Miss Vasiliki

söndag 20 juni 2010

Fotbolls-vm å midsommar!

Igår kväll kände både jag å Oliver att vi hade myror i röven, så vi duschade, gjorde oss i ordning å åkte in till Hard Rock café å kollade på fotbollen! Danmark - Kamerun va de, å jäääävlaaaar va vi skrek när Danmark la sina mååååååål!! Shit va kul vi hade! Tog en massa crazy foton, skrattade, hade de riktigt riktigt mysigt faktiskt. De som e så kul e ju att jag känner ju så många i personalen som jobbar så varje gång jag kommer så blir de ju glada miner direkt, de roliga e att jag ALLTID går till HRC oavsett liksom, med eller utan barn, gillar stället, tycker om personalen, de e liksom mitt favvo-ställe!

Så, på tisdag när Grekland spelar mot Argentina så ska jag ta me mig kidsen å Nathalie å Malin till HRC för å titta på matchen å bara YEEEEEAAAAAHHH heja på GREEEKLAAAND!! Fan va kul... De känns som att sommaren e här så fort de e VM i fotboll, spelar liksom ingen roll va de e för en dag, alla dagar e festdagar när de e fotbolls-VM! Folk på uteserveringarna eller inomhus vid storbildsskärmarna, iskall öl, glatt humör, glada miner....DE gillar jag! Ska försöka ta vara på dom fina dagarna nu, försöka sätta mig me barnen utomhus å titta på fotbollen, försöka suga in alla underbara intryck detta evenemang för me sig, ska leva fullt ut nu. Mår fantastiskt bra! Klart att vissa dagar rent av bara suger fett asså, men vem fasen har sagt att livet e en dans på rosor då?? Men EN sak kan jag i alla fall stå för, å de e att jag e PERFEKT som jag e! Även om inte mitt liv e en dans på rosor så skulle jag aldrig byta ut de mot nåt annat liv än de jag har just i dagens läge.

Midsommar närmar sig me stormsteg nu! De kommer nog att bli en av de bästa midsomrarna på länge... Min underbara vän T å jag ska åka ner till Halmstad på torsdag eftermiddag, å kommer hem på lördag igen. De ska bli så underbart härligt att få åka ifrån stan, å få göra nåt annat i en helt annan stad, kanske åka till Tylösand på fredag, på midsommar. Bara vara...långt ifrån störande parasiter, långt ifrån konflikter som suger musten ur en, bara jag å T å ett soligt (förhoppningsvis...) Halmstad som välkomnar oss me öppna armar!

Here we cooooomeeeee!!

lördag 19 juni 2010

KIZZ, idioter å ignorans.


Längesen jag skrev nu, har faktiskt haft för mycket runt omkring mig för att sitta vid min blogg som jag så gärna gör annars!

Har varit på Kizz i Malmö me min underbara dotter Stephanie! Vi hade en heeeeeelt fantastiskt underbar helg tillsammans. Kom närmare varandra än nånsin, jag har verkligen berättat ALLT för henne, å då menar jag verkligen ALLT! Hon vet just nu allt om mig, trodde inte att hon skulle ta de så bra som hon gjorde, men de kändes skönt, kändes som en sten föll från mitt hjärta, känns otroligt bra att få berätta allt för henne. Ärlighet varar ju längst sägs de, å de står jag för även när de kommer till mina barn, kommer nån dag att berätta allt för Oliver oxå, när han e såpass stor att han förstår innebörden å orsaken till att jag gjort som jag gjort. Skäms inte för nånting, för allt man gör, gör man av en orsak. Inte annars.

Kizz-konserten va fantastisk! Jag va helt salig efteråt! Satt å sjöng med, Stephanie sjöng me till de hon kunde, folk omkring sjöng me hela tiden, VILKEN KÄNSLA!! Underbart! SÅÅÅ kul de va! Träffade en massa roliga människor som vi umgicks med från första början å Stephanie fick ett nytt smeknamn, JUNIOR! Så gulligt! Jo, de va de allt värt måste jag säga.

Men resan blev ju inte helt problemfri så klart... Hände saker som jag inte alls tyckte om, när jag ifrågasatte de så blev jag ombedd att "skriva de i bloggen eller nåt". Jaha, tänkte jag, då gör jag väl de då! Varför inte lyda rådet när jag blir ombedd till att göra de? Så jag gör så här:

En vän till mig som e helt nyseparerad skulle iväg på en weekendresa me sin kompis. Eftersom de sket sig me boende för hennes ex så fick han bo hemma hos henne tillsammans med den gemensamma sonen som exet skulle passa under de dagar hon va borta. Sagt å gjort! Hon åkte, på ett jävla gott humör trots sin magkatarr som gjorde henne helt sjuk av kväljningar, anländer till destinationen, hinner knappt ta av sig kläderna på hotellrummet för å chilla förrän  hon får ett mess av exet där han skriver att han ska passa en viss persons hund, att han sagt okej till det. Hon reagerar genom att se ett frågetecken inför sig...????....öööh, vaaaa?? Ursäkta mig, tänkte hon, hur i helvete kan han bara ta kommandot i HENNES hem som HAN lämnat sen 2 månader tillbaka, å bestämmer att han ska ta hem en jävla hund tillsammans me hundens ÄGARINNA? Seriöst? Exet vet om hur mycket min vän inte vill ha NÅN annan i sitt hem förutom exet å sonen, eftersom som sonen mår extremt dåligt över separationen å blöder näsblod, slåss på dagis, kissar ner sig, svär, a han mår inte alls bra helt enkelt å hade behövt sin pappa där å INGEN jävla hund å en brud!

Hon förklarar för honom att de inte e okej att han bestämmer i hennes hem, att de e hennes regler som gäller å ingen annans. Han skiter fullständigt i detta å kör sitt eget race me hund, tjej å hela köret...inför sin son... Han t o m ringer å rådfrågar en vän till sig själv om de e okej att ta hem hund å tjej å får ett NEJ till svar av även honom. De jag SJÄLV reagerade ganska kraftigt på var hur i helvete exet bara sket fullständigt i min vän å hennes värderingar när de gäller sonen? Å hur de skulle påverka honom? Men tydligen så gör han allt för att köra över henne, så varför inte göra detta oxå? Så...både hund å tjej kom hem till HENNE å satt där HEEELA långa kvällen... JIIIISSSEEEESSS!! Blev fan så jävla förbannand på fanskapet va... Å hur HON hade mage att komma dit, till min vän, de har jag fan ingen aaaaaning om! Herre Gud, jag själv personligen, skulle aldrig i hela mitt jävla underliv kunna sätta foten nånstans där jag inte e välkommen! Ja ja, va ska jag säga? Tycker synd om henne faktiskt...men hon har större k** än han nånsin kommer att få, e inte orolig för henne. Hon har vunnit så mycket sen han stack, allra mest sin personlighet som så många har saknat, hon e tillbaka, å de e såååå många omkring henne som välkomnar den å henne tillbaka till livet!! GO BLONDIE GO!! Snygg, vacker, en personlighet som får vem som helst på fall, kan de bli bättre?? Bara å lycka till!

Sonen, min väns son, va fullständigt galen på sitt dagis på måndagen i alla fall. Han gick omkring å skrek, slogs, sa fula ord å va jätte arg på sin pappa. De hade han sagt till sina fröknar, att han e jätte arg på pappa. På tisdag ringde tydligen personalen till min vän å sa att dom måste vidta åtgärder, nu e socialen indragen... Men hon tar de ganska lugnt ändå, hon får ju hjälp i alla fall. De hon tycker e dåligt e att exet inte bryr sig för fem jävla ören, att han skriver till henne att hon e en väldigt sjuk människa, gång på gång skriver han detta, att HON e en SJUK människa??? Eh? Hur menar han då? För att hon bryr sig om sin sons hälsa å e orolig? Att hon tycker att han kan umgås me den här tjejen på sin fritid UTAN sin son i stället för att dra hem henne till min väns hem?? För att hon jobbar me sin sons psyke varenda jävla dag som går å får ta emot både smällar å fula könsord varje gång? Så e de HON som e en VÄLDIGT SJUK MÄNNISKA? Okej...undrar om han sett till sig själv? Hur han mår? Eller? Nej då, de e ju ganska enkelt att va Mc Donalds-pappa varannan helg...medans hon kämpar livet ur sig dagligen...blir så jävla arg asså... Men men, hon e stark, hon e så fruktansvärt stark i dagens läge att inte ens Gud själv har ett piss att säga till om!

Annars e allt kanonbra! Jag mår fantastiskt bra! Nya människor i mitt liv som ger mig den styrka jag behöver. Människor som faktiskt tycker om mig! Har speciellt en vän som betyder SÅ mycket för mig! Hon ger mig sån energi å sån styrka å vi e så lika! Tack för att du finns, du underbara människa...älskar dig!

Tackar min lyckliga stjärna för att mitt liv fick en sån vändning, en vändning där jag bara ser möjligheter till att kunna växa som människa, en möjlighet till att kunna utvecklas till det bättre genom erfarenheter, både dåliga å bra. Men dom bra e ju fler än dom dåliga... älskar mitt liv som de e idag!


fredag 11 juni 2010

Verkligheten e verkligen...verklig...

Ibland funderar jag på de här med verkligheten. Just hur fascinerande de e att hjärnan skapar sin egen verklighet som många många gånger kan ge fel signaler, den skapar en alldeles egen liten fantasivärld helt enkelt. Många gånger så tror man att den fantasivärld som hjärnan har skapat, e verklig, att de faktiskt ÄR så de e, även om de man anser sig vara rätt, e fel... Jag syftar på fantasier man skapar för sig själv, att si å så e de, "jag VET att de e så, jag VET att...bla bla bla" osv, eller när en obefintlig tanke sätter sig fast å blir starkare å starkare så man till slut liksom bara håller på å bli galen av att just den sjuka tanken man inte brydde sig om tidigare, har blivit nån sorts verklighet?

Jag tror nämligen att de e så alla svartsjuka människor fungerar. I deras sjuka lilla hjärna så skapar dom sig en verklighet som för DOM stämmer, men som i realiteteten inte alls stämmer. Jag har varit med om svartsjuka...jag VET hur det känns att inte kunna slappna av riktigt tillsammans med vänner utan min partners närvaro, jag vet exakt... Grejen e, som faktiskt inte många vet om, att en svartsjuk partner som kväver en, kan driva en till otrohet. En svartsjuk partner som inte kan lita på en, som går i ens mobil, som skickar 25 sms under en kväll när man e ute med vänner, en partner som dricker sig skitfull för att man e ute med vänner...e ingen okej partner...den partnern lever i en falsk verklighet där hjärnan skapat en fantasivärld med olika små bilder som flashar förbi gång på gång på gång. Jo, jag vet hur de känns att känna sig kvävd av sin partner. Känner fortfarande blickarna dan efter, hör fortfarande kommentarerna... En partner som misshandlar en...e ingen okej partner.


Jo...jag vet hur även de känns...å har de gått så långt som till misshandel så finns de ingen återvändo. De finns inget kvar, ett sånt övertramp som begås just då, den gränsen som överträds just då, e oförlåtligt. Jag har fortfarande efter så lång tid inte kunnat bearbeta det som hände, såren i själen finns fortfarande kvar å kommer antagligen alltid att finnas där. För detta va en person som jag då älskade, en person som va min trygga punkt, en person som jag litade helt å fullt på. När den här personen gjorde mig så illa just den dagen, just det året, just den stunden...så visste jag att de va början på slutet...å slutet kom, till slut. Men man finner ju alltid en ny kärlek? De har ju funnits många fina stunder efter all misär oxå så klart!

Verklighet... Ja, de va min verklighet, å jag lever i min verklighet idag oxå. Jag tror jag har ett ganska bra hum om vad som e rätt å fel i dagens läge, känner mig trygg me mig själv å i mig själv. Men jag kommer antagligen ALDRIG att kunna lita på en man igen, inte efter allt jag har gått igenom...

DE e min verklighet!


Här nedan försöker jag beskriva hur de kan kännas när allt bara e svart...när man inte orkar längre, när hoppet nästan e slut...

Det svarta

Kan du förstå

Kan du förstå
Hur det känns
När marken gungar
När rädslan får makten

När luften tar slut
Kan du förstå

Kan du förstå
Hur det känns
När maktlösheten krossar allt

När tårarna kommer
När skriken ekar

Kan du förstå

Kan du förstå
Hur det känns