Asså, att man kan skratta så in i bänken åt katter? Jag skrattar varenda dag, heeelt sjukt...att katter kan va så roliga! JA, jag e en kattmänniska in i själen, å mina kissar e fasen de gulligaste som finns, har ju naturligtvis en favorit, om man nu kan favorisera katter, skiter i vilket, JAG gör de i alla fall. Å de e min lilla lurviga, kolsvarta, galna, mest charmiga katt som heter Pantra. Hon e ta mig fan de sötaste som finns. Speciellt när hon får sina ryck å springer som en oljad blixt fram å tillbaka genom hela lägenheten som om hon va hög på nåt. De enda man ser e ett svart streck som far fram å tillbaka, inget annat. Helt galet... A katter e fan livet... Sjukt kul!
Anyway... Vaknade i alla fall ganska irriterad, me tanke på igår kväll... Jag tror nog aldrig att jag kommer sluta förvånas över hur vissa personer man pratat me, vissa man umgåtts me, kan förändras så radikalt i både språk å beteende. Lite Dr. Jekyll å Mr. Hyde måste jag säga, kändes lite surrealistiskt igår, skrämmande faktiskt. Att en vuxen människa som jag faktiskt trodde va mogen (me tanke på åldern) kunde falla så lågt i mina ögon på bara 2 minuter? Shiiit asså! Från att faktiskt va en person jag tyckte om, på ett vänskapligt plan, inte kunde ta verkligheten för va den faktiskt ÄR, å i stället börja kränka en genom verbalt fula ord å forma sin egna lilla verklighet som inte existerar till att formas om till nåt som för den här personen anser EXISTERAR? Hallå eller? VÄX UPP för fan! NÄ, de tycker jag inte om alls...inte alls! Men men, de e ju tyvärr så vissa fungerar å jag tycker synd om dom. Faktiskt. För de enda dom faktiskt åstadkommer e att göra sig själva till åtlöje å de genom att bevisa att de inte står rätt till i skallen på dom, därför e jag otroligt glad över att jag inte har den här sjuka människan i min närhet längre. FYYY fasen asså...att inte kunna ta ett s.k nederlag eller hur jag nu ska formulera mig, när man e i en viss ålder där jag SJÄLV anser att man upplevt ett å annat, de e för mig ganska onaturligt.
Men, alla e vi olika å alla funkar vi annorlunda, å tur e väl de, för fy sjutton va trist världen hade sett ut annars! Väntar ändå på att de jag planerat träder i kraft, att de blir till de jag önskar... Men...vi får väl se. Vi får väl se. Tiden visar om de e rätt eller fel. Jag får helt enkelt vänta ut skiten i en...tja, sisådär 3 dar eller nåt. Sen e de försent! Jepp! Som jag skrivit tidigare, jag kan vänta på nåt som GER mig nåt, nåt som har ett syfte, nåt som jag VET kommer, men inget annat. Då e de helt enkelt ett Bye Bye, Ciao Ciao, forget about it. Vi får se...jag själv hoppas ju på de jag vill ska ske. Men jag e härdad vid de här laget, så... whatever!
Natti på er!
Anyway... Vaknade i alla fall ganska irriterad, me tanke på igår kväll... Jag tror nog aldrig att jag kommer sluta förvånas över hur vissa personer man pratat me, vissa man umgåtts me, kan förändras så radikalt i både språk å beteende. Lite Dr. Jekyll å Mr. Hyde måste jag säga, kändes lite surrealistiskt igår, skrämmande faktiskt. Att en vuxen människa som jag faktiskt trodde va mogen (me tanke på åldern) kunde falla så lågt i mina ögon på bara 2 minuter? Shiiit asså! Från att faktiskt va en person jag tyckte om, på ett vänskapligt plan, inte kunde ta verkligheten för va den faktiskt ÄR, å i stället börja kränka en genom verbalt fula ord å forma sin egna lilla verklighet som inte existerar till att formas om till nåt som för den här personen anser EXISTERAR? Hallå eller? VÄX UPP för fan! NÄ, de tycker jag inte om alls...inte alls! Men men, de e ju tyvärr så vissa fungerar å jag tycker synd om dom. Faktiskt. För de enda dom faktiskt åstadkommer e att göra sig själva till åtlöje å de genom att bevisa att de inte står rätt till i skallen på dom, därför e jag otroligt glad över att jag inte har den här sjuka människan i min närhet längre. FYYY fasen asså...att inte kunna ta ett s.k nederlag eller hur jag nu ska formulera mig, när man e i en viss ålder där jag SJÄLV anser att man upplevt ett å annat, de e för mig ganska onaturligt.
Men, alla e vi olika å alla funkar vi annorlunda, å tur e väl de, för fy sjutton va trist världen hade sett ut annars! Väntar ändå på att de jag planerat träder i kraft, att de blir till de jag önskar... Men...vi får väl se. Vi får väl se. Tiden visar om de e rätt eller fel. Jag får helt enkelt vänta ut skiten i en...tja, sisådär 3 dar eller nåt. Sen e de försent! Jepp! Som jag skrivit tidigare, jag kan vänta på nåt som GER mig nåt, nåt som har ett syfte, nåt som jag VET kommer, men inget annat. Då e de helt enkelt ett Bye Bye, Ciao Ciao, forget about it. Vi får se...jag själv hoppas ju på de jag vill ska ske. Men jag e härdad vid de här laget, så... whatever!
Natti på er!
