balder...

Ibland kan jag jämföra mitt liv me attraktionen Balder på Liseberg. De går så fort att jag inte hinner me. Kan inte ens räkna upp på mina 10 fingrar hur mycket de hänt på 10 dar. FÖR mycket vill jag lova...känns lite som en racingbana där dessa snabba bilar kör så de ryker, å jag står som åskådare å ser allting rusa förbi, vissa saker stannar, händelser jag måste ta itu med eftersom de måste tas itu med. Jobbigt? Eh...ja!

Igår hände de nåt som fick min bägare att rinna över, som fick mig att gå i taket fullständigt å bad en person som betyder väldigt mycket för mig, att dra käpprätt åt helvete. För så kränkt jag blev igår...har jag nog aldrig blivit faktiskt. Visst har jag blivit kränkt tidigare, absolut, men de kan man bli daglige, men när de e människor som står en nära, som man litar på...då gör de ont. Så jävla ont...men så e de. Tror att de finns latent i vissa människor, de ligger där å pyr som en liten glöd för att sen explodera som värsta Big Bang. Skrämmande...så skrämmande...

Fick ett sms idag, av personen i fråga där en ursäkt kom. Men ursäkta mig...e de så enkelt? E de verkligen så enkelt? Att bara vräka ur sig ord som e helt befängda, som inte stämmer nånstans, felaktiga anklagelser, skrik å gap, få höra att man e hatad...å tro att man kan be om URSÄKT för de hur som helst? NEJ! Jag tog inte emot de, med en förklaring till varför naturligtvis, men så lätt e de inte me mig längre. Tänker inte va en jävla "malakas" längre (slå upp de om ni inte förstår, men de används väldigt mycket i grekland å används i många olika sammanhang).

Nu känner jag att jag sagt mitt idag.

Natti!