FY FAAAAN säger jag ifrån mitt hjärta, dessa 2 dagar som passerat har varit ett rent helvete för mig ska jag be att få tala om, ett rent jävla helvete. Har ont i hela kroppen, varenda muskel värker, knäna gör ont, axlar å rygg e helt slut, e så trött att jag stupar... Ja, vadan detta nu då kanske många frågar sig. JO! DE ska jag be att få förklara, jag har FLYTTAT i 2 dagars tid, varav en av dagarna, igår om jag ska va noga, så flyttade jag helt själv, helt ensam så kämpade jag hela dan å hela eftermiddagen med att släpa ner bokhyllor, madrasser, lådor, flyttkartonger till förbannelse, sopsäckar fyllda me kläder, lakan å handdukar, a asså, you name it. Grejen va att när jag insåg att ingen skulle kunna hjälpa mig (vilket va sagt ifrån början, men den här MANNEN svek oxå, surprise surprise) så började jag nästan gråta. Släpet stod utanför, hoppet fanns att allt skulle gå smidigt till, allt va utstuderat in i minsta detalj. MEN fy fan, skam den som ger sig, krävs mycket för att knäcka den här bruden vill jag lova.
Jag stängde av helt enkelt, stängde av ALLT negativt å började fokusera på de jag skulle göra. Å de va ta mig faan att flytta. Å de gjorde jag...helt själv! Helt ensam kånkade jag möbler, jag slet som ett jävla djur, jag fick t o m iväg mig asatunga 2-sits soffa, jaaa, de fick jag allt....så, thanx for nothing NI som känner er träffade! Idag fick jag hjälp me resten, som va stort å tungt, bl a min dubbelsäng som väger, utan att skämta säkert 150 kg per DEL, 2delad dubbelsäng med ställningsbara rygg å sängändor, maskindriven vill säga... Jag säger så här: JAG KOMMER ALDRIG ALDRIG ALDRIG MER I HELA MITT LIV ATT FLYTTA DEN HELVETES SÄNGEN IGEN!!
De e sängen från Helvetet. Jag lovar. Vi flyttade UT alla dessa tunga grejer PLUS Sängen från Helvetet ur huset å vi flyttade IN alla dessa tunga grejer PLUS Sängen från Helvetet i lägenheten. När de va dags för att flytta in Sängen från Helvetet så fick jag ont i magen, sån jävla ångest, för jag fick ett smakprov på hur tung den va när vi slängde in den i släpet. Asså...jag menar de jag skriver just nu. När vi fått in den andra halvan av sängen...så trodde jag på riktigt att jag skulle kollapsa, de snurrade i huvudet, jag mådde så illa, handleder å underarmarn värkte, ryggen höll på att gå av...jag trodde helt seriöst att jag skulle kollapsa. Bettan höll på att svimma på riktigt, så jag fick panik, hon fick juice å dextrosol å banan för att återhämta sig. Jag har ALDRIG varit me om nåt värre i hela mitt liv, aldrig nånsin har jag slitit å kämpat som jag gjorde tillsammans me Bettan idag. PLUS att jag slet som ett djur ensam igår...så kom igen ni som klagar på att de regnar å era skor blir blöta, eller att de e för varmt eller för kallt eller va faaaan de nu kan vara. Vill NI återuppleva MINA 2 dagar utan att klaga en fucking jävla gång?? A kom igen då...jag utmanar er när som helst! NÄR som helst... Jag har inte klagat EN ENDA GÅNG under denna flytt. Visst jag har svurit som en idiot, spottat å fräst, men de får man göra när man gått igenom de helvetet jag gjort, både tillsammans me Bettan å ensam. E så stolt över mig själv, e så stolt över att jag har LYCKATS! Lyckats me allt! E så stolt över att jag har världens finaste Oliver som jag dragit me mig fram å tillbaka överallt hela tiden å han har verkligen varit helt underbar, helt fantastisk HELA tiden! Han har hjälpt mig så gott han kunnat, å jag e verkligen så stolt över honom...min prins, mitt ALLT!
Å mitt ex e på kärlekssemester... Säger ju egentligen ALLT om hur mycke ansvar han tar...eller har jag fel? Lämnar man verkligen sin son när man vet om att han ska flytta??? Eller? A ja, vet inte, men jag vet i alla fall va JAG har gjort för att min son ska kunna bo i sitt nya hem...jag har kämpat mig till nästan medvetslöshet...å de har jag gjort E N S A M! Sätt er på den ni! Envis? A för faaan, som en åsna!
