Miss Vasiliki

tisdag 29 mars 2011

Sommartid...äntligen ljusare!

Äntligen sommartid! Äntligen ljusare dagar! Äntligen...vår? Eller...fan tog den vägen? Vissa dar e sådär underbart goa härliga me en sol som faktiskt värmer när man står i lä nånstans, å jag njuter av denna sol som värmer min frusna kropp.

Men så bara vänder de hux flux å vintern kommer tillbax? Eeh...fattar ingenting, sjukt egentligen hur vädret kan ändras så radikalt på bara några timmar. Men huvudsaken e väl att hålla det positiva online så att säga, våren kommer, sommaren kommer den me...hoppas jag.

Helgen va faktiskt väldigt lugn, i fredags träffade jag två vänner på Bee bar, otroligt kul hade vi! Tog en massa foton på varandra, skrattade mycket å mådde så bra! I lördags va jag på IKEA me mamma, va egentligen ute efter ett vardagsrumsbord, ett runt, men de fanns verkligen INGA bord i den storlek å de utformandet jag va ute efter. Så de blev en massa annan småskit i stället, bl a doftljus som jag fullkomligt älskar! Lördagkvällen spenderades hemma me kissarna å alla mina levande ljus...såååå mysigt! Kan va så underbart att bara få "vara" vissa dagar, visst va jag ensam men inte ENSAM som jag känt så många gånger tidigare då barnen varit borta å därför åkt hem till Jenz osv osv. Nu njöt jag verkligen av min ensamhet, kände mig hel igen på nåt sätt, jag å mina underbara kissar. Den natten sov jag i 11 timmar!! Shit asså, snacka om att jag va utvilad i söndags eller? Satte på mig powerwalk-stassen å tog mig en runda på nästan 2 timmar, gött trött jag va sen, underbart!

Hade besök i söndags, kollade på film, å bara hade de mysigt. Så ja, helgen bjöd på lugn å ro måste jag erkänna å de va underbart! Kanske e lugnet före stormen...för de kommer en storm...bara iväntar den å måste samla energi å krafter för att kunna genomgå allt som finns framför mig. Måste försöka fokusera på det som e viktigt, samla krafter...för annars kommer just stormen att ta knäcken på mig å de e de SISTA jag behöver i mitt redan turbulenta liv. Men när stormen ebbat ut...bara kommer jag att kunna andas igen, känna livet i kroppen på riktigt, kunna leva utan ångest, leva ett tryggt liv. Jo, jag väntar...för det kommer en dag då även jag blir lycklig, på RIKTIGT!

Carpe Diem.