Kallt...men fasen va gött de e! eller....??

Nu jävlar e de kallt, vinter, tjocka kläder på kidsen å mig själv, får lixom sätta på oss kläder en kvart, tjugo minuter tidigare än vanligt för att hinna me bussen till skolan. Men jag gillar de! Va fan, e de vinter så e de la vinter eller?? Å folk klagar...ye ye ye...men OM de e nån som inte har märkt de tidigare så bor vi faktiskt i SVERIGE, å här ska de VA kallt på vintern! Visst kunde väl somrarna varit liiite längre å liiite varmare, absolut, jag saknar värme å sol å varma utekvällar á la medelhavet, men nu e de som de e, and there´s nothing u can do about it babe!

Va på Liseberg me kidsen å en kompis å hans son igår. Trodde jag skulle skratta halv ihjäl mig... Herre jäklar va jag skrattade när jag med STOOORT självförtroende satte på mig ett par skridskor å åker ut på isen... Om JAG skrattade åt mig själv så förstår ni va alla andra runt omkring gjorde eller? Jag kände mig som Bambi på hal is, tror nog att jag såg UT som bambi på hal is oxå. Benen ville inte lixom, inte balansen heller... FINE, om jag hade varit onykter, men NYKTER?? Shit...trodde de skulle va som å cykla, har man gjort de en gång så sitter de på nåt sätt. Yeah fucking right... De slutade me att min dotter Stephanie kom fram me en sån där "kloss" som småbarnen får hålla i för att inte ramla...mmmhmmm...de va JAG å en liten parvel på 4 år eller nåt, men ÄNDÅ så ramlade jag!! HAHAHAHAHAAA!! Oliver som inte ville åka, satt å tittade på sin mamma...å skrattade så han kiknade.

Ja...de här me å bjuda på sig själv, DE kan jag i alla fall, tyckte de va skitkul verkligen å jag kommer att göra om de innan liseberg stänger för i år. Hade såååå roligt igår! De va så mysigt! Gick till Tyrolen sen, dom har öppet sin uteservering, å drack glögg å barnen fick varm choklad me grädde, å jag mådde så bra me mitt sällskap. UNDERBART! Att nåt så litet kan få mig att må så bra...ibland e livet gott måste jag säga. När såna där små stunder av lycka infinner sig så glömmer jag bort allt de där trista å jobbiga som finns i mitt liv just nu. Allt de som får mig att må så dåligt, som får mig att nästan kvävas av ångest...de försvinner, å jag har insett att man inte behöver unna sig speciellt mycket för att må bra just DÅ...nej nej.....för...

OBS OBS OBS!! Jag e INTE me på bilden... ha ha ha!!!

DE RÄCKER ATT MAN STÄLLER SIG PÅ ETT PAR SKRIDSKOR PÅ LISEBERG!

Live your life...försöker göra de å följa mitt mantra.

finns inget som berör mig mer än detta...

vinter...

Har varit så trött idag...tror jag lider av sömnbesvär faktiskt, me tanke på att jag fasen inte kan somna på nätterna. HEMSKT! Sömnron vill inte infinna sig, vet inte hur jag ska göra? De jag SKA göra i alla fall de e att boka in en resa åt mig å J, vi behöver de båda två, de blir Köpenhamn! SÅ...den 17:e december draaaaaaar viiiii! Fy faaasen va kul de ska bli! Bara lixom komma ifrån allt detta jobbiga, trista vardagsliv man lever å har levt i under en förbannat lång period. Orkar inte mer, e så trött, så slutkörd, så utmattad. Måste iväg, å de ska jag, även om de bara innebär en helg så ska de bli jätteskönt att få vara ENSAM tillsammans me min älskade underbara kompis å bara slappna av. Sova hur länge jag vill, NO fucking obligations what so ever.

Igår fick jag ett ganska dumt ultimatum ställt till mig, jag trodde jag skulle ramla baklänges helt ärligt. Jösses... Jag la på luren i örat på en person som just då gjorde mig jävligt irriterad, visst, kanske va fel att agera just på de sättet, men jag kände att jag va tvungen eftersom de annars hade resulterat i en smärre onödig konflikt. Svaret jag fick tillbaka på sms va: "Du hör av dig inom 30 minuter eller så tar jag bort dig ifrån ALLT".


Jag trodde först de va ett skämt...men dom som känner mig väl VET att man inte ställer ultimatum när de gäller mig, för jag skiter i de. Gör va fan du vill så länge du mår bra av de lixom? SO WHAT?? Naaaaw...ska jag gråta eller? Shit... MEN! De som hände va att jag sket i de, blev bortsuddad, men fick ett samtal ifrån den här personen tidigt på morronkvisten... OCH jag ringde tillbaka efter ett tag för jag va upptagen me annat när personen ringde. Anyway, anyhow, vi löste de, jag fick en förklaring till VARFÖR jag blev bortsuddad å de kändes bra, för nu vet jag varför... Å nu e jag tillbax!

Man e som man e, man har vissa egenskaper som finns hos en som antagligen ALLTID kommer att finnas där. Tror inte att man kan ändra på dom egenskaperna, inte när de gäller mig i alla fall. Jag vet va jag vill, å de jag vill e att få behålla min frihet som betyder allt för mig, UTAN att bli pikad för de. Därför har jag (efter min senaste separation å skiljsmässa) bestämt mig för att aldrig mer inleda något som helst seriöst förhållande som innebär att jag måste förklara mig varje gång jag säger nåt eller träffar mina vänner. Visst, jag kan dejta, träffa nån, ha de trevligt me restaurangbesök å allt va de nu kan vara...men SERIÖST förhållande? NO FUCKING EVER! Man blir bara sårad i slutändan, å de har jag blivit tillräckligt känner jag. Jag lever med mig själv å mina stjärnor Stephanie å Oliver, å de känns förbaskat skönt ska jag be att få tala om...

LEVA LIVET! Säger jag bara...