Jaha ja!

Tjänna! Idag fyller en underbar tjej år, hon fyller 18! Nathalie...lilla söta underbara Nathalie....! Minns själv när jag fyllde 18, de va så stort på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på varför de e så speciellt att fylla just 18? Konstigt de där me ålder faktiskt. De e såååå många som snackar om ålderskriser å grejer, men jag har asså ingen aning om va fasen dom pratar om faktiskt. Ålderskris? Va e de? 30-årskris? E de för att man börjar känna sig gammal? Får panik över att man inte hunnit göra allt man har velat göra i sitt liv? Eller att man inte har träffat den "rätta" (om de nu finns nån som ÄR den rätta?) som man vill bilda familj med? Eller kanske att man HAR bildat familj ganska tidigt å får panik över att man inte levt livet? Har ingen aning faktiskt... Jag har inte kommit in i nån kris än i alla fall, tack å lov. Den dagen jag gör de så gör jag väl de då, men jag undrar hur de kommer att kännas liksom? Hur märker jag det?

Grejen e att jag har gjort en HERRANS massa i mitt liv, har sökt mig till äventyr, faror, exponerat mig fullständigt, jag har gjort otroligt många misstag, å dessutom gjort OM samma misstag, många gånger. Men jag har levt...jag har verkligen levt. Ångrar ingenting jag gjort, för allt jag gjort har varit en erfarenhet som jag kommer att ha med mig hela livet. Visst, rökning dödar, alkoholen orsakar skrumplever, bla bla bla bla. Yeah right, visst kan man dö av rökning, visst kan man få leverskador av alkohol, men allt beror på hur mycket alkohol man förtär dagligen. Ja, jag dricker alkohol i form av vitt/rött/rosé - vin, sen dricker jag även en eller två iskalla bärs, men jag dricker för att jag tycker att de e gott, jag njuter av mitt vin eller mitt öl, jag dricker varken för att jag e beroende eller för att bli full. Jag njuter av mitt liv fullt ut, å kommer alltid att göra de eftersom jag har bestämt mig för det! Känns fantastiskt underbart att erkänna för mig själv att jag MÅR BRA! Även om jag både röker å dricker å festar...it´s my fucking life, lever de som jag själv anser e bäst.

I morron bär de av till H-stad för lite partaj å shotjohnny!! hahahaha!

Ge mig styrka....snälla!!

Jaha ja...då va de nån lite anonym fegis (som vanligt) som kommenterat mitt senaste inlägg å som hävdar att den vet hur jag mår? Som hävdar att jag e bitter å den enda som inte har insett de e jag själv?? Öööö...oookeeeej? Varför har vissa personer så förbannat svårt för att ta min lycka? Varför e de så jäkla svårt att faktiskt TA IN att jag mår bra? Att jag ÄR lycklig? Att jag gått vidare i livet? Fan e de så svårt för egentligen? Vad kallas det för nu igen? Ja just de ja: "DEN SVENSKA AVUNDSJUKAN" e de ju. Den typiska svenska avundsjukan där man inte kan unna nån annan lycka, framgång, eller nåt annat positivt över huvud taget. Jag menar, uttrycket måste ju ha kommit nånstans ifrån, eller hur? Finns ju andra uttryck som tex Romantiska Fransmän, Eldiga Spanjorer, Heta Greker osv osv... 

Men vet ni vad? Då har jag nåt att säga till er som inte kan ta min lycka på allvar: SKÖT NI ERT LILLA TRAGISKA, PATETISKA, MISERABLA LIV Å LÅT MIG MÅ BRA PÅ MITT JÄVLA SÄTT.  

Hoppas att jag varit tydlig nog... jag e lycklig, så lycklig jag kan vara just nu. Jag läser världens bästa bok som gett mig ett helt annat synsätt på verkligheten å vad som egentligen ÄR verkligt å vad som INTE e de. Att man inte ska gå in i nån annans domän å TRO saker å ting, för där har man inget att göra över huvudtaget. Gå inte in i min domän å skapa er en egen sjuk uppfattning å en verklighet som inte stämmer. Ni kan inte överhuvudtaget försöka "tänka" åt mig heller, de gör jag faktiskt utomordentligt bra själv ska jag tala om. Min domän e MIN domän, låt mig leva där ifred å sköt ert i stället.

Antingen låser man sig vid sina tankar eller så börja man med frågorna. Några andra alternativ finns inte.
Ingen kan göra mig illa - de e bara jag som klarar de.


Att vissa människor lägger sig i andras liv innebär bara att dom inte har ett eget liv utan måste lägga sig i andras liv å snacka skit. Tycker att de e tragiskt faktiskt... Tycker att de e konstigt att man inte ens kan få va lycklig ifred liksom? Jag menar, vore det bättre om jag hade mått dåligt? Varit deprimerad? Stängt in mig? Slutat leva? Eller va begär dom egentligen? Min lycka å mitt liv innebär ganska mycket för ganska många människor i mitt nätverk just nu. ALLA mår bra för att JAG mår bra. Take it or fucking leave it...å jag ska till H A L M S T A A A D till helgen å va L Y C K L I I I G!!


"NÄR JAG BRÅKAR MED VERKLIGHETEN FÖRLORAR JAG -
MEN BARA TILL 100 PROCENT..."

Valet å kvalet...

Go morron everyone!

Underbart väder i Göteborg! Baddags snart igen, a de regnar ju inte i alla fall... Anyway, hur fan gör man när nån inte svarar på ens sms? Å då e de fullt normala, inga konstiga sms över huvudtaget. Helvete oxå! Fattar nada liksom, hur jäkla svårt e de å ta fram mobilen å skicka iväg ett svar?? Eller åtminstone kunna va ärlig å berätta VARFÖR man inte vill svara? Jäkla karlajävel...! Så nu skiter jag oxå i de, f**k off liksom, tänker inte springa efter nån, aldrig aldrig mer igen att jag tänker tillåta mig själv att dra de kortaste stråt å krypa till nåt jävla kors. N E V E R   E V E R   A G A I N! De va kul så länge de varade, allt har en början å allt har en slut. Skönt att de inte e några känslor inblandade i alla fall, hade varit skitsvårt i så fall.

Nä, de kommer att krävas väldigt mycket för att nån ska kunna nå in i mitt inre igen. Den personen som gör det måste verkligen bevisa väldigt mycket för mig, speciellt att jag duger som jag e, att jag inte bara e ett snyggt fodral, att jag e lika vacker inuti som utanpå. Å DE gott folk...kan bli svårt... Därför kör jag känslolöst, lite lattjo lajban, sporadiskt, kravlöst, underbart!! DÅ trivs jag, trivs med min frihet under ansvar, trivs med att ha det som jag har det. Får liksom nästan panik när jag tänker på att gå in i nåt seriöst just nu, fy faaan säger jag bara! Tittar på alla små "lyckliga" familjer på stranden å tänker: "Mmm, just de...jävligt lyckliga ni e..." fy fasen!! USCH! Bitter? Inte alls, kommer aldrig att bli bitter, finns för många som e bittra å trista å jag spyr på dom. Fan e du bitter för? Varför? Ryck upp dig, stila dig, ta dig i kragen å se livet å verkligheten som den e i stället, finns ingen annan än en SJÄLV som kan göra nåt åt sin situation å sitt liv.

Dags att dra!!



OM JAG HADE EN BÖN SKULLE DEN LÅTA SÅ HÄR:

"GODE GUD, HJÄLP MIG ATT INTE LÄNGTA EFTER KÄRLEK, BEKRÄFTELSE ELLER UPPSKATTNING. AMEN."