S O M M A A A A R!!

Sommar!! Äntligen!! Underbart! Varmt! ÄLSKAR detta kärt folk!!

Har varit uppe vid Delsjön exakt HELA dan me barnen idag! Har haft en fantastisk dag vid Delsjön. Barnen har badat i stort sett hela tiden förutom när de va dags för glass, gifflar, dricka å frukt. Gud som jag har lekt me dom i vattnet idag, vi har haft VÄRSTA lerkriget, spelat vollyboll me världens största "luftboll" som flög iväg hela tiden, kastat "mackor" på vattnet. Dom har hoppat ifrån bryggan, funnit nya vänner (barnen då), jag har verkligen haft en fantastisk dag idag, samlat energi, mått bra, skrattat, läst min underbara bok som heter "Älska livet som det är" av Katie Byron, den kan jag varmt rekommendera, den ger en en helt annan syn på livet. Anyway, har inte så mycket mer att skriva än att jag mår fantastiskt, underbart, jättebra! Allt ordnar sig sakta men säkert, börjar hitta fotfästet igen, börja känna igen mig själv fast i en mer mogen person som har alla sinnen öppna. Allt som sker e på mina egna villkor...å så kommer de ALLTID att vara hädanefter!

KIDSEN!! Stephanie å Oliver, ni e mitt liv, mitt universum. Utan er har jag ingenting. Älskar er mest över ALLT!

C ya all!

Equal liksom!

Japp! Faaan oxå...min usb-kabel till mobilen har jag förlagt nånstans, fattar inte var jag har lagt den!! Blir gaaaaaleeeeen! Har HUR mycket foton som helst att lägga upp, men de får vänta...tills jag hittar den, då jäklar blir de till att lägga upp foton både från midsommar å annat oxå. Anyway, anyhow.

De här me att ligga på samma nivå e intressant tycker jag. Igår skrev jag om beslut å idag skriver jag besluten som togs igår som jag behandlat å kommit till insikt. Jo, så här e de i min lilla blonda värld, jag tror att om man inte ligger på samma nivå, oavsett förhållande, så e de dömt ifrån början. Många många människor har passerat mitt liv, olika kön, olika åldrar, olika utseenden å personligheter, å ALLA har lämnat olika spår efter sig. Många har stannat kvar, andra har dragit. Dom som inte längre finns kvar i mitt liv har jag inte varit på samma nivå med, å därav en separation helt enkelt, både vänner, pojkvänner å tillfälliga förhållanden.

Igår förstod jag varför de på nåt sätt blev "fel" me JBE, de blev ju fruktansvärt fel för att vi just då, i hans lilla värld inte låg på samma nivå. Tror att han blev skiträdd å bara liksom "ööööööh...å nej!", MEN vi ligger på exakt samma nivå, vi e EQUAL när de kommer till förhållanden. Vill inte ha nåt förhållande, fy faaaan heller, en massa jobbiga krav som ställs, en massa frågor om allt, behöver ingen extrapappa till mina kids heller, jag klarar båda föräldrarrollerna galant, förhållande liksom? NEJ, de vill jag verkligen inte ha i mitt liv just nu. Detta förklarade jag, å fick ett TACK tillbaka...de räckte för mig, för honom oxå, för nu vet vi båda två var vi har varandra, nämligen lite "lattjo lajban" när vi väl ses. Fucking wonderful brorsan!!

Livet e allt gött ändå. Älskar mitt lilla liv. Mitt nya liv! Min nya lägenhet mitt i centrum. Mina 2 underbara kids. Min underbara T som har ställt upp så fantastiskt mycket för mig, ÄLSKAR DIG MIN ÄLSKADE VÄN! Älskar Halmstad för att de ger mig de jag behöver för att ha roligt, kravlöst, underbart härligt!

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart!

Peace, Love n´ Understanding.

Svåra beslut.

Ibland så måste man ta svåra beslut. Beslut som man egentligen inte skulle ha tagit om ens vardag fungerade som den gjorde, beslut som man faktiskt inte behöver ta, svåra, jobbiga beslut som gör ont...speciellt när det finns varma känslor inblandade. Tog ett sådant beslut i morse när jag gick upp. Konstigt nog så gick jag upp med ett väldigt gott humör, sovit gott (otroligt!), myste me min älsklingskisse Pantra, drog upp persiennerna å såg solen lysa mot mig, kände mig lugn å glad samtidigt som jag pratade me underbara T. Gick ner i köket, satte på kaffe, tog min medicin, allt i vanlig ordning, inga konstigheter. Tills jag fick en sugande obehaglig känsla i maggropen...kunde inte placera den riktigt om jag ska va helt ärlig, men den fanns där å växte sig större å större tills det kändes som ett helt berg, Mount Everest hade börjat resa sig i maggropen.

Började frenetiskt att tänka på vad som skulle kunna orsaka just den känslan? Efter ett tag slog de mig att de har me JBE å göra...tyvärr så va de så... Så jag fick ta de otroligt jobbiga å tunga beslutet till att skicka iväg ett sms där jag förklarar varför de inte funkar, varför de e så jobbigt me allt trots mina känslor, trots att jag bryr mig om honom nåt otroligt mycke, trots att jag aldrig skulle få för mig att såra honom... Knepigt, att nåt så bra kunde vända till att bli ångestladdat, jobbigt, me tårarna rinnandes ner för kinderna å Mount Everest i magen. Måste se verkligheten för va den e just nu, å nu e detta MIN verklighet. Måste ta tag i saker å ting innan jag rusar in i nåt ovisst, nåt som förmodligen hade orsakat mig mer skada än lycka. Måste börja me mig själv, bli stabil i mitt liv, flytta, börja plugga, få ordning på min ekonomi å mitt liv.

Å beslutet togs. Men säger ej att de inte kan tänkas om så klart. För har man "connectat" så har man. Å de gjorde vi...de gjorde vi, sånt känner man, sånt vet man, sånt ser man i nåns ögon, sånt e tydligt.

Vem vet? Kanske nån dag, nån gång att vi återupptar vår "connection" igen. Kanske nån gång när allt e online, när alla pusselbitar sitter på plats, när vardagen kommit tillbaka me allt va de innebär. DÅ kanske, kanske...de ordnar sig...

Beslut. Dom lämnas, dom tas, dom tas emot, dom behandlas. That´s that!