Rastlöshet...pirr i benen...å hosta!

Fy fan va jag kan bli rastlös ibland...igår trodde jag att jag skulle få till en liten stig mellan köket å vardagsrummet av mitt vankande fram å tillbaka. Vet ju exakt va de beror på, sen X åkte i måndags har jag känt mig tom på nåt sätt, konstigt nere, en känsla av saknad jag inte haft på flera flera år, pirr i benen, gått i cirklar nästan. Tittat ut genom fönstret sju tusen gånger precis som om jag kommer att få se nåt nytt utanför varje gång jag tittar ut. Vet inte...knepigt...men men, de e just i såna stunder småsaker kan få en så OTROOLIGT glad!

Jo, jag satt här vid datorn när jag hörde posten komma, de damp ner nåt på golvet, jag gick ut i hallen å undrade va de e för nån skit den HÄR gången, å ser att de e ett vadderat kuvert som ligger där! Wow... jag öppnade det, å ser att mina å Stephanies grejer har kommit! SÅÅÅ glad jag blev! En mobiljacka som INGEN annan i hela sverige har (jag överdriver inte) å ett mobilskal som INGEN annan i hela sverige har! Ni som läser detta MÅSTE gå in på deras hemsida å kolla läget, så jäkla billigt å snyggt att ni kommer ramla baklänges.

http://www.happitjoppin.shopitoo.com/

måste ses! tro mig...

Avslutar mitt inlägg för idag me en låt som jag går igång till så in i bääänken!

lycka å värme...

Onsdag idag...har inte bloggat på jätte länge, har varit en ganska så fullspäckad helg måste jag erkänna, mycket har hänt, mycket positivt har hänt...

Fredagen var väl mindre gemytlig, till en början i alla fall. En fruktansvärt påfrestande morgon, en av de värsta dagarna i mitt liv måste jag erkänna, natten mellan torsdag å fredag blev i stort sett sömnlös, men hade ett otroligt stöd här hemma av en person som betyder otroligt mycket för mig. På morgonen så kom min älskade vän Marcus hit, kramade om mig å sa "Älskling...du klarar de här, du e starkare än du tror" å me dom orden gick vi ut genom dörren, hand i hand. Jag klararde av de trots att jag spydde upp all galla jag hade i magen INNAN jag mötte "djävulen" så att säga. Allt gick som förväntat. Inga problem. Mycket positivt som kom ur detta negativa, bl a fick jag tillbaka en vänskap som jag trodde var förstörd å död för all framtid. Underbar känsla...

I de stora hela så har egentligen hela helgen varit fantastiskt kul! Har grillat å umgåtts me vänner, tog en sväng förbi Gretas, å sen har jag...känt lite gott i magen oxå...ömsesidigt måste jag påpeka, men tar det lugnt, så klart...vågar ju inte...kan inte lita på att de faktiskt ÄR så trots att den här personen har öppnat hela sitt hjärta för mig å talat om för mig hur han känner. Hela helgen har vi myst...suttit i parken å myst, kollat på film å myst, legat i sängen å myst... Så, vi tar de som de kommer, ska ses om 2 veckor igen!! Längtar...saknar... Ja ja, så e de!

Nu ska de städas!

Tjo!

It´s over!

Jepp! Jag visste de! Tack Eric för det bästa uppträdandet å de bästa bidraget sen 1999 då Charlotte Perelli vann med Tusen och en Natt! Tack Eric för den bästa placeringen på MÅNGA år! En välförtjänt 3:e plats, sen att jag tyckte att han borde ha vunnit e ju en helt annan femma, jävligt nöjd ändå faktiskt.

Så e de me de! Sveriges heder e tillbax!

C ya!