Detta hände mig i helgen. I förra veckan ringde en en vän som jag umgicks med väldigt frekvent för ca 2 år sen, men mycke gick fel å vår kontakt dog ut, vill inte gå in på varför, men en stor orsak va tyvärr svartsjuka. Skit samma... 2 år gick, mycket har hänt under dessa 2 åren, tankarna kring den här personen har kommit å gått, "vad gör han? Hur mår han? Undrar om vi ses igen? Å NÄR skulle de i så fall bli?" Aaa...han va en person jag tyckte otroligt mycket om när vi umgicks för 2 år sen, de va skönt att prata me honom, otroligt skönt att bara få sitta å lyssna på när han tog fram gitarren å sjöng sådär som bara han kan. Jag trivdes i min väns sällskap helt enkelt, å de gjorde ont att behöva säga upp kontakten å vänskapen med honom, för han va en stor å viktig del i mitt liv just då. Men men, vem säger att de ska va lätt? Å vem säger att ödet inte har andra planer för en...??
Så kom dagen jag väntat på så länge, eller kanske rättare sagt HOPPATS på skulle komma. Mobilen ringde, ser namnet å blir sååååå glad!! Vi pratade lite om allt möjligt, bestämde att vi skulle ses nån dag, de blev bestämt till fredagen hemma hos mig, barnen va ju oxå hemma å blev jätteglada när jag berättade att han skulle dyka upp. Han kom, å vi kramade om varandra å kände bara YEEESSS, ÄNTLIGEN kan vi umgås igen utan att nån blir svartsjuk...utan att nån kommer å förstör... Vi satt å pratade å pratade å pratade, så underbart, fantastiskt mysigt vi hade de! Drack rödvin, å sen så klart så kom gitarren fram...jag bara satt å njöt, sög in allt jag missat på nåt sätt...a, han kan beröra en me sina texter, speciellt nu känner jag efter allt som hänt under så kort tid. Otroligt glad över att vår vänskap har hittat tillbaka, otroligt glad över att ödet sammanförde oss igen, nu känns de bra i mitt hjärta igen, för nu vet jag att han kommer att stanna kvar i mitt liv, nu vet jag att vi kommer att umgås när vi själva vill, utan press, ångest eller nåt annat!
Japp! Så e de...!! Nu e miss Vasiliki lycklig! Knepigt me vissa människor som passerar i ens liv, att vissa av dom lämnar så djupa spår lixom, spår som aldrig suddas ut, å jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer va bestående den här gången...för han e EN av dessa människor som lämnar spår.
I onsdags va jag å kidsen på fotbollsmatch! Kollade på GAIS mot BK Häcken, skiiitkuuul va de!! Första fotbollsmatchen jag å barnen gått på tillsammans, kommer nog å blir fler. Har dokumenterat lite här nedanför.
Anyway, söker jobb, måste ha ett jobb! Behöver få in lön, klarar mig fan inte asså, inte nu när jag behöver köpa så mycket till lägenheten, kläder till barnen, 2 katter, mig själv (sista prio så klart), sparande (som definitivt inte går att tänka på just nu). De går inte runt för mig å jag har en fruktansvärd ångest över de!! Men jag hoppas väl att de ordnar sig en dag...bara å kämpa vidare helt enkelt, va kan jag annars göra?
Usch, ingen bra dag idag...inte alls...barnen gapar å skriker, bråkar, slänger saker, smäller i dörrar, e uppkäftiga å hemska...vill bara härifrån, ENSAM!! Behöver semester, ensam, utan nån, på sin HÖJD att jag tar me mig en kompis, men INGA UNGAR!
Hej då.
 |
| Stephanie å Oliver på Gamla Ullevi! |
 |
| Familjen!! |
 |
| Jag å Stephanie! |
 |
| Jag å sonen! |
 |
| Kidsen! |
 |
| Fest eller? |
