Go eftermiddag! A de känns ju att Oliver e hemma igen i alla fall!! Min underbara kille, jösses som vi har sprungit omkring överallt idag, först ner till stan för ett ärende, sen tillbaka till vasa där vi va helt utpumpade så vi satte oss å tog en fika å hämtade andan. Sen handla (som vanligt...), hem, fixa lunch, ut å sola i vasaparken, hem, städa som fasen, skura golven till förbannelse, a you name it...finns 7 tusen saker att fixa här hemma fortfarande. E ju inte direkt klar va...ska bli så jävla skönt när jag får min touch här inne, me MIN fondvägg å MIN soffa å MIN tv-bänk å MIN cd-hylla, MIN ALLDELES EGNA LÄGENHET! Underbart...helt underbart...me mina kids som betyder hela världen för mig!
Han va så rolig idag efter vi hade handlat, inte långt hem alls, men jag menar alla vet ju att 4 fullproppade kassar me mat å sån skit, väger ju ganska mycke. När vi kom hem så bad jag honom hjälpa mig me att öppna dörren, sagt å gjort, de gjorde han, höll upp den å säger: "damerna först!" HA HA HA HA!! SOM jag skrattade, a väluppfostrad e han ju i alla fall, så klart...roligt me barnen. Eller när han helt spontant gick fram till en vän till mig som jobbar i dörren på Hard Rock å säger: "Nu ska jag berätta en rolig historia för dig... Sean Banan gick på stan, köpte sig en gran, satte sig på toppen...å visade hela....(å pekar på snoppen)". Riktigt kul eftersom han hade hört historien på Trazan å Banane samma morron, men då hade dom JAN BANAN som person i historien. Mycke han sagt å gjort som jag egentligen borde föra logg på, har skrattat såååå mycket åt hans roliga inlägg å kommentarer han får för sig att säga. Min son...!
Japp!! En kompis till mig hade skrivit ett mail på facebook där hon skrev att hon för första gången läst min blogg...å hade grinat å grinat åt allt jag gått igenom. De känns otroligt skönt att faktiskt kunna beröra nån (har varit många) me de jag skriver, för de e ju faktiskt därför jag bloggar om mitt liv liksom. De e som en liten terapisession på nåt sätt, jag skriver av mig å dom som vill får ta del av de som händer helt enkelt!! Kul att kommentarerna ifrån FAMILJEN ANONYM bara kommer när jag skriver om nåt som e jobbigt å aldrig när jag skriver om nåt som e roligt!? Liiiite genomskinligt eller?? Äh, skit samma, klart man ska må bra av andras elände eller? Eller....? Inte jag i alla fall, jag försöker i alla fall hjälpa till när de krisar, inte försöka dra nån i skiten ännu mer...som många försökt göra me mig, men inte lyckats! Jobbigt läge liksom... Anyway, tänker inte lägga nån mer onödig energi på Familjen Anonym, säger ju mycket om dessa personer som inte vågar stå för de dom säger...Anonym liksom...a DÅ vågar man minsann! Jag står för de jag skriver å säger i alla fall, tacksam för den egenskapen!
Ha de gott!
