energin i kroppen, låt mig få ta publiken med storm igen, låt mig få brinna för det jag gör, låt mig få göra det jag älskar...nämligen SJUNGA!! Jag vill sjunga... Kanske måste släppa det? Just tanken? Verklighet mina vänner, verkligheten e inte alltid den man tror att den e. Hjärnan ställer till det för en många gånger, tankarna bildar sig en egen verklighet som oftast e fel. Anyway...

Väntar på ett telefonsamtal som inte har kommit ännu, å de gör mig SÅ FUCKING JÄVLA IRRIFUCKINGTERAD!! Behöver jag säga mer? Nä...

Ses!