Ge mig styrka....snälla!!

Jaha ja...då va de nån lite anonym fegis (som vanligt) som kommenterat mitt senaste inlägg å som hävdar att den vet hur jag mår? Som hävdar att jag e bitter å den enda som inte har insett de e jag själv?? Öööö...oookeeeej? Varför har vissa personer så förbannat svårt för att ta min lycka? Varför e de så jäkla svårt att faktiskt TA IN att jag mår bra? Att jag ÄR lycklig? Att jag gått vidare i livet? Fan e de så svårt för egentligen? Vad kallas det för nu igen? Ja just de ja: "DEN SVENSKA AVUNDSJUKAN" e de ju. Den typiska svenska avundsjukan där man inte kan unna nån annan lycka, framgång, eller nåt annat positivt över huvud taget. Jag menar, uttrycket måste ju ha kommit nånstans ifrån, eller hur? Finns ju andra uttryck som tex Romantiska Fransmän, Eldiga Spanjorer, Heta Greker osv osv... 

Men vet ni vad? Då har jag nåt att säga till er som inte kan ta min lycka på allvar: SKÖT NI ERT LILLA TRAGISKA, PATETISKA, MISERABLA LIV Å LÅT MIG MÅ BRA PÅ MITT JÄVLA SÄTT.  

Hoppas att jag varit tydlig nog... jag e lycklig, så lycklig jag kan vara just nu. Jag läser världens bästa bok som gett mig ett helt annat synsätt på verkligheten å vad som egentligen ÄR verkligt å vad som INTE e de. Att man inte ska gå in i nån annans domän å TRO saker å ting, för där har man inget att göra över huvudtaget. Gå inte in i min domän å skapa er en egen sjuk uppfattning å en verklighet som inte stämmer. Ni kan inte överhuvudtaget försöka "tänka" åt mig heller, de gör jag faktiskt utomordentligt bra själv ska jag tala om. Min domän e MIN domän, låt mig leva där ifred å sköt ert i stället.

Antingen låser man sig vid sina tankar eller så börja man med frågorna. Några andra alternativ finns inte.
Ingen kan göra mig illa - de e bara jag som klarar de.


Att vissa människor lägger sig i andras liv innebär bara att dom inte har ett eget liv utan måste lägga sig i andras liv å snacka skit. Tycker att de e tragiskt faktiskt... Tycker att de e konstigt att man inte ens kan få va lycklig ifred liksom? Jag menar, vore det bättre om jag hade mått dåligt? Varit deprimerad? Stängt in mig? Slutat leva? Eller va begär dom egentligen? Min lycka å mitt liv innebär ganska mycket för ganska många människor i mitt nätverk just nu. ALLA mår bra för att JAG mår bra. Take it or fucking leave it...å jag ska till H A L M S T A A A D till helgen å va L Y C K L I I I G!!


"NÄR JAG BRÅKAR MED VERKLIGHETEN FÖRLORAR JAG -
MEN BARA TILL 100 PROCENT..."

Valet å kvalet...

Go morron everyone!

Underbart väder i Göteborg! Baddags snart igen, a de regnar ju inte i alla fall... Anyway, hur fan gör man när nån inte svarar på ens sms? Å då e de fullt normala, inga konstiga sms över huvudtaget. Helvete oxå! Fattar nada liksom, hur jäkla svårt e de å ta fram mobilen å skicka iväg ett svar?? Eller åtminstone kunna va ärlig å berätta VARFÖR man inte vill svara? Jäkla karlajävel...! Så nu skiter jag oxå i de, f**k off liksom, tänker inte springa efter nån, aldrig aldrig mer igen att jag tänker tillåta mig själv att dra de kortaste stråt å krypa till nåt jävla kors. N E V E R   E V E R   A G A I N! De va kul så länge de varade, allt har en början å allt har en slut. Skönt att de inte e några känslor inblandade i alla fall, hade varit skitsvårt i så fall.

Nä, de kommer att krävas väldigt mycket för att nån ska kunna nå in i mitt inre igen. Den personen som gör det måste verkligen bevisa väldigt mycket för mig, speciellt att jag duger som jag e, att jag inte bara e ett snyggt fodral, att jag e lika vacker inuti som utanpå. Å DE gott folk...kan bli svårt... Därför kör jag känslolöst, lite lattjo lajban, sporadiskt, kravlöst, underbart!! DÅ trivs jag, trivs med min frihet under ansvar, trivs med att ha det som jag har det. Får liksom nästan panik när jag tänker på att gå in i nåt seriöst just nu, fy faaan säger jag bara! Tittar på alla små "lyckliga" familjer på stranden å tänker: "Mmm, just de...jävligt lyckliga ni e..." fy fasen!! USCH! Bitter? Inte alls, kommer aldrig att bli bitter, finns för många som e bittra å trista å jag spyr på dom. Fan e du bitter för? Varför? Ryck upp dig, stila dig, ta dig i kragen å se livet å verkligheten som den e i stället, finns ingen annan än en SJÄLV som kan göra nåt åt sin situation å sitt liv.

Dags att dra!!



OM JAG HADE EN BÖN SKULLE DEN LÅTA SÅ HÄR:

"GODE GUD, HJÄLP MIG ATT INTE LÄNGTA EFTER KÄRLEK, BEKRÄFTELSE ELLER UPPSKATTNING. AMEN."

Life is fucking goood!!

SÅÅÅ varmt här idag! Värsta regnvärmen, över 30 grader, kan knappt andas, men GUD som jag älskar det!! Skulle ha åkt ut till Delsjön igen, men de började verkligen ösregna, sånt riktigt sommarösregn, de vällde ner från himlen, 2 sekunder tog de, jag sprang ut som en oljad blixt för att få in tvätten, barnen slängde av sig alla sina kläder å ställde sig på altanen å tog ett regnbad. Underbar syn!!

Har inte gjort nåt speciellt idag alls...handlat, städat, tvättat, tjötat på kidsen, tagit Stephanies förpubertetsutbrott, å sen skitit i allt. Ibland känner jag bara att jag inte orkar, å då skiter jag i precis allting å låter de löpa på som de vill.

Halmstad till helgen då! Känns som en oviss tripp faktiskt, men de visar väl sig va som händer. Keine fucking ahnung om man nu ska uttrycka sig så. Känns ju lite knepigt me tanke på mycket...men skit samma, jag e ju inte den som e den ju! Har ju ball i vilket fall som helst! Nä så länge jag vet va jag gör så går de bra...men just nu tror jag inte riktigt VAD jag sysslar me faktiskt, går på min magkänsla...å den kan säga många olika saker, ge mig många olika känslor. Tar de dag för dag...

Lägenheten i stan...LÄNGTAAAR!! Shit va gött! Onsdag gäller de, då börjar jag flytta...alla kartonger som ska in, allt som ska packas ner som ligger å väntar på nya garderober, skåp, ny små utrymmen som ska fyllas. Ja, mitt nya liv har börjat känns de som, så fruktansvärt mycket som har hänt på så kort tid, ja...jag trivs med mitt nya liv, mår bra av att ha lämnat all jävla skit å alla idioter bakom mig. Bättre sent än aldrig heter de ju...eller hur??

Ses!