Vill först göra så här: http://digeus.com/products/systemoptimizer/system-optimizer.html
SÅ!! Då va de klart! En person som jobbar på de här företaget bad mig nämna att dom finns, å som den vänliga person jag e, så gör jag ju naturligtvis de!!
Annars så e allt som de ska, skola å allt va de e. Barnen trivs kanonbra i sin nya skola:)) De gör mig så glad å lugn, va lite orolig för Stephanie men hon fick ju kompisar direkt, inte så konstigt egentligen...många vill ju umgås me henne, min underbara tjej. Hon blir bara mer å mer vacker för varje dag som går, otroligt vacker e hon...min Stephanie!
Ute regnar de, Herre jösses vilka skyfall de har varit! Fruktansvärt asså, fattar inte va allt vatten kommer ifrån liksom? Hur fasen kan de bara ösa ner på de sättet som de gör? Å grejen e att INGET hjälper, varken paraply eller nåt annat heller, man blir dyngsur ändå. A...hösten e nog här skulle jag tro. Snart e de jul igen, å nyår å allt däremellan. Asså de här året hittills...har inga ord för hur de har utvecklat sig, allt som hänt, allt som sagts å gjorts. De som e intressant att de e hur många av mina vänner å bekanta som gått isär å e numera singel, så jag kallar 2010 för "UPPBROTTETS ÅR" känns som ett bra namn på året tycker jag. Hittills e de 5 stycken kompisar som lämnat eller blivit lämnade av sina partners, sjukt...konstigt å knepigt. Verkar som att de alltid e ETT par som börjar hela ruljangsen å alla andra följer efter, typ som Följa John eller nåt! Som nån sån där epidemi liksom, fast åt de bra hållet så klart, för alla vänner som gått isär mår bättre som singel än när dom hade partner. Som jag! Älskar verkligen mitt singelliv, tar hand om mig själv å mina barn, behöver inte svara för nåt inför nån, inget tjöt, inget jävla tjabbel. USCH va jag inte vill ha de i mitt liv!
Jag förstår inte de personer som går ur ett förhållande å RÄTT in i ett annat? Hur fasen bygger man upp nåt nytt direkt när man precis har lämnat eller gått ur ett gammalt? Jag menar, beror de på att man inte kan leva ensam? E rädd för singellivet? Söker trygghet å behöver de hela tiden? Eller behöver man nån som tar hand om en å klappar en på huvudet å tröstar en? Fan e man rädd för egentligen? Va e de för fel me å leva ensam ett tag å hitta tillbaka till sig själv innan man ger sig in i nåt nytt? Asså, singellivet ser ju annorlunda ut för alla, de innebär ju inte att man MÅSTE va ute varenda helg å leta efter en tillfällig trygghet på krogen, många gör de, men inte alla. Jag ÄLSKAR att gå ut å träffa människor när jag e barnledig, tycker de e skitkul att träffa kompisar å nya människor, oavsett om de e hemma hos mig, hos nån annan eller ute på krogen. Nä, jag tänker ta mig fasen ta vara på min singeltid, å by the way, jag tänker ALDRIG låta nån idiot klampa in i mitt liv igen. ALDRIG! Blir bara fel, blir bara konflikter å bajs av allting. Så e de! Nu gör jag va jag vill, hur jag vill å när jag vill, utan att de står en karlajävel som tittar snett på en nästa dag, fyyy, va jag inte saknar de alls! Å den dan jag hittar nån som jag möjligtvis kan tänka mig dejta, den dan gör jag jäääävligt klart för personen i fråga va de e som gäller, nämligen att MITT E MITT Å DITT E DITT, INGET E V Å R A T!
GIRLPOWER! POW! POW!
Ses på krogen!
