Ge mig styrka...

De e konstigt de här me vissa människor...hur dom reagerar på saker som för MIG enbart e sunt förnuft å inget annat.

Jag stod i badrummet då min dotter kom in till mig å berättade om nåt hon läst å som hon reagerat väldigt kraftigt på, nåt som för henne e en verklighet eftersom hon läst de hon läst å tar åt sig de på ett sätt som kanske många 10-åringar hade gjort. Hon bad mig läsa å titta...jag förstår att hon reagerade "fel" på detta, men vad e rätt å fel i hennes värld som just nu e upp å ner? Jag gjorde inget annat än höll ihop mig själv för att inte säga nåt fult, gick in i badrummet igen, å försökte på bästa sätt möta hennes reaktion. De jag kan säga e att de INTE va lätt, hon e en väldigt speciell liten tjej som tänker på ett väldigt speciellt sätt å har gått igenom ganska mycket trauma i sitt lilla 10-åriga liv. En massa frågor om väldigt mycket...vill inte gå in på vad, men de va väldigt väldigt jobbigt för mig att inte kunna bemöta de hon ifrågasatte på ett korrekt sätt.

De JAG som förälder, som mamma till Stephanie, ansåg va rätt att göra just då, va att sms:a den här personen (som vi kan kalla för X) å be X att tänka sig lite för när inläggen på sajten görs eftersom hon har X som vän. Att hon tar allt som skrivs på allvar, å de förvånar mig att X inte TÄNKTE på detta innan? Stephanie å X känner varandra väldigt väldigt väl...å de gör mig ont att X inte tog mig på allvar när jag skrev detta utan i stället gav MIG en massa skit? För VAD? Fattar ingenting...inte ett skit...fan, jag reagerade ju bara som VARJE jävla mamma hade gjort eller? Nädå, i stället fick jag skit, att jag inte skulle kasta sten i glashus å grejer. Fattar ärligt talat verkligen N A D A!

Kan de va så att X på nåt sätt projicerar sina egna fel på mig? Att de e sig själv X e arg på? Att X inte kan hantera att jag faktiskt e på väg mot nåt jättestort? Att jag EXAKT NU har flyt bland väldigt (enligt X) inflytelserika personer? Personer som jag själv bara anser e förbannat trevliga å tycker om å umgås med? Att X hade velat va i mina skor? Eller va e de frågan om egentligen? Avundsjuka? Kontrollbehov? Ingen jävla fucking aning...

De ENDA jag gjorde "fel" va att skydda min dotter mot "fel" verklighet. Om de nu inte e så att de faktiskt ÄR verklighet? Ha?

DE E FUCKING FRÅGAN BIIIAAACH!

Lev väl. Må gott. För de gör ta mig fan jag i alla fall!

Eyjafjallajökull

Hörde förut att den förbannade vulkanjäveln på Island fullkomligt sprutar ut aska som en galen drake nu igen! Va fan? Jag ska liksom till Stockholm på lördag, å har inte bokat nåt annat än just F L Y G! Fuck fuck fuck! Förbannade vulkanjävel! Kan man inte släcka den på nåt sätt? Ni vet som man släcker en eld? Eller nåt? Jag menar, kan man komma på hur fasen man bygger å tillverklar kärnvapen som kan slå ut en hel värld, ett helt jordklot så måste man väl kunna uppfinna en maskin som släcker vulkaner? Jävla skit oxå...kommer ju va min vanliga tur ska ni se. Tänker åka upp no matter what, hyr en bil, båt, cykel, trehjuling, så länge jag kommer till stockholm!

Anyway, powerwalk avklarad, hostar fortfarande, men de gick bra ändå, jävligt skönt faktiskt, skönt å röra på sig, skingra tankarna fritt. Å nu snart e de dags för håret att få sig en omgång av färg, igen...ja fy fan va mycket skit man utsätter sig för enbart för utseendets skull. Ja, JAG gör de i alla fall! Vem faan vill inte se bra ut? Har aldrig hört nån uttrycka att man vill va ful, faktiskt inte, aldrig. Jag skäms inte för att säga att jag ser bra ut, för de gör jag, men jag spelar inte på de. De e ju inte så att jag går omkring å e divig för att mitt utseende sticker ut, att hela min personlighet sticker ut, för de e sån jag e! Behöver inte spela apa för att få uppmärksamhet, de får jag ändå, JUST för att jag tar hand om mig själv å mitt yttre (insidan kan vi ta en annan gång, å då menar jag just KROPPSLIGT), hade jag inte gjort de så vore mitt utseende ingenting speciellt faktiskt. Man ser ut som man mår, de tror jag stenhårt på! Å jag mår bra! En glad, sprallig tjej som mår bra, de e jag de!

Har barnen hemma heeeeela helgen, torsdag, fredag, lördag, söndag OCH måndag, måndag e studiedag... Holy mother of God...fast å andra sidan ska jag ju till Stockholm å e borta lördag å söndag, då de ska nog gå bra. Dom e ju lite av hund å katt liksom. Å när de blir för mycket, ja...då blir de för MYCKET! Men...det finns inget jag älskar så mycket som mina barn, mina stjärnor Stephanie å Oliver. De bästa som finns!