Svåra beslut.

Ibland så måste man ta svåra beslut. Beslut som man egentligen inte skulle ha tagit om ens vardag fungerade som den gjorde, beslut som man faktiskt inte behöver ta, svåra, jobbiga beslut som gör ont...speciellt när det finns varma känslor inblandade. Tog ett sådant beslut i morse när jag gick upp. Konstigt nog så gick jag upp med ett väldigt gott humör, sovit gott (otroligt!), myste me min älsklingskisse Pantra, drog upp persiennerna å såg solen lysa mot mig, kände mig lugn å glad samtidigt som jag pratade me underbara T. Gick ner i köket, satte på kaffe, tog min medicin, allt i vanlig ordning, inga konstigheter. Tills jag fick en sugande obehaglig känsla i maggropen...kunde inte placera den riktigt om jag ska va helt ärlig, men den fanns där å växte sig större å större tills det kändes som ett helt berg, Mount Everest hade börjat resa sig i maggropen.

Började frenetiskt att tänka på vad som skulle kunna orsaka just den känslan? Efter ett tag slog de mig att de har me JBE å göra...tyvärr så va de så... Så jag fick ta de otroligt jobbiga å tunga beslutet till att skicka iväg ett sms där jag förklarar varför de inte funkar, varför de e så jobbigt me allt trots mina känslor, trots att jag bryr mig om honom nåt otroligt mycke, trots att jag aldrig skulle få för mig att såra honom... Knepigt, att nåt så bra kunde vända till att bli ångestladdat, jobbigt, me tårarna rinnandes ner för kinderna å Mount Everest i magen. Måste se verkligheten för va den e just nu, å nu e detta MIN verklighet. Måste ta tag i saker å ting innan jag rusar in i nåt ovisst, nåt som förmodligen hade orsakat mig mer skada än lycka. Måste börja me mig själv, bli stabil i mitt liv, flytta, börja plugga, få ordning på min ekonomi å mitt liv.

Å beslutet togs. Men säger ej att de inte kan tänkas om så klart. För har man "connectat" så har man. Å de gjorde vi...de gjorde vi, sånt känner man, sånt vet man, sånt ser man i nåns ögon, sånt e tydligt.

Vem vet? Kanske nån dag, nån gång att vi återupptar vår "connection" igen. Kanske nån gång när allt e online, när alla pusselbitar sitter på plats, när vardagen kommit tillbaka me allt va de innebär. DÅ kanske, kanske...de ordnar sig...

Beslut. Dom lämnas, dom tas, dom tas emot, dom behandlas. That´s that!

Halmstad...halmstad å ShotJohnny!

Var ska jag börja? Väldigt mycket har hänt, mycket känslor, mycket skoj, mycket vänner, mycket av allt! Å de bästa av allt e att JAG HAR FÅTT EN LÄGENHEEEET!!! Mitt inne i stan! Så underbart! Efter en lång resa av ångestfyllda dagar, kvällar å nätter så har de äntligen ordnat sig...nu har jag min lägenhet, centralt, precis där jag ville ha den, med mina 2 kids, känner friden i kroppen, känner segern komma sakta men säkert. Känner att allt kommer till mig om jag bara släpper de å låter attraktionskraften ha sin gång.

Anyway, midsommar firades i Halmstad tillsammans me T, fantastiska T! Tror att de va ödet som förde oss dit me tanke på hur allt utvecklades efter just den helgen. ALLT va så perfekt! Herre Gud som vi skrattade oss igenom hela resan dit, hela vistelsen där, å nästan hela resan tillbaka hem. Saknade mycke där nere, så jag beslutade mig för att åka tillbaka me barnen, sen åkte jag tillbaka dit själv igen. Krävs ju ingen Einstein för att räkna ut att de finns nåt som drar mig till Halmstad...jodå, de finns de allt... Men de e komplext. Väldigt komplext. Därför går jag inte in mer på det utan väntar på att de komplexa antingen löser sig, eller inte! De visar sig...

Ett uttryck som jag dock fullständigt föll för va SHOTJOHNNY!! ha ha ha ha! Shotjohnny liksom...a de va allt dagar de...vill tillbaka snarast möjligt faktiskt, vill bara dit...bara dit!! Ödet...detta öde som gör va de vill me en. Tänk om man hade vetat va som väntar en? Tänk? Tänk om man hade vetat vad som händer i morron? Vissa saker kan man ju räkna ut som t e x att posten kommer å sådär men jag menar allt annat som ibland slår ner som en blixt från klar himmel, både negativa å positiva saker. Jag föredrar ovissheten faktiskt, varför skulle jag vilja veta nåt om NÅT egentligen? Låt de bli en överraskning i stället, överraskningar gör en stark, överraskningar gör en gott, älskar överraskningar!! Min lägenhet kom som en överraskning, även om de va otroligt ångestladdat fram tills kontraktet va påskrivet så va de ju värt det!

Nu blir de pannkakor!

Tankar om att Ge å Ta!

Riktigt riktigt irriterad, för att inte säga fly förbannad, blev jag förut. Va längesen jag va så arg som jag va för en stund sen, men de va skönt att få utlopp för de just då, mitt tålamod va slut, fanns inget annat än att tyvärr visa att gränsen var nådd. Jag blev arg på mina barn. Har verkligen verkligen försökt ha tålamod med utbrott, skrik, bråk, fula ord, slag, bankande i dörrar å väggar, a you name it, finns inga ORD för va jag fått uppleva å LEVA i de senaste 2 månaderna. Som om inte de e nog så har de dragits in ännu fler sociala instanser just p g a att Oliver inte mår bra å får sina utbrott. Jag tog faktiskt de initiativet själv efter att dagis rådit mig till att göra det. Sagt å gjort. Möte igår, de första bland MÅÅÅÅNGA fler, har gått igenom de en gång tidigare, för ett år sen nästan exakt, så processens gång e ju ingen nyhet direkt, vet exakt hur de går till. Enda skillnaden den här gången, vilket kommer att göra allt mer långdraget, e att jag e ensamstående å att de har hänt en jävla massa skit sen sist.

Har så mycket runt omkring mig just nu att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Framför allt så e de ju en lägenhet som saknas mig, de e ju prio nummer ETT just nu! Har ingen aaaaaning om hur jag ska göra, får inte direkt nån hjälp heller... Men i värsta fall så flyttar vi in hos min kompis T å hennes lilla familj som består av 3 barn... Finns inga andra alternativ! Så glad över hennes vänskap. Så glad över att ha en sån fin vän, ett större hjärta får man leta efter! De blir nog bra...kan ju inte gå omkring å ha ångest över de egentligen, kommer väl ingen lägenhet snabbare för de? Skit samma, de får gå helt enkelt.

Ge å Ta. Två små ord som egentligen inte betyder ett jävla skit i fel sammanhang. Men att GE å att TA betyder oändligt mycket för mig. Man kan ge å ge å ge men aldrig få nåt tillbaka, har fått den skiten många gånger tills jag beslutade mig för att ALDRIG ge nåt såvida jag inte kan ta nåt tillbaka. Insåg att jag inte bara kan GE nåt hela tiden, va snäll å foglig, göra allt jag blev tillsagd att göra, enbart för att se personen/personerna i fråga bara TA utan att GE nåt tillbaka eller? Fuck off, aldrig i hela mitt liv mer!!

En läxa för livet: GE ALDRIG NÅT, INTE ENS ETT LITET LILLFINGER UTAN ATT TA NÅT TILLBAKA!

En läxa för MIG i alla fall! Resten skiter jag i.  De va en av orsakerna till att jag blev vansinnig på mina barn i morse... Respekten fanns inte. Fula ord. Illvrål. Sparkar å slag mot varandra. Jag hade ingen som helst talan, jag fanns inte för dom, dom såg mig inte utan körde i 200 utan en tanke på att jag faktiskt hade nåt att säga dom. Så jag gjorde de enda som faktiskt skulle fungera just då, å de va att höja rösten så till den milda grad att barnen bara satt å tittade på mig som två jävla fån. A...FAN va jag va arg...jag stod nästan å spottade av ilska, kunde knappt få ihop orden, va jag ville säga, men de kom ut ur munnen å barnen förstod att jag va arg. Sen blev de lugnt. Oliver klampade uppför trappan, smällde igen dörren 20 tusen gånger, bankade i väggarna. Stephanie stängde in sig på sitt rum å lugnade ner sig hon oxå. Å nu e dom jätte snälla!

Jag har gett dom så mycket den senaste tiden. Å då pratar jag inte om materiella saker utan olika saker vi har gjort, varit ute å ätit, hittat på roliga saker nästan varje dag trots min dåliga ekonomi. Jag har prioriterat mina barn just p g a allt som e så jobbigt hemma, en liten tillflyktsort skulle man kunna kalla det. Ett annat forum där tankarna blir gladare, där inte allt påminns om de jobbiga. Men de som gjorde mig arg va att jag har GETT hela tiden men har fan inte fått NÅT tillbaka! Å de enda jag har krävt e att dom ska försöka komma överens under åtminstone EN TIMME?? Men icke sa Nicke... Så, jag freakade ut, me all jävla rätt!!

Anyway, midsommar snart! Halmstad väntar! Solen tittar kanske fram? Skiter i vilket, JAG kommer att skina i alla fall!!