Vågar man inget så vinner man inget...

Ja, så har man gjort de igen...!

Ett tag sen jag skrev, har varit fullt upp med ganska mycket nu de sista, huset e sålt, men oron efter en ny lägenhet som fortfarande inte existerar finns ju så klart hela tiden. Men asså, visst fine, att oroa sig e ju bara mänskligt egentligen, men jag kan ju inte ligga sömnlös om nätterna pga ångest för en ej existerande lägenhet liksom. Den kommer ju inte fortare för de!! Men jag har väl lite på gång i alla fall. Vi får se!

Anyway, de har varit 2 intensiva helger måste jag säga, å den befintliga e inte över än...vojne vojne...men FAAAN va kul jag har haft! Shit asså...mycket nya underbara människor har korsat mitt liv i dagens läge, människor som har berört mig, människor som antagligen alltid kommer att finnas kvar hos mig, i alla fall ett bra tag. Det känns bra...skönt, tryggt. Jag vet att jag duger som jag e, å kommer aldrig att ändra på min personlighet, för då kommer jag att försvinna, bli en ej existerande varelse, nån som inte finns helt enkelt. Jag måste kunna va mig själv för att kunna leva mitt liv lyckligt. Å de gör jag nu!

Jag mår fantastiskt bra! Har hittat mig själv igen, dock mer mogen, mer observant på min omgivning å vilka människor som e PLUS-människor å vilka som e MINUS-människor. MINUS-människor ska man inte ha i sitt liv, dom får inte finnas i mitt liv för dom suger all energi från mig vilket jag inte e intresserad av alls. Så nu har jag bara PLUS-människor i mitt nätverk, människor som älskar mig å som jag älskar tillbaka.

Mycket galenskap har jag ställt till med!! Men GUD så roligt jag har haft, otroligt galna saker som bara har genererat positiv energi, mycket skratt å ett förlängt liv! Jösses...kan inte riktigt gå in på vad exakt de e jag gjort eftersom de e ganska privat, men huvudsaken e ju att jag faktiskt har gjort de av egen fri vilja, å de mår jag bra av!! De enda jag kan avslöja e att jag igår va hos en kompis kompis, han e polis, hans skjorta hängde i hallen å jag frågade om jag fick sätta på mig den. Sagt å gjort, satte på mig den...MEN...utan nåt annat än min bh å mina små svarta string under... Jag dundrar ut å gör en entré som fick många att skratta gott! Ja, detta gjorde jag inte pga för mycket alkoholintag, inte för att få bekräftelse, inte för att synas, nej gott folk, detta gjorde jag för att jag E SOM JAG E, lite halvgalen, men what the fuck? Å jag bjöd många på ett gott skratt, skratt förlänger livet har jag hört, så jag kommer att fortsätta bjuda på många skratt.

Må gott nu!

Va va de jag sa?

SÅÅÅ JAAAA....bra jobbat! Sverige e varken me i fotbolls-vm eller i Eurovision Song Contest (ESC) i år! Otroligt eller? Nä, faktiskt inte alls, varken när de gäller vm eller ESC, jag VISSTE att de skulle gå käpprätt åt helvete för stackars stackars lilla Anna Bergendahl! Anna var fantastisk på scenen! Om man bara koncentrerade sig på just henne å själva numret så va de ett jättebra framträdande, hon glänste på scen, glimten i ögat, hon hade verkligen ALLT! Men ööööhhh...eeehhh...låten?? Låten liksom? Fanns de inga bättre låtar att rösta fram? Va hände med Manboy å Eric Saade? Helt ärligt så trodde jag att jag skulle svimma å ramla baklänges när "This is my life" vann, helt jävla otroligt asså! Jag tycker verkligen inte att den e bra nånstans, skit tråkig, torr, å definitivt inte en låt som hade kunnat placera sig top 10. Jag rensar hellre sockerbönor i 2 dar än lyssnar på den låten.

MEN! Det e ju inte Anna Bergendahls fel att hon faktiskt blev framröstad? Eller hur? Det e ju inte hon själv som valt de! Det e ju dom som röstade fram henne som egentligen borde ta hela jävla smällen, men att skylla på att ANNA orsakade ett fiasko...e ta mig fasen INTE okej! De NI som röstat fram henne som e skyldiga till fiaskot, NI! För jag personligen röstade på Manboy, den ENDA låt som faktiskt skulle kunna placera sig top 10 i ESC...

Lyckoruset kom...till slut!

Regn...igen! Men vet ni vad? De gör ingenting! Vet ni varför de inte gör nånting? För att igår, efter en väldigt försen uppgång (hade en tid att passa...) å en tidig morrontur in till stan under tystnad, å en tidig tillbakaresa hem med HÖG musik i bilen, så kom jag hem, satte på mig powerwalkvänliga kläder, Lady Gaga i lurarna, solen i ansiktet, för de va soligt igår, å...UT! Efter ett tag kom den där känslan, den känslan som fick mig att le, känslan jag inte känt på så många år, känslan som jag väntat på å aldrig trodde skulle komma, känslan av LYCKA! Ja, jag kände mig verkligen genuint lycklig när jag småjoggade, jag log för mig själv, kände att de där leendet just då kom från hjärtat, ett äkta leende. Jag stannade, precis vid hästhagen som jag brukar ha till vänster om mig å bilarna till höger...där stod jag...å va tvungen att göra nåt åt alla mina lyckokänslor. Så jag sträckte upp armarna i luften, sög in så mycket luft å syre jag kunde fylla lungorna med, å fick till ett sånt riktigt Ronja Rövardotter-skrik som hon brukade få ur sig varje vår. Sket verkligen i att jag skrämde hästar, sket i att de antagligen va nån i närheten som undrade va jag var för nån jävla galning, för det va precis så jag kände för att uttrycka å förmedla min lycka. En underbar känsla de där...LYCKA! Ja, jag e lycklig...äntligen!

Gårdagen bjöd på en hel del måste jag säga. Bl a en fantastisk motorcykeltur som fick min lycka att bli snäppet lyckligare, adrenalinet som pumpade ut i ådrorna på mig när han gasade på, fy faaaan vilken känsla! Genererade visserligen i en förkylning, tänkte ju inte på att sätta på mig lite varmare kläder...men grejen e att jag faktiskt inte bryr mig om de! För jag e ju LYCKLIG! Å när jag e lycklig så blir andra lyckliga, när jag mår bra så mår så många andra bra, visst finns det bekymmer runt omkring mig, absolut, men om jag bara går in i det jag åtar mig med positivitet så ordnar det sig. Jag tror stenhårt på den här attraktionslagen, att när man e mottaglig för nånting så kommer de naturligt till en, jag tror på det, sluta leta, sluta oroa dig för småsaker. Släpp skiten så kommer det till dig, heeeeeelt jävla säker på att de faktiskt e så!

Mycket har hänt, å mycket mer kommer att ske. Har själv kommit till insikt med många saker, bl a att jag måste se till mina barns bästa, för det kommer jag alltid att göra så länge dom inte kan ta ansvar för "vuxensaker" själva. Vidta åtgärder tror jag det kallas för faktiskt...ja, ett litet dumt skämt... Men så e de, jag kommer att vidta åtgärder pga många saker, för mina barn e mitt allt, utan dom så går jag under, jag dör, å jag kommer att se till att dom får en trygg uppväxt å en trygg tillvaro så länge allt e så turbulent som de e just nu. Som vuxen så måste man lägga sig själv åt sidan när de kommer till barnen, man måste tänka på barnens bästa å inte hur ens egna liv ser ut just nu å tvinga barnen in i de livet utan att tänka på konsekvenserna som kan va förrädiska många gånger. Släpp din jävla egoism nu...å tänk på vad som e bäst för din son! Å dessutom...om du nu läser detta....så får jag fortfarande reda på saker som du ber S "dölja" för mig...sååå löjligt...va e du rädd för egentligen? Tror du att jag fortfarande e kvar å stampar på samma jävla punkt eller? Jag har gått vidare, fatta de en gång för alla, jag mår bra nu, jag e lycklig nu, har funnit min trygga punkt i mig själv, rår om mig själv, jag bryr mig verkligen inte om allt de där som du ber S hålla tyst om för de kommer hon aldrig att göra ändå. Å inte O heller...så att du vet de...å tilliten till dig blir mindre å mindre när de gäller barnen. Skärp dig! Fan, patetiskt ju! Så in i helvete jävla patetiskt! Tycker synd om dig...på riktigt...du behöver nån å prata med å då menar jag inte personen du trånar efter varje dag, utan jag pratar om proffessionell hjälp. Nån som kan få dig att förstå va faaan de e du sysslar med, varför du gör som du gör, å säger de du säger. Snälla...sök hjälp! Blir fan rädd asså...

That´s fucking life! de blir inte alltid som man tänkt sig! De vänder fortare än man tror vissa gånger...