Miss Vasilikis blogg: söndag 12 juni 2011

Oj oj oj...vet egentligen inte var eller hur jag ska börja...sååå mycket som har hänt under så kort tid, många intryck, många uttryck, känslor som funnits, känslor som försvunnit pga olika orsaker, sjukdomar som uppkommit JUST pga all turbulens som funnits runt omkring. Fruktansvärt påfrestande har det varit, men jag börjar komma tillbaka, tack å lov! Sakta men säkert börjar jag bygga upp alla stenar igen, landa, komma tillbaka till mig själv, den person jag känner mig trygg i, den mamma som barnen känner sig trygga i. Å ALLT började förra helgen...den mest intensiva helg jag nånsin varit med om, vad gäller ALLT.

Jag kommer inte att beskriva helgen eller alla dess aktiviteter, absolut inte, jag hade verkligen jättekul hela helgen! Det va grill med alla mina vänner varje dag, vattenkrig så jag såg ut som om jag duschat me kläderna på, det va utgång varje dag, uteserveringarnas charm å sorlet bland gästerna...helt oslagbart! Regnbågsparaden på söndagen va oxå helt oslagbar! Från 3000 personer i tåget som det va förra året, steg det till 7000 i år! HEEELT otroligt! Den värmen, både av sol å människor, den kärleken som fanns, all dans, all musik...otroligt...vilken energi det gav!

Men...helgen hade dessutom sin baksida som fick mig att knäckas fullständigt. TVÅ ord: Svartsjuka å kluvenhet. Dessa egenskaper klarar jag inte av, det finns inte i min värld. Antingen så VILL man eller så vill man INTE, det finns inget mitt emellan "ååå...jag vet inte, vet inte vad jag känner, tycker om dig såååå mycket, du e världens finaste..." å sån jäkla bullshit. Det tar knäcken på mig... Mycket hände som jag varken orkar eller vill gå in på, å de e för mig just nu en piss i mississippi eftersom jag släppt det, men det gav mig inte bara psykiska men, utan även fysiska i form av bältros. Så nu sitter jag här, efter 3 läkarbesök å 3 olika penicillinkurer å mår skit eftersom jag får i mig 4000 mg medicin om DAGEN pga en jävla idiot... He he, va ska jag säga mer än de e mitt eget fel?

Skit samma, hänt e hänt, kan aldrig bli ogjort, har fått ett jättestöd av mina bästa vänner som alltid finns där för mig, kommer alltid att ha mina vänner omkring mig, de e mina vänner jag e mest rädd om. För de e mina vänner som alltid kommer att finnas där för mig, alla andra, killar/män/svin/rötägg kommer å går...men mina vänner består!

Sen har de ju varit avslutning för barnen! ÅÅÅ jag va så stolt över dom...! SÅ stolt mamma! Mina underbara barn...dom finaste, bästa kidsen i hela universum. Älskar dom så mycket!!

ÄLSKAR ER!

Lite foton från alla aktiviteter!