Riktigt riktigt irriterad, för att inte säga fly förbannad, blev jag förut. Va längesen jag va så arg som jag va för en stund sen, men de va skönt att få utlopp för de just då, mitt tålamod va slut, fanns inget annat än att tyvärr visa att gränsen var nådd. Jag blev arg på mina barn. Har verkligen verkligen försökt ha tålamod med utbrott, skrik, bråk, fula ord, slag, bankande i dörrar å väggar, a you name it, finns inga ORD för va jag fått uppleva å LEVA i de senaste 2 månaderna. Som om inte de e nog så har de dragits in ännu fler sociala instanser just p g a att Oliver inte mår bra å får sina utbrott. Jag tog faktiskt de initiativet själv efter att dagis rådit mig till att göra det. Sagt å gjort. Möte igår, de första bland MÅÅÅÅNGA fler, har gått igenom de en gång tidigare, för ett år sen nästan exakt, så processens gång e ju ingen nyhet direkt, vet exakt hur de går till. Enda skillnaden den här gången, vilket kommer att göra allt mer långdraget, e att jag e ensamstående å att de har hänt en jävla massa skit sen sist.
Har så mycket runt omkring mig just nu att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Framför allt så e de ju en lägenhet som saknas mig, de e ju prio nummer ETT just nu! Har ingen aaaaaning om hur jag ska göra, får inte direkt nån hjälp heller... Men i värsta fall så flyttar vi in hos min kompis T å hennes lilla familj som består av 3 barn... Finns inga andra alternativ! Så glad över hennes vänskap. Så glad över att ha en sån fin vän, ett större hjärta får man leta efter! De blir nog bra...kan ju inte gå omkring å ha ångest över de egentligen, kommer väl ingen lägenhet snabbare för de? Skit samma, de får gå helt enkelt.
Ge å Ta. Två små ord som egentligen inte betyder ett jävla skit i fel sammanhang. Men att GE å att TA betyder oändligt mycket för mig. Man kan ge å ge å ge men aldrig få nåt tillbaka, har fått den skiten många gånger tills jag beslutade mig för att ALDRIG ge nåt såvida jag inte kan ta nåt tillbaka. Insåg att jag inte bara kan GE nåt hela tiden, va snäll å foglig, göra allt jag blev tillsagd att göra, enbart för att se personen/personerna i fråga bara TA utan att GE nåt tillbaka eller? Fuck off, aldrig i hela mitt liv mer!!
En läxa för livet: GE ALDRIG NÅT, INTE ENS ETT LITET LILLFINGER UTAN ATT TA NÅT TILLBAKA!
En läxa för MIG i alla fall! Resten skiter jag i. De va en av orsakerna till att jag blev vansinnig på mina barn i morse... Respekten fanns inte. Fula ord. Illvrål. Sparkar å slag mot varandra. Jag hade ingen som helst talan, jag fanns inte för dom, dom såg mig inte utan körde i 200 utan en tanke på att jag faktiskt hade nåt att säga dom. Så jag gjorde de enda som faktiskt skulle fungera just då, å de va att höja rösten så till den milda grad att barnen bara satt å tittade på mig som två jävla fån. A...FAN va jag va arg...jag stod nästan å spottade av ilska, kunde knappt få ihop orden, va jag ville säga, men de kom ut ur munnen å barnen förstod att jag va arg. Sen blev de lugnt. Oliver klampade uppför trappan, smällde igen dörren 20 tusen gånger, bankade i väggarna. Stephanie stängde in sig på sitt rum å lugnade ner sig hon oxå. Å nu e dom jätte snälla!
Jag har gett dom så mycket den senaste tiden. Å då pratar jag inte om materiella saker utan olika saker vi har gjort, varit ute å ätit, hittat på roliga saker nästan varje dag trots min dåliga ekonomi. Jag har prioriterat mina barn just p g a allt som e så jobbigt hemma, en liten tillflyktsort skulle man kunna kalla det. Ett annat forum där tankarna blir gladare, där inte allt påminns om de jobbiga. Men de som gjorde mig arg va att jag har GETT hela tiden men har fan inte fått NÅT tillbaka! Å de enda jag har krävt e att dom ska försöka komma överens under åtminstone EN TIMME?? Men icke sa Nicke... Så, jag freakade ut, me all jävla rätt!!
Anyway, midsommar snart! Halmstad väntar! Solen tittar kanske fram? Skiter i vilket, JAG kommer att skina i alla fall!!
