Miss Vasiliki

tisdag 11 maj 2010

Tisdageftermiddag!

Ja, asså livet e allt bra ändå! Mår bra faktiskt!

Solen skiner, pollen yr, täppt i näsan, låter som en förkyld, whiskydrickande, storrökande kärring, men va faan gör de när de finns ett LIIIIV?

Hämtade min medicin idag, så jag kommer att må bättre om några dagar, medicin mot pollen asså...inga viagra eller nåt sånt. Behöver inte de, ha ha ha! Går bra ändå... Minns ett scenario när viagra va inblandat, trodde jag skulle dö...de blev INTE som jag hade tänkt mig, nej, de ENDA som hände va att en viss person drabbades av VÄRSTA biverkningarna i form av att allt runtomkring sågs igenom ett konstigt solarieblått sken, huvudvärk, illamående å...a you name it. Men just "viagraeffekten" om man nu kan kalla de så, va väl inte det jag förväntade mig att de skulle vara...så, jag får väl hoppas på bättre lycka nästa gång med nån som kanske...äh, skit samma, that´s private!

Nu e de snart middagsdags kära vänner! Men på lördag, då jääääävlar smäller de på Café Opera i Stockholm, för då ska jag visa min perfekta, teatraliska, charmiga, underbara Anna Vasilikis bästa sida...för då e de releasefest å PAARTYY!

Stockholm, Lady Blaga å pollenanllergi...

Nu jävlar e de igån me allt känns de som!

Ja de e både de ena å de andra vill jag lova... Va i Stockholm i helgen, fredag till söndag, vilken resa, vilken helg! Oj oj oj...ja de e ju tur att man orkar... Träffade Tomas, en helt fantastiskt trevlig prick, verkligen! Otroligt att vissa personer som korsar ens liv lämnar ett så starkt intryck, fantastiskt! Ja, personkemin va de ju inget fel på i alla fall, tack å lov, me tanke på att jag bodde hos honom menar jag. Ha ha! Hade väl fått supa ner mig eller nåt annars. Men nu slapp jag de!

På fredagen landade jag på Bromma efter att ha blivit skjutsad av min fantastiskt goda vän Zenny som jag även fikade med på Landvetter innan avgång till Sthlm. Landade i alla fall vid halv sex på eftermiddagen, tog en taxi till söder, satte mig på en otroligt livfull pub, på uteserveringen, tog en öl, å kände livet i mig. En sån stark frihetskänsla som infann sig just då, jag kan inte med ord beskriva hur bra jag mådde, hur levande jag kände mig när jag satt där ensam på Medborgarplatsen på Söder på en pub å tittade på människor som gick förbi. Så många som kom å pratade å frågade en massa, a, jag mådde verkligen verkligen bra!

Sen blev jag hämtad av Tomas. Åkte hem till honom, gjorde en pastasallad som blev mumsig, drack rödvin som jag hade med mig, å bara pratade å pratade fram till småtimmarna då jag kände att de va dags att slå igen butiken även om jag hade kunnat sitta uppe mycket längre å bara tjöta om allt å alla.

Lördagen blev en heldag, SÅÅÅ lyckad! Åkte in till stan på dan, tog en bärs, de regnade men va gör de när man har trevligt sällskap? Sen va jag å kollade runt lite på stan ensam eftersom han hade ett möte, men va gör de å gå ensam på stan när man mår bra? För de gjorde jag! Tog en öl till, ensam. Sen gick allt vääääldigt snabbt, det slutade med att vi gick på Lady Gaga! Ha ha! Herre Gud min skapare vilken S H O W!! Otrooooligt bra asså! Kan inte förklara vilken grej hon körde på scenen, ångrar inte en sekund att vi gick på konserten. 4 personer var vi som gick, trevligt sällskap!

Lördagkvällen å natten bjöd på en massa trevliga aktiviteter...bl a rödvin! Skämt åsido, men allt va så perfekt från början till slut. That´s it and that´s that, inget annat behöver sägas. Förutom att jag ska gå omkring som en sexig 1700-tals-brud på lördag på E.S releasefest! SÅ roligt de kommer å blir!

Anyway, anyhow, vi ses!

torsdag 6 maj 2010

Jobbig känsla...så jobbigt...

Go morron mina vänner....

Strålande dag ute, solen skiner...känns bra inför i morron oxå. Men fan, den där känslan av olust finns hela tiden, å de beror inte på att jag åker på äventyr i helgen, utan de beror på att jag saknar min plats i bandet nåt vansinnigt! Det gör verkligen ont i mig att veta att de 2 andra medlemmarna får fortsätta som vanligt, att dom får fortsätta ta scenerna runtom i Sverige som vanligt, å att JAG inte får det för att J bestämde det.

Mitt liv ÄR på en scen! Jag brinner för de jag gör på scenen, jag älskade mitt jobb mer än nåt annat, jag längtade skiten ur mig till varje gig hur påfrestande å jobbigt de än kunde vara många gånger så hittade jag alltid energin å viljan att ge ALLT! Han ljög för mig...sa att han inte skulle fortsätta me musiken för att han inte orkar bilda ett nytt band...den jävla idioten! E så fruktansvärt jävla besviken på honom! Han kör över människor som ett ångvält, gör precis som han själv vill, gör de HAN mår bra av å skiter i andras känslor. Han e fan värre än V...hur sjukt de än låter så e han ta mig faaaan värre än V! Stackars patetiska människa...tycker verkligen synd om honom, som tror att livet går ut på å köra över folk, göra som man själv behagar, ljuga, å framför allt, inte inse att han gjort fel...be om ursäkt för allt han orsakat mig, å de gott folk, e inte LITE! Men nu till nåt annat, han gör mig bara på dåligt humör, å inte faaan blev de bättre av att han kom in en snabbis nu! FAN va irriterad jag blev bara av å titta på honom! ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!! Ibland undrar jag va de va jag föll för...euw!!

Det finns nog nån därute som faktiskt tycker om mig som jag e, på riktigt. Nån som inte ljuger för mig, nån som kan öppna sig å prata me mig, nån som inser att jag inte e nån idiot som inte kan ta åt mig av de som sägs. Nån som e Ä R L I G! För just ärlighet har saknats under mina 7 år med J. Ärlighet...å uppskattning.

Många ser mig som ett snyggt yttre, som en galen blondin som syns jämt, överallt, var jag än sätter min fot så syns jag, oavsett om de e med en keps, solglasögon å joggingbyxor på coop, restaurang eller nattklubb, så syns jag. Visst kan man dra fördel av å synas...absolut, men jag e så mycket mer än så, jag e framförallt en människa med både hjärta, hjärna å en själ som kan blir sårad. Jag e dessutom väldigt allmänbildad vilket många chockeras av, självständig, stark... Så, om ni tar bort de där yttre å lär känna MIG så e jag inte så hemsk ändå. Nåt som J aldrig har förstått sig på, tyvärr, å de gick ändå nästan 8 år! Konstigt hur livet kan te sig. Men jag e JAG, take it or leave it. Allt för många har försökt ändra på mig, allt för många har tagit mig på fel sätt å ansett att jag e för stark för dom, att jag har en för stark personlighet å aura, för mycket utstrålning, vilket kan medföra att personen kanske känner sig mindervärdig, va vet jag? Men, jag e den jag e, å jag älskar mig själv för den personen jag e. Å eftersom jag älskar mig själv så kan jag oxå älska andra människor.

JAG E PÅ VÄG GOTT FOLK!

Nu ska jag iväg till Coop å synas! Ha ha ha!