frustrerad...så in i bänken!

Har ni nån gång känt den där sortens frustration som lixom inte går över? Frustrationen som sitter som ett förbannat klistermärke fastLIMMAT me superlim? Den frustration som man känner p g a att de e nåt som existerar som man skulle vilja göra nåt åt, nåt man skulle vilja påverka men inte KAN DE?? Förstår ni va jag menar då?

DEN FRUSTRATIONEN KÄNNER JAG JUST NU!

ÅÅÅÅÅ va irriterande de e!! Nåt fruktansvärt...vill lixom bara....hallååååå, BARA GÖR DE FÖR I HELVETE!! What´s the fucking problem? Jesus Christ, Holy mother of Moses...SHIT va jobbigt detta e! De som e mest jobbigt e ju att jag bara för några dar sen hade spräckt den där bubblan, de va borta, POFF! En underbar känsla, att känna att man e fri från just "det" som har gnagt i en under en lång period, så KOMMER KÄNSLAN TILLBAKA? Herre jösses...mmmhmmm....å vem ska man skylla på? Ska jag skylla på mig själv å min naivitet? Ska jag skylla på min impulsivitet? Dumhet? Va i helvete ska jag skylla på lixom? Vet inte, vet bara att jag känner mig jävligt frustrerad, å jag MÅSTE släppa de...

I HAVE TO END THIS SHIT RIGHT HERE AND RIGHT NOW MY FRIEND...

antingen finns man där...eller så gör man inte de...man kan inte va både och, för de funkar inte på de sättet i MITT lilla liv ska jag be att få tala om. Så...snälla...bestäm dig...hur vill du ha de? Inget jag själv kan svara på vet du, svaret har bara DU inom dig, bara DU vet va du vill å hur du vill göra. Å va du än bestämmer dig för...så respekterar jag ditt beslut...

End of story for this time...