Intressant om NUBBAR!

Okej....

Såg en dokumentär på tv som handlade i stort sett om NUBBAR! Så roligt att se, å jag fick mig en liten tankeställare vad gäller just Sveriges syn på alkhol.

Förr, jag snackar just nu om 1800-talet, så drack man hembränt VARJE dag till ALLA måltider. Männen som jobbade ute på fälten eller va de nu kunde vara, tog en nubbe hembränt för att "komma igång" vilket faktiskt förvånade mig. För jag menar, av starksprit...? Komma igång? Å jobba som bonde på fälten hela jävla dagarna? Ooookej...? Jag personligen dricker inte starksprit (inte ens groggar på 4:or eftersom jag äter antidepp å då kan de slå fel), men de jag VET e att..visst kommer man igång på dansgolvet eller va fasen de nu kan vara, men att JOBBA??? ööööh...tror inte de.

De som cirkulerar i min lilla hjärna e: Kan de va så att Sveriges dåvarande kultur fortfarande lever kvar fast i fel bemärkelse? Jag menar, varför e Sverige ett av de främsta länderna (efter Finland!) som har största andelen alkoholister?? En fråga bara...blir lite konfunderad, för jag menar, de E JU FAKTISKT SÅ! Sååå många missbrukar alkohol! Kan de finnas kvar e deras gener sen 1800-talet? Vet inte, säger inte att de faktiskt E så, men tanken har ju slagit mig så klart, å jag tror att vissa frågor fick jag nog besvarat via dokumentären. Helt ärligt.

De som faktiskt fascinerade mig va att de va fint att erbjuda inbjudna gäster på hembränt, om man hade de hemma så var man en "fin" familj, annars sågs man som en outsider som inte hade nåt att bjuda på. Så, min fundering e om de nu har gått i så många generationer, som de tydligen har gjort, kan de va DE (eller den del av just problemet) som fått så många att bli alkoholister? Jag vet inte.

Jag själv e uppvuxen i en väldigt öppen familj vad gäller alkohol. Min pappa e grek, vid middagarna så drack han ett eller två glas vin, de va helt normalt liksom. Å de växte jag upp med. Kommer ALDRIG å glömma första gången min kompis Therese från gymnasietiden va hemma hos mig å såg detta å höll på att tappa hakan. Hon frågade mig om de verkligen va normalt för oss att servera alkohol till maten? Jag förstod inte riktigt va de va hon syftade på...? Typ, a vadå rå?

Nu ska jag inte spela ängel å säga att jag aldrig blivit full, för tro mig, de ska GUDARNA veta, att de har jag. Men jag har alltid haft en öppen relation till alkohol, aldrig liksom sökt efter att bli full för att de e TABU. Min första fylla hade jag när jag va 14, å de va faaan ingen jävla rolig historia... I grekland, med kusiner å vänner, dom drack å jag trodde att jag kunde dricka lika mycke...yeah fucking right liksom. Spydde som en gris. Men mamma satt där me mig hela tiden me en spann å baddade mig i pannan me en fuktig handduk å typ log....men men. Så e de!

Tror på de här me att man ska va öppen som förälder. Jag verkligen hoppas på att mina egna barn kan lita på mig såpass mycket att dom kan fråga mig när dom e 16 om dom får smaka på mitt vin eller mitt öl. Å jag kommer att finnas där för dom som min mamma fanns där för mig...när dom får sin första fylla.

SKÅÅÅL Å VÄÄÄLKOOOMNAAAA!!

De ordnar saj, de gör de alltid, ja de löser sig...

Tja alla goa!

Idag va de en MYCKET spännande morron för Oliver, a mig me så klart. Vi besökte den nya skolan, Johannebergskolan blir de för båda barnen, å jag e SÅÅÅÅÅÅ glad!! Träffade rektorn som va urgullig, de första Oliver sa till henne va: "Du har ett blått å ett brunt öga, visste du de?" så jäkla go asså! A de va kul faktiskt, Oliver kommer att trivas som fisken i vattnet, han vill ju börja redan i morron ju! Men papper ska ju fyllas i å skrivas under av båda föräldrarna osv osv. Nu sover han, eh, konstigt liksom, sommartider som sitter i fortfarande, han somnade vid 23 igår å vaknade 6 i morse, inte för att han har för vana att gå upp så tidigt men jag tror att de va lite pirr i magen å sådär. Vet man ju själv när de e nåt viktigt eller så som sker, jag personligen har jävligt svårt att sova vid såna tillfällen.

Anyway, Göteborgskalaset startar idag å de ska bli så himla roligt att få gå där å mysa me Oliver! Det kommer en kär vän till mig från Alingsås oxå, me sin son, å vi ska mysa tillsammans. Sen får vi se hur långdraget de blir men de e ju inte så att ungarna blir uttråkade direkt... Minns förra året när jag fortfarande va medlem i bandet (som jag saknar nåt FRUKTANSVÄÄÄÄÄRT) å vi hade gig i Bältesspännarparken. Första gången så öste regnet ner så in i helsicke asså, de gick inte att gå på gräset, översvämning rent ut sagt, så de va väl inte så jädra lyckat gig. Men andra gången så va de så varmt att vi inte kunde stå i solen...a...jag saknar känslan av att stå på scen, saknar energin, publiken, saknar de här innan...kan inte riktigt förklara va de va innan, men just själva förväntan på kvällen/natten. En underbar känsla! Så fort allting har lugnat ner sig här så kommer jag att ta tag i den biten igen, har ju kontakter...får se hur de blir. E ju trots allt ensamstående nu, blir ju inte riktigt samma sak me avlastning å dylikt.

Skit samma! Life´s a bitch, and SO AM I!