Tja...
FAN va jag verkligen INTE tycker om att såra folk...människor som e snälla å goa å bryr sig om mig. Gjorde de igår, gjorde en person otroligt besviken pga hur jag själv känner. Men va fan ska jag göra då? Spela fucking teater eller vadå? MITT liv e förbannat ärligt just nu, måste kunna va ärlig utan att känna de där stinget av dåligt samvete.
Den här personen jag sårade igår har verkligen varit jättegullig varenda gång vi pratat i telefon, har fått 2 kort av honom, å dessutom fick jag 3 röda rosor häromdagen. Har blivit lika glad varje gång! Jag vet inte om jag väckt känslor hos honom som jag inte borde göra, jag vet att han tycker väldigt mycket om mig vilket han även har sagt till mig flera gånger. Jag vet dessutom att många faller som furor för mig eftersom jag e som jag e, HUR dom ser mig kan jag tyvärr inte svara på, eller VAD de e som e så fantastiskt me mig kan jag inte heller svara på, men att de kan va lätt för vissa att falla pladask för mig, DE e ett faktum.
Jag tog i alla fall modet till mig å messade den här personen, efter att han själv hade messat mig så klart där han skriver att de kanske kan va HAN som läker mina sår i mitt hjärta...ack så fel man kan ta vissa saker ibland...eller kanske ta nåt förgivet? Inte vet jag, kan inte svara för hur andra tänker. Men i alla fall, jag tog modet till mig å svarade att tyvärr så e de inte honom mitt lilla hjärta slår för, att jag tycker om honom men inte på "det" sättet, å att de tyvärr inte e han som kommer att läka mina sår... Mådde INTE speciellt bra efter att jag förklarat. Men de e ju sant? Jag ljög ju inte...vill inte att nån ska gå omkring å hoppas på nåt som eventuellt aldrig kommer att ske, snacka om "playa" nån eller?
Nej...jag måste hitta mig själv först, måste finna MIG SJÄLV å va jag vill innan jag kan låta nån komma in i mitt liv. Dom jag vill ha i mitt liv, dom finns där, å de e bara dom jag behöver för att må bra. Vill verkligen vara själv nu, va singel, ta hand om mig själv på bästa sätt, fokusera på att må bra SJÄLV å inte TILLSAMMANS me nån. Vill inte, tänker inte över huvudtaget ens påbörja nåt som lutar åt vare sig ett förhållande eller dating, no fucking way honey! Nä, de verkligen på mina villkor nu, mår bra som singel, vill vara singel. Men OM de en dag dyker upp nån där jag kan känna nåt för, då får jag ta de då, ingen aning om när den dagen kommer, för visst kommer de att ske, men fy fasen va jag kommer att lägga ribban högt... oj oj oj, blir INTE lätt för den personen att bevisa för mig att JAG gör rätt i att välja just honom.
Sånt e livet. Kan inte göra alla till lags enbart för att göra dom nöjda å glada å skita i mig själv. Tyvärr. Jag vet va de innebär att bli bränd, de gör så in i helvetes jävla ont, men som sagt, sånt e livet.
Å jag tänker på mig själv å mitt välbefinnande. That´s THAT!
