Usch...å blä...

Sjuuuukt trött idag....sådär trött så jag mår illa liksom, hände lite grejer igår som fick mig att tappa fotfästet fullständigt, både som förälder å som individen Anna Vasiliki. Ibland går saker å ting för långt, ibland överträds gränsen, å den gränsen e faktiskt hårfin, de e inte mycket som krävs för att det som e bra ska bli dåligt å tråkigt å ledsamt.

Som ensam förälder så har jag de dock ganska bra ändå, visst fan e de skittufft vissa dagar när jag inte får ihop varken tid eller rum, absolut! Men jag klarar de på nåt sätt ändå, jag får ihop de till slut i alla fall, bara trixa å dona å greja så kirrar jag de, inga problem, även om de innebär att jag måste prioritera bort en hel del så e de ju i slutändan värt de. Men om jag HELA tiden möter motgångar, om jag HELA tiden måste kämpa mig idiotblå utan att nå de resultat jag hoppas på, ja då tappar jag de till slut. Å de va de som hände igår... Just nu e barnen min största utmaning, barnen e det jag jobbar med mest just nu, barnen e det som kan få hela min tillvaro att gå åt helvete. Varför? Jo, p g a brist på respekt å acceptans. Inte nog med att dom bråkar, skriker å slåss i stort sett hela tiden dom e med varandra, dom kallar varandra för hemska saker, Stephanie som e i förpuberteten e INTE speciellt rolig att ha å göra med just nu, Oliver har de skittufft i skolan med att bli accepterad å de visar han väldigt tydligt både i skolan å hemma.

Jag får ta emot skiten så klart, å de kan jag göra....så länge jag SJÄLV kan få uttrycka mitt missnöje när jag anser att deras beteende inte e acceptabelt. Men DÅ jävlar smäller de tillbaka i form av uppkäftighet, fula ord, saker som flyger genom lägenheten, å en pakt som bildas "Stephanie å Oliver" mot "Bitchen Mamma". Å de ska jag tala om, e inte speciellt lätt att tackla när man försöker prata för döva öron... Å igår kväll så gick de överstyr, jag tappade de, tålamodet tog slut, fanns inga känslor över huvudtaget. Tänker inte gå in i några som helst detaljer, men jag kan säga att jag just DÅ va tvungen att söka hjälp, de gjorde jag å fick den hjälpen jag behövde.

De som va ett stort problem dock va att jag hade båda barnen hemma, vilket innebar att jag inte kunde lämna dom hur som helst. Bad en viss person komma å hjälpa mig, ställa upp för barnen eftersom läget va såpass kritiskt att jag hade kollapsat å fick ett svar som löd ungefär så här: Att jag ska sluta säga saker jag inte står för eftersom personen i fråga har svårt å ta mig på allvar. Å att personen i fråga jobbar å åker inte därifrån för att de e roligt å att om de nån gång e så att nån håller på att DÖ eller liknande så går de bra att ställa upp.

Jag trodde ärligt talat att de va ett skämt...att jag inte säger jag saker jag står för? Eeeh...trodde personen att jag skojade eller?? Jag höll på att gå in i väggen riktigt riktigt ordentligt, GUD vet va som hade kunnat ske just då i de tillståndet av ren uppgivenhet å en snarlik känsla av panik, har mina barn hemma...å jag SKÄMTAR?? Varför i hela friden skulle jag göra de? Nej...jag skämtade inte...hade ingen anledning att skoja just då, om sådana allvarliga saker, om en såpass allvarlig incident å om mitt tillstånd just då. Skrev tillbaka till personen om att jag inte behöver idioter som ----- just då, å att jag måste koncentrera mig på mina mediciner. Fick då till svar: "Bra jobbat, sluta dricka kanske?"
Öööh...va? Sluta dricka? Hade jag gjort de eller vadå? Jag menar, BRUKAR jag dricka på vardagarna när de e skola å barn å träning å plugg å hela jävla faaan?

Jag förstår att de kan va svårt för personer som inte befinner sig i mina skor att förstå hur jag har det ibland. Jag kan förstå att det e svårt att sätta sig in i en situation som inte existerar i ens egna liv, absolut. Men de gäller ju faktiskt personer som inte känner mig, personer som absolut ALDRIG har varit hemma hos mig eller träffat mina barn när de e som värst. De flesta vet hur jag har de å ger mig de stöd dom kan erbjuda, men att en person som faktiskt VET hur de kan vara när barnen e som värst inte tror mig...a då blir jag ta mig fan rädd...att personen i stället vräker ur sig kommentarer om att jag e en alkoholist å att DE e orsaken till att jag igår bröt ihop? A..då blir jag fasen ännu räddare... Nej, alkohol har ingenting me de att göra över huvud taget. Det handlade om mig som människa just då, mig som mamma, som person, som en själ. Det handlade om mitt tålamod å mitt psyke, det handlade om en mänsklig reaktion när de e som värst. Inte nån jävla alkohol. Men även DÅ klarade jag det. Å de känns bra. Känns bra å veta att jag e bäst på de jag gör å att jag faktiskt i svåra stunder, som igår kväll, klarar av att hantera svåra situationer galant.

Nu ska jag lägga mig å sova. E helt slut...

Ännu ett år...å ytterligare ett år äldre!

Idag fyller jag år...IGEN?

Jaha ja! Så va den födelsedagsfesten över för i år då, eller a, den som va i lördags me mina vänner menar jag då så klart. Barnen å jag kommer att fira idag, får väl se va de blir för nåt, antagligen nån liten bakelse var me ett ljus i varje å barnen kommer att sjunga å krama mig...å mysa...älskar mina underbara kids! Längtar efter dom nu...dom har varit borta ifrån mig hela helgen!

Lördagen va heeeelt underbart trevlig! Alla pratade me alla, nytt folk som kom som jag aldrig träffat förut, ny skitfräck klänning som jag sket ner när jag skulle sätta mig i fönstret å missade askmuggen me vatten å fimpar i...ni fattar kanske va som hände... Om man säger så här, jag fick byta klänning. No futher comments till de. De tråkiga va att dan efter när jag skulle städa undan lite skit som va kvar, eller rättare sagt ALL skit som stod kvar så inser jag att mitt alldeles nya köksbord som jag fick hem i fredags, e förstört...blev skitledsen verkligen! FUUULLT av rödvin över hela bordet, obehandlat oxå...tänkte ju inte på de, dum som jag va. Men jag får måla de helt enkelt, i RÖTT!! Röd lackfärg får de bli...faaan va snyggt!! A asså, NÅT måste jag ju göra me de, kan ju inte direkt ha en massa äckliga fläckar på de eller? Bajs oxå...:((

Ja, nån utgång blev de INTE för mig i alla fall. Kände bara ÖÖÖH...NEJ TACK! Så jag stannade hemma å gick å la mig klockan 1 redan. Duktigt för å va mig...speciellt me tanke på att jag va barnledig lixom! Men vääääldigt skönt igår...gick upp vid 9, åt frukost, gick å la mig igen å sov fram till 12. Sen satte jag på tv:n, å där satt jag bokstavligt talat HELA DAN Å HELA KVÄLLEN, förutom när jag va nere på Hemköp å köpte grillad kyckling, nybakade baguetter, dressing, sallad, chips å godis, för å inte glömma Cola Light så klart! Sen va de bara å sätta igång...ha ha ha! Nä, de blev inget möl alls, men en otroligt mysig hemmakväll i lugn å ro! Underbart! Nästa helg e jag barnledig igen, tänkte faktiskt ge mig på en bio, va typ hundra år sen jag såg en vuxenfilm på bio, blir ju oftast barnen som får välja:)

Nu ska jag plugga matte å historia!

Have a nice day allihop! Tjolahopp!

Hå hå ja ja...å alla värlens olyckor!

Jesus! Damn! Skit!

INGET verkar ordna sig på ett smidigt sätt lixom! Varför ska de va så förbannat svårt att få ihop saker å ting? Ska de va så svårt att få allting att flyta på, på ett smidigt sätt? ÅÅÅÅÅÅÅHHHH!! Så jävla trött jag blir...

För de första så har mitt munstycke till dammsugaren FORTFARANDE inte kommit! Jodå, avin fick jag minsann, gick upp till Coop för å hämta ut de me förhoppningen om att ÄNTLIGEN kunna dammsuga i stället för att behöva göra rent me den jävla moppen dagarna i ända. A visst...säkert...säääkeeeert! Yeah fucking right! Personalen hittade inte paketet! Ööööh what?? Vadå inte hitta paketet? Eh? Hur menar du då eller? Ja, det F I N N S  INTE! Nähä? De FINNS inte? Okej, 2 veckor har gått sen jag beställde det...hur jävla lång tid ska det ta å skicka ett munstycke från malmö till göteborg då? 2 ÅR eller? Inkompetenta imbecilla idioter...blir så aaarg! Så de va bara att pallra sig hem å maila dom IGEN å hoppas på de bästa.

Å dessa kläder ÖVERALLT hemma, har inte riktigt haft den ekonomiska friheten till att kunna shoppa loss på IKEA eller nån annanstans heller för den delen. Ibland så kan jag på nåt sätt drömma mig bort, å då drömmer jag om nån vänlig miljonär som bara kommer fram till mig me en väska å säger: "Hej, jo, jag har så mycket pengar att jag inte vet vad jag ska göra av dom, så...här, varsågod, detta får du av mig, detta skänker jag dig, det ligger 1 miljon i väskan. Disponera dom hur du vill." EEEYYY, mannen...snacka om önsketänkande eller?? Precis va de e...önskefuckingtänkande som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Men idag blir de i alla fall köksbord å stolar! De blir ett barbord, sånt som man sätter fast i väggen, å höga barstolar, fasen va snyggt de kommer att bli! Sen e de sju tusen saker till som ska inhandlas, men de får väl komma lite i taget. Irriterande bara tycker jag.

På lördag e de FEST! Ska ha en kombinerad födelsedag/inflyttningsfest, även om inte allt e komplett här hemma så blir de nu i alla fall. Lika bra! Sen får väl alla andra vänner som inte kan komma nu, komma hit vid ett senare tillfälle. Men kul ska de bli i alla fall!

Nä, dags å göra lite nytta!

Ses!