Galenskaper utan dess like...shit!!

SHIT säger jag bara...jösses va man gör vissa gånger, vilka galna idéer som utförs både i teorin å i praktiken!

Igår bestämde jag mig för att sova i stan, i min nya lägenhet, samt träffa min syster B på stan å ta en cider eller nåt i den stilen, nåt kallt helt enkelt. Sagt å gjort, träffades i lägenheten, tog en iskall Bacardi Breezer där, begav oss in till stan, satte oss på Berså Bar, käkade lite, drack lite (eller...mer än lite...), gick upp till Hard Rock för å kolla läget. Men fy faaaaasen va trist de va! Så vi slog ihop våra smarta blonda skallar å bollade idéer om va de fanns för alternativ att få en lyckad kväll/natt? Så... Jag hade ingen dricka hemma, hon hade ingen dricka hemma, i baren kostar de fan skjortan att dricka, så vi bestämde oss för att åka till SC å kirra en flaska. Sagt å gjort, de gjorde vi! Ha ha ha ha!

Vi åker buss, kliver av vid fel hållplats, får gå 1 km, kanske 2, TILLBAKA, ser The Place till slut, jag dundrar fram å frågar en gäng lastbilschaffisar som stod där "GOOD EVENING! Do you have liquor? Like vodka or something?" Dom ba´ stod å stirrade på mig som om jag vore från yttre rymden eller nåt. "Noo, noo" sa en av dom. "Yeah right" sa jag å började gå därifrån. Då springer en äldre man efter mig å säger på bruten engelska att han har "un litro". JÖPP! Kirrat å klart! Tar flaskan, går därifrån, köper slödricka på bensinmacken å 700 kg chips typ. Sen börjar vi gå till hållplatsen...öööö...hmmmm....NU har vi problem tänkte jag... För de GICK inga bussar den tiden! Så vi tar fram flaskan, redbullen, chipsen, sätter oss på trottoarkanten vid busshållplatsen å gör ingenting. De fanns liksom inga bekymmer just då, FÖRUTOM att vi inte kom tillbaka till stan då, å DE e ju faktiskt ett bekymmer. ÄÄÄÄH säger jag, INGA PROBLEM! Jag ställer mig upp, drar upp min redan korta tunika, lyfter handen, ut me tummen, å LIFTAR!! HA HA HA! Herre Gud... jodå, napp fick vi allt! Av en NORSK LASTBILSCHAUFFÖR! Ha ha ha! Jösses som jag skrattade... Han skjutsade in oss till stan, där fick han en puss på kinden, vi hoppade ur me vår dricka, gick hem till mig å insåg att vi inte kommer ut igen eftersom allt va stängt. Så vi sket i de å satt å drack hemma i stället.

Berusade? Neeeee...;) Kul? A för faaan! Somnade som en stock. Vaknade vid 12...å insåg att jag hade lite ont i mitt huvud...men de gick över efter några liter vatten. A va gör man inte? Men idag kommer sonen hem, de innebär att jag detoxar så klart!!

Ses!

Jaha ja!

Tjänna! Idag fyller en underbar tjej år, hon fyller 18! Nathalie...lilla söta underbara Nathalie....! Minns själv när jag fyllde 18, de va så stort på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på varför de e så speciellt att fylla just 18? Konstigt de där me ålder faktiskt. De e såååå många som snackar om ålderskriser å grejer, men jag har asså ingen aning om va fasen dom pratar om faktiskt. Ålderskris? Va e de? 30-årskris? E de för att man börjar känna sig gammal? Får panik över att man inte hunnit göra allt man har velat göra i sitt liv? Eller att man inte har träffat den "rätta" (om de nu finns nån som ÄR den rätta?) som man vill bilda familj med? Eller kanske att man HAR bildat familj ganska tidigt å får panik över att man inte levt livet? Har ingen aning faktiskt... Jag har inte kommit in i nån kris än i alla fall, tack å lov. Den dagen jag gör de så gör jag väl de då, men jag undrar hur de kommer att kännas liksom? Hur märker jag det?

Grejen e att jag har gjort en HERRANS massa i mitt liv, har sökt mig till äventyr, faror, exponerat mig fullständigt, jag har gjort otroligt många misstag, å dessutom gjort OM samma misstag, många gånger. Men jag har levt...jag har verkligen levt. Ångrar ingenting jag gjort, för allt jag gjort har varit en erfarenhet som jag kommer att ha med mig hela livet. Visst, rökning dödar, alkoholen orsakar skrumplever, bla bla bla bla. Yeah right, visst kan man dö av rökning, visst kan man få leverskador av alkohol, men allt beror på hur mycket alkohol man förtär dagligen. Ja, jag dricker alkohol i form av vitt/rött/rosé - vin, sen dricker jag även en eller två iskalla bärs, men jag dricker för att jag tycker att de e gott, jag njuter av mitt vin eller mitt öl, jag dricker varken för att jag e beroende eller för att bli full. Jag njuter av mitt liv fullt ut, å kommer alltid att göra de eftersom jag har bestämt mig för det! Känns fantastiskt underbart att erkänna för mig själv att jag MÅR BRA! Även om jag både röker å dricker å festar...it´s my fucking life, lever de som jag själv anser e bäst.

I morron bär de av till H-stad för lite partaj å shotjohnny!! hahahaha!

Ge mig styrka....snälla!!

Jaha ja...då va de nån lite anonym fegis (som vanligt) som kommenterat mitt senaste inlägg å som hävdar att den vet hur jag mår? Som hävdar att jag e bitter å den enda som inte har insett de e jag själv?? Öööö...oookeeeej? Varför har vissa personer så förbannat svårt för att ta min lycka? Varför e de så jäkla svårt att faktiskt TA IN att jag mår bra? Att jag ÄR lycklig? Att jag gått vidare i livet? Fan e de så svårt för egentligen? Vad kallas det för nu igen? Ja just de ja: "DEN SVENSKA AVUNDSJUKAN" e de ju. Den typiska svenska avundsjukan där man inte kan unna nån annan lycka, framgång, eller nåt annat positivt över huvud taget. Jag menar, uttrycket måste ju ha kommit nånstans ifrån, eller hur? Finns ju andra uttryck som tex Romantiska Fransmän, Eldiga Spanjorer, Heta Greker osv osv... 

Men vet ni vad? Då har jag nåt att säga till er som inte kan ta min lycka på allvar: SKÖT NI ERT LILLA TRAGISKA, PATETISKA, MISERABLA LIV Å LÅT MIG MÅ BRA PÅ MITT JÄVLA SÄTT.  

Hoppas att jag varit tydlig nog... jag e lycklig, så lycklig jag kan vara just nu. Jag läser världens bästa bok som gett mig ett helt annat synsätt på verkligheten å vad som egentligen ÄR verkligt å vad som INTE e de. Att man inte ska gå in i nån annans domän å TRO saker å ting, för där har man inget att göra över huvudtaget. Gå inte in i min domän å skapa er en egen sjuk uppfattning å en verklighet som inte stämmer. Ni kan inte överhuvudtaget försöka "tänka" åt mig heller, de gör jag faktiskt utomordentligt bra själv ska jag tala om. Min domän e MIN domän, låt mig leva där ifred å sköt ert i stället.

Antingen låser man sig vid sina tankar eller så börja man med frågorna. Några andra alternativ finns inte.
Ingen kan göra mig illa - de e bara jag som klarar de.


Att vissa människor lägger sig i andras liv innebär bara att dom inte har ett eget liv utan måste lägga sig i andras liv å snacka skit. Tycker att de e tragiskt faktiskt... Tycker att de e konstigt att man inte ens kan få va lycklig ifred liksom? Jag menar, vore det bättre om jag hade mått dåligt? Varit deprimerad? Stängt in mig? Slutat leva? Eller va begär dom egentligen? Min lycka å mitt liv innebär ganska mycket för ganska många människor i mitt nätverk just nu. ALLA mår bra för att JAG mår bra. Take it or fucking leave it...å jag ska till H A L M S T A A A D till helgen å va L Y C K L I I I G!!


"NÄR JAG BRÅKAR MED VERKLIGHETEN FÖRLORAR JAG -
MEN BARA TILL 100 PROCENT..."