Var ska jag börja? Väldigt mycket har hänt, mycket känslor, mycket skoj, mycket vänner, mycket av allt! Å de bästa av allt e att JAG HAR FÅTT EN LÄGENHEEEET!!! Mitt inne i stan! Så underbart! Efter en lång resa av ångestfyllda dagar, kvällar å nätter så har de äntligen ordnat sig...nu har jag min lägenhet, centralt, precis där jag ville ha den, med mina 2 kids, känner friden i kroppen, känner segern komma sakta men säkert. Känner att allt kommer till mig om jag bara släpper de å låter attraktionskraften ha sin gång.
Anyway, midsommar firades i Halmstad tillsammans me T, fantastiska T! Tror att de va ödet som förde oss dit me tanke på hur allt utvecklades efter just den helgen. ALLT va så perfekt! Herre Gud som vi skrattade oss igenom hela resan dit, hela vistelsen där, å nästan hela resan tillbaka hem. Saknade mycke där nere, så jag beslutade mig för att åka tillbaka me barnen, sen åkte jag tillbaka dit själv igen. Krävs ju ingen Einstein för att räkna ut att de finns nåt som drar mig till Halmstad...jodå, de finns de allt... Men de e komplext. Väldigt komplext. Därför går jag inte in mer på det utan väntar på att de komplexa antingen löser sig, eller inte! De visar sig...
Ett uttryck som jag dock fullständigt föll för va SHOTJOHNNY!! ha ha ha ha! Shotjohnny liksom...a de va allt dagar de...vill tillbaka snarast möjligt faktiskt, vill bara dit...bara dit!! Ödet...detta öde som gör va de vill me en. Tänk om man hade vetat va som väntar en? Tänk? Tänk om man hade vetat vad som händer i morron? Vissa saker kan man ju räkna ut som t e x att posten kommer å sådär men jag menar allt annat som ibland slår ner som en blixt från klar himmel, både negativa å positiva saker. Jag föredrar ovissheten faktiskt, varför skulle jag vilja veta nåt om NÅT egentligen? Låt de bli en överraskning i stället, överraskningar gör en stark, överraskningar gör en gott, älskar överraskningar!! Min lägenhet kom som en överraskning, även om de va otroligt ångestladdat fram tills kontraktet va påskrivet så va de ju värt det!
Nu blir de pannkakor!
Miss Vasiliki
tisdag 6 juli 2010
onsdag 23 juni 2010
Tankar om att Ge å Ta!
Riktigt riktigt irriterad, för att inte säga fly förbannad, blev jag förut. Va längesen jag va så arg som jag va för en stund sen, men de va skönt att få utlopp för de just då, mitt tålamod va slut, fanns inget annat än att tyvärr visa att gränsen var nådd. Jag blev arg på mina barn. Har verkligen verkligen försökt ha tålamod med utbrott, skrik, bråk, fula ord, slag, bankande i dörrar å väggar, a you name it, finns inga ORD för va jag fått uppleva å LEVA i de senaste 2 månaderna. Som om inte de e nog så har de dragits in ännu fler sociala instanser just p g a att Oliver inte mår bra å får sina utbrott. Jag tog faktiskt de initiativet själv efter att dagis rådit mig till att göra det. Sagt å gjort. Möte igår, de första bland MÅÅÅÅNGA fler, har gått igenom de en gång tidigare, för ett år sen nästan exakt, så processens gång e ju ingen nyhet direkt, vet exakt hur de går till. Enda skillnaden den här gången, vilket kommer att göra allt mer långdraget, e att jag e ensamstående å att de har hänt en jävla massa skit sen sist.
Har så mycket runt omkring mig just nu att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Framför allt så e de ju en lägenhet som saknas mig, de e ju prio nummer ETT just nu! Har ingen aaaaaning om hur jag ska göra, får inte direkt nån hjälp heller... Men i värsta fall så flyttar vi in hos min kompis T å hennes lilla familj som består av 3 barn... Finns inga andra alternativ! Så glad över hennes vänskap. Så glad över att ha en sån fin vän, ett större hjärta får man leta efter! De blir nog bra...kan ju inte gå omkring å ha ångest över de egentligen, kommer väl ingen lägenhet snabbare för de? Skit samma, de får gå helt enkelt.
Ge å Ta. Två små ord som egentligen inte betyder ett jävla skit i fel sammanhang. Men att GE å att TA betyder oändligt mycket för mig. Man kan ge å ge å ge men aldrig få nåt tillbaka, har fått den skiten många gånger tills jag beslutade mig för att ALDRIG ge nåt såvida jag inte kan ta nåt tillbaka. Insåg att jag inte bara kan GE nåt hela tiden, va snäll å foglig, göra allt jag blev tillsagd att göra, enbart för att se personen/personerna i fråga bara TA utan att GE nåt tillbaka eller? Fuck off, aldrig i hela mitt liv mer!!
En läxa för livet: GE ALDRIG NÅT, INTE ENS ETT LITET LILLFINGER UTAN ATT TA NÅT TILLBAKA!
En läxa för MIG i alla fall! Resten skiter jag i. De va en av orsakerna till att jag blev vansinnig på mina barn i morse... Respekten fanns inte. Fula ord. Illvrål. Sparkar å slag mot varandra. Jag hade ingen som helst talan, jag fanns inte för dom, dom såg mig inte utan körde i 200 utan en tanke på att jag faktiskt hade nåt att säga dom. Så jag gjorde de enda som faktiskt skulle fungera just då, å de va att höja rösten så till den milda grad att barnen bara satt å tittade på mig som två jävla fån. A...FAN va jag va arg...jag stod nästan å spottade av ilska, kunde knappt få ihop orden, va jag ville säga, men de kom ut ur munnen å barnen förstod att jag va arg. Sen blev de lugnt. Oliver klampade uppför trappan, smällde igen dörren 20 tusen gånger, bankade i väggarna. Stephanie stängde in sig på sitt rum å lugnade ner sig hon oxå. Å nu e dom jätte snälla!
Jag har gett dom så mycket den senaste tiden. Å då pratar jag inte om materiella saker utan olika saker vi har gjort, varit ute å ätit, hittat på roliga saker nästan varje dag trots min dåliga ekonomi. Jag har prioriterat mina barn just p g a allt som e så jobbigt hemma, en liten tillflyktsort skulle man kunna kalla det. Ett annat forum där tankarna blir gladare, där inte allt påminns om de jobbiga. Men de som gjorde mig arg va att jag har GETT hela tiden men har fan inte fått NÅT tillbaka! Å de enda jag har krävt e att dom ska försöka komma överens under åtminstone EN TIMME?? Men icke sa Nicke... Så, jag freakade ut, me all jävla rätt!!
Anyway, midsommar snart! Halmstad väntar! Solen tittar kanske fram? Skiter i vilket, JAG kommer att skina i alla fall!!
Har så mycket runt omkring mig just nu att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Framför allt så e de ju en lägenhet som saknas mig, de e ju prio nummer ETT just nu! Har ingen aaaaaning om hur jag ska göra, får inte direkt nån hjälp heller... Men i värsta fall så flyttar vi in hos min kompis T å hennes lilla familj som består av 3 barn... Finns inga andra alternativ! Så glad över hennes vänskap. Så glad över att ha en sån fin vän, ett större hjärta får man leta efter! De blir nog bra...kan ju inte gå omkring å ha ångest över de egentligen, kommer väl ingen lägenhet snabbare för de? Skit samma, de får gå helt enkelt.
Ge å Ta. Två små ord som egentligen inte betyder ett jävla skit i fel sammanhang. Men att GE å att TA betyder oändligt mycket för mig. Man kan ge å ge å ge men aldrig få nåt tillbaka, har fått den skiten många gånger tills jag beslutade mig för att ALDRIG ge nåt såvida jag inte kan ta nåt tillbaka. Insåg att jag inte bara kan GE nåt hela tiden, va snäll å foglig, göra allt jag blev tillsagd att göra, enbart för att se personen/personerna i fråga bara TA utan att GE nåt tillbaka eller? Fuck off, aldrig i hela mitt liv mer!!
En läxa för livet: GE ALDRIG NÅT, INTE ENS ETT LITET LILLFINGER UTAN ATT TA NÅT TILLBAKA!
En läxa för MIG i alla fall! Resten skiter jag i. De va en av orsakerna till att jag blev vansinnig på mina barn i morse... Respekten fanns inte. Fula ord. Illvrål. Sparkar å slag mot varandra. Jag hade ingen som helst talan, jag fanns inte för dom, dom såg mig inte utan körde i 200 utan en tanke på att jag faktiskt hade nåt att säga dom. Så jag gjorde de enda som faktiskt skulle fungera just då, å de va att höja rösten så till den milda grad att barnen bara satt å tittade på mig som två jävla fån. A...FAN va jag va arg...jag stod nästan å spottade av ilska, kunde knappt få ihop orden, va jag ville säga, men de kom ut ur munnen å barnen förstod att jag va arg. Sen blev de lugnt. Oliver klampade uppför trappan, smällde igen dörren 20 tusen gånger, bankade i väggarna. Stephanie stängde in sig på sitt rum å lugnade ner sig hon oxå. Å nu e dom jätte snälla!
Jag har gett dom så mycket den senaste tiden. Å då pratar jag inte om materiella saker utan olika saker vi har gjort, varit ute å ätit, hittat på roliga saker nästan varje dag trots min dåliga ekonomi. Jag har prioriterat mina barn just p g a allt som e så jobbigt hemma, en liten tillflyktsort skulle man kunna kalla det. Ett annat forum där tankarna blir gladare, där inte allt påminns om de jobbiga. Men de som gjorde mig arg va att jag har GETT hela tiden men har fan inte fått NÅT tillbaka! Å de enda jag har krävt e att dom ska försöka komma överens under åtminstone EN TIMME?? Men icke sa Nicke... Så, jag freakade ut, me all jävla rätt!!
Anyway, midsommar snart! Halmstad väntar! Solen tittar kanske fram? Skiter i vilket, JAG kommer att skina i alla fall!!
tisdag 22 juni 2010
"Svenssons" = Villa, Volvo, Hund?
Go morron!
Vad e egentligen ett lyckligt "svensson-liv"? E de det där trygga livet me villa, volvo å hund som så många pratar om? Eller va e de egentligen? Blir man lycklig av att bo i villa äga en volvo å ha en hund? Å barn? Å fru/man? Helst av allt så ska man ju ha ett "land" oxå, dit man åker på vissa lov som t e x sommarlovet, å midsommar ska ju naturligtvis firas där så klart! Å söndagsmiddagar med barnens mor/farföräldrar. Å middag runt köksbordet varje dag vid samma tid. Man ska helt enkelt bo i en kartong, en skokartong där allt e lika inrutat som skokartongen, ett inrutat liv där man inte får överträda en enda liten regel eller gräns. Men asså, blir man lycklg av det? Vad gör en lycklig egentligen? Jag kvävs när jag tänker på just det lilla skokartonglivet, mår fasen illa asså...jag hade DÖTT om jag hade varit tvungen att leva ett litet trist inrutat liv med villa, volvo, hund, söndagsmiddagar, land, middag runt köksbordet varje dag vid samma tid. JEEESSSUUUS!!
Nä tack! Jag e otroligt lycklig nu, så här lycklig jag e nu har jag nog aldrig varit. Trots att jag e ensamstående me 2 barn, trots att jag inte har nåt jobb, trots att jag inte har fått tag i en lägenhet, trots att jag inte har en ordentlig inkomst, trots att allt runt omkring mig e ett stort jävla kaos...så e jag LYCKLIG! Vi äter ALDRIG middag vid köket varje dag vid samma tid, nä fy fasen...ibland finns de inte ens middag lagad, då åker vi antingen ner till kvarterskrogen å sätter oss utomhus om vädret tillåter, å beställer in käk till dom som vill äta. Nu under fotbolls-vm så händer de att vi åker in till Hard Rock Café å har de fantastiskt underbart roligt! Jag e äventyrlig, tycker om lite fart å fläkt, i alla fall så länge jag tillåts ha fart å fläkt i mitt liv, tänker ta vara på alla tillfällen jag får, ta varje chans jag får till att leva livet ROLIGT. För de kommer en dag då jag oxå kommer att få ett lite mer inrutat liv, med plugg å grejer. Men de kommer ALDRIG att bli en trist liten äcklig skokartong.
Ja, jag e lycklig... Hur kan jag vara de egentligen? Många undrar nog... Jag har alla svar, finns inte nån som kan argumentera emot mig, för de finns inget argumentera emot helt enkelt! Mitt liv e fyllt av människor jag älskar, störst av allt e mina två underbara, fantastiska barn som ger mig en sån otrolig inspiration å en sån glädje varje dag. Jag älskar dom mest av allt, älskar dom så de gör ont i mig. Utan mina barn hade jag försvunnit, skulle aldrig kunna leva utan dom, dom ger mig liv, dom älskar mig villkorslöst för att jag älskar dom villkorslöst utan tvivel. Jag har underbara vänner som finns där för mig när jag behöver dom, vänner som kommit tillbaka till mig, vänner som jag har i mitt hjärta, vänner jag kan lita på till 100%. Men framför allt så har mig själv, jag har funnit min styrka, jag har hittat tillbaka till mig själv, äntligen! Utan mig själv å min styrka skulle jag aldrig kunna vara lycklig. Jag behöver inte nån villa eller volvo eller en hund för att bli lycklig, för de e inte DE som gör mig lycklig...de spelar ingen roll hur stort huset e, hur lyxig bilen e, eller hur fin hunde e...e inte ditt liv fyllt av kärlek å glädje, om du inte blir inspirerad av kärleken å glädjen varje dag, så e du inte lycklig.
Gråa dagar gör ingen lycklig. Man blir bara deprimerad, ledsen å förlorar livsglädjen. Ja, jag vet. För nu e jag äntligen lycklig, å de känns helt fantastiskt underbart! De finns ingen större kärlek än kärleken till livet, å jag har funnit den kärleken!
JAG HAR FUNNIT LYCKAN!
Vad e egentligen ett lyckligt "svensson-liv"? E de det där trygga livet me villa, volvo å hund som så många pratar om? Eller va e de egentligen? Blir man lycklig av att bo i villa äga en volvo å ha en hund? Å barn? Å fru/man? Helst av allt så ska man ju ha ett "land" oxå, dit man åker på vissa lov som t e x sommarlovet, å midsommar ska ju naturligtvis firas där så klart! Å söndagsmiddagar med barnens mor/farföräldrar. Å middag runt köksbordet varje dag vid samma tid. Man ska helt enkelt bo i en kartong, en skokartong där allt e lika inrutat som skokartongen, ett inrutat liv där man inte får överträda en enda liten regel eller gräns. Men asså, blir man lycklg av det? Vad gör en lycklig egentligen? Jag kvävs när jag tänker på just det lilla skokartonglivet, mår fasen illa asså...jag hade DÖTT om jag hade varit tvungen att leva ett litet trist inrutat liv med villa, volvo, hund, söndagsmiddagar, land, middag runt köksbordet varje dag vid samma tid. JEEESSSUUUS!!
Nä tack! Jag e otroligt lycklig nu, så här lycklig jag e nu har jag nog aldrig varit. Trots att jag e ensamstående me 2 barn, trots att jag inte har nåt jobb, trots att jag inte har fått tag i en lägenhet, trots att jag inte har en ordentlig inkomst, trots att allt runt omkring mig e ett stort jävla kaos...så e jag LYCKLIG! Vi äter ALDRIG middag vid köket varje dag vid samma tid, nä fy fasen...ibland finns de inte ens middag lagad, då åker vi antingen ner till kvarterskrogen å sätter oss utomhus om vädret tillåter, å beställer in käk till dom som vill äta. Nu under fotbolls-vm så händer de att vi åker in till Hard Rock Café å har de fantastiskt underbart roligt! Jag e äventyrlig, tycker om lite fart å fläkt, i alla fall så länge jag tillåts ha fart å fläkt i mitt liv, tänker ta vara på alla tillfällen jag får, ta varje chans jag får till att leva livet ROLIGT. För de kommer en dag då jag oxå kommer att få ett lite mer inrutat liv, med plugg å grejer. Men de kommer ALDRIG att bli en trist liten äcklig skokartong.
Ja, jag e lycklig... Hur kan jag vara de egentligen? Många undrar nog... Jag har alla svar, finns inte nån som kan argumentera emot mig, för de finns inget argumentera emot helt enkelt! Mitt liv e fyllt av människor jag älskar, störst av allt e mina två underbara, fantastiska barn som ger mig en sån otrolig inspiration å en sån glädje varje dag. Jag älskar dom mest av allt, älskar dom så de gör ont i mig. Utan mina barn hade jag försvunnit, skulle aldrig kunna leva utan dom, dom ger mig liv, dom älskar mig villkorslöst för att jag älskar dom villkorslöst utan tvivel. Jag har underbara vänner som finns där för mig när jag behöver dom, vänner som kommit tillbaka till mig, vänner som jag har i mitt hjärta, vänner jag kan lita på till 100%. Men framför allt så har mig själv, jag har funnit min styrka, jag har hittat tillbaka till mig själv, äntligen! Utan mig själv å min styrka skulle jag aldrig kunna vara lycklig. Jag behöver inte nån villa eller volvo eller en hund för att bli lycklig, för de e inte DE som gör mig lycklig...de spelar ingen roll hur stort huset e, hur lyxig bilen e, eller hur fin hunde e...e inte ditt liv fyllt av kärlek å glädje, om du inte blir inspirerad av kärleken å glädjen varje dag, så e du inte lycklig.
Gråa dagar gör ingen lycklig. Man blir bara deprimerad, ledsen å förlorar livsglädjen. Ja, jag vet. För nu e jag äntligen lycklig, å de känns helt fantastiskt underbart! De finns ingen större kärlek än kärleken till livet, å jag har funnit den kärleken!
JAG HAR FUNNIT LYCKAN!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)