Miss Vasiliki

torsdag 13 januari 2011

Acceptans...kan svida ibland...

Tja...

FAN va jag verkligen INTE tycker om att såra folk...människor som e snälla å goa å bryr sig om mig. Gjorde de igår, gjorde en person otroligt besviken pga hur jag själv känner. Men va fan ska jag göra då? Spela fucking teater eller vadå? MITT liv e förbannat ärligt just nu, måste kunna va ärlig utan att känna de där stinget av dåligt samvete.

Den här personen jag sårade igår har verkligen varit jättegullig varenda gång vi pratat i telefon, har fått 2 kort av honom, å dessutom fick jag 3 röda rosor häromdagen. Har blivit lika glad varje gång! Jag vet inte om jag väckt känslor hos honom som jag inte borde göra, jag vet att han tycker väldigt mycket om mig vilket han även har sagt till mig flera gånger. Jag vet dessutom att många faller som furor för mig eftersom jag e som jag e, HUR dom ser mig kan jag tyvärr inte svara på, eller VAD de e som e så fantastiskt me mig kan jag inte heller svara på, men att de kan va lätt för vissa att falla pladask för mig, DE e ett faktum.

Jag tog i alla fall modet till mig å messade den här personen, efter att han själv hade messat mig så klart där han skriver att de kanske kan va HAN som läker mina sår i mitt hjärta...ack så fel man kan ta vissa saker ibland...eller kanske ta nåt förgivet? Inte vet jag, kan inte svara för hur andra tänker. Men i alla fall, jag tog modet till mig å svarade att tyvärr så e de inte honom mitt lilla hjärta slår för, att jag tycker om honom men inte på "det" sättet, å att de tyvärr inte e han som kommer att läka mina sår... Mådde INTE speciellt bra efter att jag förklarat. Men de e ju sant? Jag ljög ju inte...vill inte att nån ska gå omkring å hoppas på nåt som eventuellt aldrig kommer att ske, snacka om "playa" nån eller?

Nej...jag måste hitta mig själv först, måste finna MIG SJÄLV å va jag vill innan jag kan låta nån komma in i mitt liv. Dom jag vill ha i mitt liv, dom finns där, å de e bara dom jag behöver för att må bra. Vill verkligen vara själv nu, va singel, ta hand om mig själv på bästa sätt, fokusera på att må bra SJÄLV å inte TILLSAMMANS me nån. Vill inte, tänker inte över huvudtaget ens påbörja nåt som lutar åt vare sig ett förhållande eller dating, no fucking way honey! Nä, de verkligen på mina villkor nu, mår bra som singel, vill vara singel. Men OM de en dag dyker upp nån där jag kan känna nåt för, då får jag ta de då, ingen aning om när den dagen kommer, för visst kommer de att ske, men fy fasen va jag kommer att lägga ribban högt... oj oj oj, blir INTE lätt för den personen att bevisa för mig att JAG gör rätt i att välja just honom.

Sånt e livet. Kan inte göra alla till lags enbart för att göra dom nöjda å glada å skita i mig själv. Tyvärr. Jag vet va de innebär att bli bränd, de gör så in i helvetes jävla ont, men som sagt, sånt e livet.

Å jag tänker på mig själv å mitt välbefinnande. That´s THAT!

onsdag 12 januari 2011

ÄNTLIGEN TILLBAX TILL VERKLIGHETEN!!

HEJ allihop!

SOM jag har saknat att blogga! SOM jag har saknat en alldeles alldeles EGEN dator! Å de har jag nu...en alldeles egen dator som bara e MIN, me ett fungerande modem som gör att jag kan komma ut på nätet å göra de jag behöver göra!

OTROOOLIGT härligt!

Fucking love it! Men inte allt har ju gått smidigt till direkt...nej nej... Har mått fruktansvärt dåligt under en period, knappt sovit nånting, la ner träningen helt, har gått som i en bubbla egentligen hela jul å nyårshelgen, även om jag hade de otroooligt jävla kul å mysigt så mådde jag fruktansvärt dåligt. Mycket som spelade in just då, min syster va ju här men stannade bara i 10 dar, annars brukar hon va här i 2-3 veckor eller nåt. Kände att jag inte fick de jag behövde av henne, shit, jag menar, jag träffar ju hennen EN gång per år lixom! Klart som faaaen att jag vill att hon stannar längre så jag får lite siss-time me henne. De jag dock tyckte kändes otrooooooligt skönt va faktiskt sista kvällen då alla barn va på bio å vi satt på Danilo, då öppnade jag mig helt å hållet för henne å berättade om ALLT jag gått igenom å ALLT jag har gjort sen i april då egentligen ett nytt kapitel i mitt liv påbörjades. Hon satt bara å lyssnade...kändes skönt, inga pikar, inga idiotiska kommentarer de flesta brukar ge mig, inget sånt alls, utan bara bra respons. Precis va jag behöver...bra åsikter som e logiska, inga "men SÅÅÅÅ kan du ju inte göra...JAAAG skulle AAAALDRIG göra si eller så" MEN vem faan bryr sig eller? Inte jag i alla fall, jag blir bara värre, slår bakut fullständigt å gör de som redan e galet ÄNNU galnare. Sån e jag!

Å de vet de flesta om... Men min syster va orolig för mig. De fick mig att totalt vända på hur jag såg på mitt liv, å de va inte längesen, exakt nästan 1 vecka sen. De fick mig att i måndags inse va fan de e jag håller på me. De fick mig att inse att jag faktiskt måste ändra på ett ex antal saker för att kunna må bra i själen.

Å de e precis de jag har gjort sen i måndags. Jag har börjat må bra. Kommer att ge detta ett allvarligt försök. Å jag har Jenz som stöttar mig på RIKTIGT, känns tryggt att ha en så underbar vän som honom. Såna vänner växer verkligen inte på träd, vi tar hand om varandra, jag å Jenz. Älskar honom!!

Mmm...mycket har hänt. Både kroppsligt å mentalt. Har haft ont i båda delarna kan man väl säga. Men tiden läker alla sår...sägs de...vet dock inte om såret i hjärtat nånsin kommer att läka. Har blivit så fruktansvärt bränd så många gånger att jag inte vet hur jag själv ska kunna läka mitt öppna sår. Kanske inte vill? Jag kanske VILL ha ont eller? Vem vet...jag vet va medicinen e...VEM medicinen e kanske jag hellre ska uttrycka mig...finns bara EN person i hela jävla universum som skulle kunna göra mitt hjärta helt igen, som skulle kunna få det att slå ordentligt, att sluta göra ont...att läka de onda såret...

Men de får framtiden å ödet visa. Jag vet inte. De jag dock kan säga e att dom som tror att jag syftar på mitt ex... SÅ JÄÄÄVLA FEL NI HAR!

Ville bara va säker på att ni inte tror de...nämligen...hrmmm...

Lägger upp lite nya foton snart!

TJO!

onsdag 15 december 2010

nya tider...?

Sjukt att de snart e julafton...IGEN! Skillnaden med årets julhelg e att vi bara e 3 personer i min lilla goa familj, känns bra samtidigt som de kommer att va en radikal förändring för Oliver, å Stephanie oxå förstås, men hon har ju ändå levt med mig sen 9 år tillbaka å har varit ett skilsmässobarn lika länge. Hon vet va de innebär att ha skilda föräldrar å flänga runt över jul, nu e de Olivers tur att introduceras för detta "moderna" syndrom!

Har inte köpt EN enda julklapp! Tänkte ta mig en tur nu i helgen då barnen inte e hemma, gå runt själv bland alla stressade människor, känns inte alls jobbigt, ska bara bli SJUKT skönt å ta min egen tid till det jag vill göra, å de e just att handla JULKLAPPAR! Sen tänkte jag köpa glögg, mandlar å russin, tända femtielva levande ljus hemma, lite go musik...å bara njuta i min ensamhet...fast vem vet? Kanske får besök eller nåt, inträffar nästan ALLTID nåt spontant på mina lediga helger, I don´t know, I don´t care, what happens, happens! That´s it...

På fredag kl 17 kommer jag att gå på en casting...men VAD för casting tänker jag inte avslöja. VÄLDIGT intressant kommer de att bli i alla fall, å ni kommer att få reda på allt inom sinom tid, men för tillfället e de HYYYSSCH HYYYSSCH...jeepp!

KALLT SOM FAAAN e de nu oxå. Därför tar jag en nostalgitripp....tillbax i tiden...då de va varmt å skönt å solen sken å värmde min kalla lilla kropp!

Stephanie å jag i Halmstad i somras...faaan va kul vi hade!!
Halmstad...på Bakfickan i väntan på mat... SAKNAR!!