balder...

Ibland kan jag jämföra mitt liv me attraktionen Balder på Liseberg. De går så fort att jag inte hinner me. Kan inte ens räkna upp på mina 10 fingrar hur mycket de hänt på 10 dar. FÖR mycket vill jag lova...känns lite som en racingbana där dessa snabba bilar kör så de ryker, å jag står som åskådare å ser allting rusa förbi, vissa saker stannar, händelser jag måste ta itu med eftersom de måste tas itu med. Jobbigt? Eh...ja!

Igår hände de nåt som fick min bägare att rinna över, som fick mig att gå i taket fullständigt å bad en person som betyder väldigt mycket för mig, att dra käpprätt åt helvete. För så kränkt jag blev igår...har jag nog aldrig blivit faktiskt. Visst har jag blivit kränkt tidigare, absolut, men de kan man bli daglige, men när de e människor som står en nära, som man litar på...då gör de ont. Så jävla ont...men så e de. Tror att de finns latent i vissa människor, de ligger där å pyr som en liten glöd för att sen explodera som värsta Big Bang. Skrämmande...så skrämmande...

Fick ett sms idag, av personen i fråga där en ursäkt kom. Men ursäkta mig...e de så enkelt? E de verkligen så enkelt? Att bara vräka ur sig ord som e helt befängda, som inte stämmer nånstans, felaktiga anklagelser, skrik å gap, få höra att man e hatad...å tro att man kan be om URSÄKT för de hur som helst? NEJ! Jag tog inte emot de, med en förklaring till varför naturligtvis, men så lätt e de inte me mig längre. Tänker inte va en jävla "malakas" längre (slå upp de om ni inte förstår, men de används väldigt mycket i grekland å används i många olika sammanhang).

Nu känner jag att jag sagt mitt idag.

Natti!

GUD...

Gud... just ORDET Gud används dagligen, hur SÄLLAN hör man "Men GUUUUD" eller "Herre GUUUUD" eller va fan de nu kan va. Jag hör de varje dag, på bussen, på gatan, i affären, de e ett väldigt vanligt uttryck helt enkelt! Men va ÄR Gud egentligen? Om man frågar barnen så e Gud en farbror me vitt skägg, jämför me Jultomten, som e snäll. Okej... De tycker jag e ganska bra, dom tror på SIN Gud som har vitt skägg...å e snäll. Absolut.

Men Jag, som Anna Vasiliki, som har levt ett ex antal år å som har upplevt å LEVT en hel del, har faktiskt bildat mig en egen uppfattning om vad GUD e för mig personligen, å de vill jag poängtera, för MIG, resten skiter jag i. GUD för mig, om man nu ska ta själva ordet, e just ett ORD jag hört i hela mitt liv å de består av 3 bokstäver som används till höger å vänster utan innebörd, i alla fall till 90% av den svenska befolkningen.

Jag har en Gud, ja de har jag faktiskt, min Gud e nån jag själv tror på, de e ingen gammal gubbe me vitt skägg...ååå nej. Min Gud e ett Väsen, ett Väsen som finns omkring mig hela tiden, på gott å ont, hela tiden, dag å natt. Den Guden kan jag tillkalla när jag känner att jag behöver ett s.k stöd som inte en fysisk person kan hjälpa mig med. Sen om den hjälpen når fram vet inte nån nåt om.

"Finns de en Gud för mig, som finns där, som kan ge mig den styrka jag behöver just nu, så GE MIG DEN.

Finns de en Gud för mig, som finns där, så önskar jag att den här Guden kan få Oturen att lämna mitt Liv.

Finns de en Gud för mig, som finns där, så önskar jag att den här Guden kan få det jag gör, de jag kämpar för dag å natt, att bli till de jag önskar till verklighet

Finns de en Gud för mig, som finns där, så önskar jag att den här Guden kan ge mig en Öppning i mitt liv å sluta ge mig motgångar

KÄRA GUD...MIN Gud, de spelar ingen roll vilken skepnad du tar, jag ber Dig, sluta ge mig utmaningar hela tiden, för snart ger jag upp."

katter..Dr Jekyll å Mr Hyde!

Asså, att man kan skratta så in i bänken åt katter? Jag skrattar varenda dag, heeelt sjukt...att katter kan va så roliga! JA, jag e en kattmänniska in i själen, å mina kissar e fasen de gulligaste som finns, har ju naturligtvis en favorit, om man nu kan favorisera katter, skiter i vilket, JAG gör de i alla fall. Å de e min lilla lurviga, kolsvarta, galna, mest charmiga katt som heter Pantra. Hon e ta mig fan de sötaste som finns. Speciellt när hon får sina ryck å springer som en oljad blixt fram å tillbaka genom hela lägenheten som om hon va hög på nåt. De enda man ser e ett svart streck som far fram å tillbaka, inget annat. Helt galet... A katter e fan livet... Sjukt kul!

Anyway... Vaknade i alla fall ganska irriterad, me tanke på igår kväll... Jag tror nog aldrig att jag kommer sluta förvånas över hur vissa personer man pratat me, vissa man umgåtts me, kan förändras så radikalt i både språk å beteende. Lite Dr. Jekyll å Mr. Hyde måste jag säga, kändes lite surrealistiskt igår, skrämmande faktiskt. Att en vuxen människa som jag faktiskt trodde va mogen (me tanke på åldern) kunde falla så lågt i mina ögon på bara 2 minuter? Shiiit asså! Från att faktiskt va en person jag tyckte om, på ett vänskapligt plan, inte kunde ta verkligheten för va den faktiskt ÄR, å i stället börja kränka en genom verbalt fula ord å forma sin egna lilla verklighet som inte existerar till att formas om till nåt som för den här personen anser EXISTERAR? Hallå eller? VÄX UPP för fan! NÄ, de tycker jag inte om alls...inte alls! Men men, de e ju tyvärr så vissa fungerar å jag tycker synd om dom. Faktiskt. För de enda dom faktiskt åstadkommer e att göra sig själva till åtlöje å de genom att bevisa att de inte står rätt till i skallen på dom, därför e jag otroligt glad över att jag inte har den här sjuka människan i min närhet längre. FYYY fasen asså...att inte kunna ta ett s.k nederlag eller hur jag nu ska formulera mig, när man e i en viss ålder där jag SJÄLV anser att man upplevt ett å annat, de e för mig ganska onaturligt.

Men, alla e vi olika å alla funkar vi annorlunda, å tur e väl de, för fy sjutton va trist världen hade sett ut annars! Väntar ändå på att de jag planerat träder i kraft, att de blir till de jag önskar... Men...vi får väl se. Vi får väl se. Tiden visar om de e rätt eller fel. Jag får helt enkelt vänta ut skiten i en...tja, sisådär 3 dar eller nåt. Sen e de försent! Jepp! Som jag skrivit tidigare, jag kan vänta på nåt som GER mig nåt, nåt som har ett syfte, nåt som jag VET kommer, men inget annat. Då e de helt enkelt ett Bye Bye, Ciao Ciao, forget about it. Vi får se...jag själv hoppas ju på de jag vill ska ske. Men jag e härdad vid de här laget, så... whatever!

Natti på er!