detta liv...

Ja...va ska man säga...eller tycka? Som jag säkert tidigare uttryckt, så e de nånting me min väg som INTE tycks gå den väg jag väljer. Tror att de nog finns en väg som ingen hittills har funnit, en väg som jag antagligen e utsedd till att ta oskulden av, frågan för mig e VILKEN JÄVLA VÄG E DE DÅ? Har letat, funnit, trott att den vägen leder till det som känns helt perfekt...MEN så sker nåt som drar ner en igen..å de e lixom, inget relevat egentligen, inte för andra, men för mig ínnebär de att jag inte på långa vägar ens kommer halvvägs. Tyvärr måste jag säga...så, va fasen gör jag åt de? Annat än att bli besviken å frustrerad??

Skit samma, ta nya tag som vanligt å gå vidare, jag fixar detta oxå som jag gjort me allt annat, men frågan e egentliget HUR mycket jag orkar "fixa" som jag gjort i över ett år nu? Jag vet inte....vet inte...helt ärligt, min ork å energidepåerna börjar sina måste jag erkänna. Finns inte mycket över just nu, faktiskt... E ganska trött på att allt går emot mig. Å dom två mest älskade levande hjärtan, de e dom två som får mig att gå vidare, att andas å leva, de e dom som gör mig till människa i dagens läge. Tack å lov...att jag har mina hjärtan...mina stjärnor..

mina hjärtan...

Go natt.