När man minst anar de...:))

Ibland när man släppt nåt som har suttit som en cancersvulst i hjärnan på en, nåt som man inte har kunnat sluta tänka på under en väääldigt lång period men som till slut ebbas ut, blir mer å mer blekt för att till slut försvinna, HELT PLÖTSLIGT UPPENBARAR SIG IGEN....ja DÅ ni, blir man nog mer än förvånad måste jag säga.

De hände mig i fredags...eller tidig lördag morron när jag låg å sov, så hände de. Sjukt, blev både förvånad, glad, chockad, a på nåt sätt en massa diffusa känslor jag inte känt på EN å samma gång förut. Men mest glad faktiskt... Hörde av en vääääldigt kär vän igen, en vän jag har haft varmt om hjärtat även om de bara va för en kort period, så va de en kär vän. Va som hände sen...de vet jag faktiskt inte, kan inte på nåt sätt förstå va som hände, va jag sa eller inte sa, skit samma, kanske va de ödet som just då inte tyckte att vi skulle umgås, va vet jag? Ingen aning... Så får jag ett telefonsamtal sådär mitt i vargatimmen! VARFÖR? Ingen aning...för sen har de varit tyst igen, knepigt de där tycker jag...väääääldigt knepigt!! Förstår inte ett jävla skit om jag ska va helt ärlig. FAN, jag menar, antingen så FINNS man där, eller så gör man inte de! Dra åt helsicke om de inte passar, eller om en osäkerhet finns just vad gäller MIG som person å som människa.

Men skit samma...jag kommer att leva länge på de jag fick under dom där 2 timmarnas konversation. Tyckte de va otroligt trevligt faktiskt!

KÄRA VÄN...HOPPAS DU INSER HUR MYCKET JAG TYCKER OM DIG! RING GÄRNA IGEN!

Har en otroligt tuff period just nu, fruktansvärt jobbigt e de. Me allt i stort sett. Längtar till helgen då jag får tid för mig själv, barnen e hos sina pappor. På torsdag har jag fått VÄRLDENS jäkla jobb asså....shit va nervös jag e, men jag vet att de kommer att gå bra, jag vet att jag kommer att fixa de, å jag vet att de äntligen kommer att säga KLIRR i kassan! Åtminstone för den här gången, vem vet när de sker igen lixom? Kommer att ta vara på vartenda jobbtillfälle no matter what, behöver jobba, MÅSTE jobba, går inte runt, de GÅR inte, å allt beror på att en viss person satt mig i skiten å nu betalar jag en MASSA inkassoavbetalningar varje månad. Därför kommer jag att tacka ja till ALLA jobb som erbjuds. So be it! Over and Out.

Knepigt år de här...väldigt kaotiskt måste jag säga. Hoppas på att 2011 blir ett bra år, ett år fyllt av glädje, eller i alla fall majoriteten av året! Att de blir bra me allt som händer, positiva besked å bra utgångar. Människor jag älskar, mina vänner... Ja, vi får väl se, vi får väl se... Hoppas kan man ju alltid!

Löööv!

Kriminellt trött...fy faaaasen...

Om trötthet just NU vore olagligt...så skulle jag ha åkt dit så att de sjunger om de...ska jag be att få tala om. E så trött att jag döööör! Förstår inte hur jag själv pallar me allt jag åtar mig, otroligt faktiskt. Men nu e de bra me dessa sena nätter, måste få ordning på sömnen, kommer ALDRIG klara detta annars, va fan, jag menar, vem fasen klarar sig utan sömn eller? Visst, jag kan sova 3-4 timmar per natt å ändå må bra, men i LÄNGDEN e de ju inte helt sunt att inte sova ordentligt, änna tur att jag kom på de (ironiskt sagt). Shit the same! Life´s a bitch sometimes...nothing to do about it!

Nu börjar de där mörkret lägga sig över min stad...de där gråa, äckliga, våta, trista, deppiga mörkret som på nåt sätt håller min vackra stad i besittning fram till våren gör sig tillkänna igen. Allt dör på nåt sätt. Speciellt när de e så HÄR mörkt å äckligt å trist å deppigt, alla går omkring i sina små kupor som dom krupit in i, kan liknas vid djur som går i ide under hela den långa vintern. ÅÅÅ va jag vill bort...vill iväg...vill ha värme å sol å go mat å uppassning på rummet, vill känna den där varma goa sanden mellan tårna....vill känna hur solens strålar bränner på huden...vill känna hur de varma havet sluter sig om min kropp å bara får mig att må bra...vill promenera på dom där små underbara gatorna där de finns en massa roliga affärer me en massa roliga saker som jag älskar, vill sätta mig på en liten idyllisk inhemsk restaurang där man får fantastisk inhemsk mat, gott vin, underbart sällskap... Behöver komma bort innan jag bryter ihop fullständigt måste jag säga. Finns bara ett liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitet problem...

MONEY, MONEY, MONEY... HELL yeah...

Så, drömma kan jag allt göra ett tag till, för min drömsemester e för jävla långt bort...men en dag, då fasen ska jag få uppleva allt de där underbara jag saknar idag, en dag...då fasen...!

Får leva mitt lilla liv som de e ett tag till! Å ta vara på alla fina stunder jag får HÄR i min lilla stad, tillsammans me mina underbara barn, å vänner å bekanta. Har ju egentligen inget val! haha!

Må så gott i höstmörkret alla ni...där ute...som längtar bort!

 MINNEN SEN I SOMRAS...


Min lilla rocker!

Kärlek...!

 

Underbara tjejen...som jag älskar dig!








Delsjön...



SUUGEEEN!!

FAAN va sugen jag e på förbannat mycke just nu... Sugen på ett jobb, semester, nya kläder å skor, cashewnötter... å inte minst en DATE me en RIKTIG KARL!! Jodå...han finns...ha ha! JUPP! Å jag vet EXAKT vem de e oxå...å han vet OXÅ...jaaajemään! HAN E EN SKITSNYGG, LÅNG, VÄLTRÄNAD, SINGEL, TVÅBARNSFAR... å jag ska ha honom! En mysig date...DE vill jag ha!

Annars e de la bra! Life goes on! And on, and on...ett ekorrhjul som snurrar å snurrar...vill bara att de ska sluta snurra så jävla fort! Går för fort me allting nu, men de lugnar väl ner sig till slut, kanske lagom tills jag dör! HAHAHA!!

Skämt åsido, träffat lite roligt folk, människor som ger mig den energi jag behöver för att må bra, människor som gör mig glad! En av dessa människor e personen som tagit dessa foton jag lagt upp här, en fantastiskt rolig å underbar människa! Blir nog fler såna här foton taget av den här personen...haha, de märker ni i så fall!

Ha de gott!