Varje dag ställs vi inför olika val å frågor, vad vi bör och inte bör göra, vad e rätt å vad e fel? Hur ska man egentligen leva sitt liv? Asså, oftast funderar man väl inte så jättemycket på det, livet går sin gilla gång, dag ut å dag in, allt e precis som vanligt. Men det finns vissa tillfällen då de nästan e helt OMÖJLIGT att undvika just moraliska frågor, t e x när man svikit eller sårat någon, eller tvärtom, om man själv blivit sviken eller sårad eller illa behandlad.
Jag själv har befunnit mig i moraliska å etiska tankar å funderingar ganska mycket på sistone, ibland mer ibland mindre, men tankarna finns där nästan jämt. Kanske beror de på att mitt liv fick en fullständig helomvändning i början av april? Jag vet inte, men mitt liv ser ju inte direkt likadant ut idag som för ett år sen, då allt var som "vanligt", ååååå nääää, de kan jag ju inte påstå. Just ORDET Etik betyder ju "Läran om Moralen" för er som inte vet, å etik går ut på att bestämma hur man vill leva sitt liv helt enkelt, man kan likna etik/moral vid en livskompass som kan hjälpa oss att kunna hitta rätt vägar i verkligheten, livet. Etik e en fråga om att lära oss att tänka självständigt, att t e x inte falla för grupptryck, dåliga ledare osv. Att försöka tänka på vad som e MORALISKT rätt i vissa situationer, använda sin egna hjärna lixom, för de e alltför lätt att följa andra, mer starka personer, falla för grupptrycket å göra saker man egentligen inte vill. De enda man kan lita på e sitt eget förnuft, samvete å mod, som för mig har saknats i vissa svåra situationer där jag helt enkelt lagt både etik å moral på hyllan för tillfället. Tyvärr.
Men jag menar, finns det nån orsak till man ibland handlar helt jävla oetiskt å icke - moraliskt? Vad i så fall? Varför e man otrogen eller slår sin partner, eller undanhåller en massa viktig information, eller går bakom ryggen på en? För jag menar, allt ont man gör, alla onda handlingar man utför kan ju knappast få en lycklig utgång? För...man vill väl egentligen ALLTID välja de handlingar som leder till de som e rätt? Eller moraliskt gott? Vad e de som får en att svika sin partner eller vän? För nånstans har vi väl alla en moral? Vi vet väl ändå vad som e etiskt rätt å fel? Hur tänker man egentligen? Visst, e man (som jag) konsekvensetiker, så avgörs konsekvenserna av handlingen man utför, först handlar man, sen tar man itu me konsekvensen, typ att handlingar å plikter inte har nåt värde i sig själva. Om en handling e rätt eller fel avgörs helt enkelt av handlingen som utförs. Eller tänker man etiskt egoistiskt? Att en handling e bra om den medför goda konsekvenser för MIG? Så skiter vi i alla andra?
Ingen aning faktiskt... Kan inte säga nåt annat än att hjärnan å dess tankesätt e ett mysterium för mig. Å jag låter det vara det, för jag har lärt mig en herrans massa under dessa nästan 6 månader, jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer att såra nån. Nej, absolut inte, för då ljuger jag, men jag kan säga att jag ska leva gott å hoppas innerligt att jag nån gång kan leva efter ETIKEN, nämligen ATT TÄNKA EFTER FÖRE...
Carpe Diem gott folk...många som tar livet förgivet!
 |
| MINA BARN...MITT LIV.... |
