FY FAAAAN säger jag ifrån mitt hjärta, dessa 2 dagar som passerat har varit ett rent helvete för mig ska jag be att få tala om, ett rent jävla helvete. Har ont i hela kroppen, varenda muskel värker, knäna gör ont, axlar å rygg e helt slut, e så trött att jag stupar... Ja, vadan detta nu då kanske många frågar sig. JO! DE ska jag be att få förklara, jag har FLYTTAT i 2 dagars tid, varav en av dagarna, igår om jag ska va noga, så flyttade jag helt själv, helt ensam så kämpade jag hela dan å hela eftermiddagen med att släpa ner bokhyllor, madrasser, lådor, flyttkartonger till förbannelse, sopsäckar fyllda me kläder, lakan å handdukar, a asså, you name it. Grejen va att när jag insåg att ingen skulle kunna hjälpa mig (vilket va sagt ifrån början, men den här MANNEN svek oxå, surprise surprise) så började jag nästan gråta. Släpet stod utanför, hoppet fanns att allt skulle gå smidigt till, allt va utstuderat in i minsta detalj. MEN fy fan, skam den som ger sig, krävs mycket för att knäcka den här bruden vill jag lova.
Jag stängde av helt enkelt, stängde av ALLT negativt å började fokusera på de jag skulle göra. Å de va ta mig faan att flytta. Å de gjorde jag...helt själv! Helt ensam kånkade jag möbler, jag slet som ett jävla djur, jag fick t o m iväg mig asatunga 2-sits soffa, jaaa, de fick jag allt....så, thanx for nothing NI som känner er träffade! Idag fick jag hjälp me resten, som va stort å tungt, bl a min dubbelsäng som väger, utan att skämta säkert 150 kg per DEL, 2delad dubbelsäng med ställningsbara rygg å sängändor, maskindriven vill säga... Jag säger så här: JAG KOMMER ALDRIG ALDRIG ALDRIG MER I HELA MITT LIV ATT FLYTTA DEN HELVETES SÄNGEN IGEN!!
De e sängen från Helvetet. Jag lovar. Vi flyttade UT alla dessa tunga grejer PLUS Sängen från Helvetet ur huset å vi flyttade IN alla dessa tunga grejer PLUS Sängen från Helvetet i lägenheten. När de va dags för att flytta in Sängen från Helvetet så fick jag ont i magen, sån jävla ångest, för jag fick ett smakprov på hur tung den va när vi slängde in den i släpet. Asså...jag menar de jag skriver just nu. När vi fått in den andra halvan av sängen...så trodde jag på riktigt att jag skulle kollapsa, de snurrade i huvudet, jag mådde så illa, handleder å underarmarn värkte, ryggen höll på att gå av...jag trodde helt seriöst att jag skulle kollapsa. Bettan höll på att svimma på riktigt, så jag fick panik, hon fick juice å dextrosol å banan för att återhämta sig. Jag har ALDRIG varit me om nåt värre i hela mitt liv, aldrig nånsin har jag slitit å kämpat som jag gjorde tillsammans me Bettan idag. PLUS att jag slet som ett djur ensam igår...så kom igen ni som klagar på att de regnar å era skor blir blöta, eller att de e för varmt eller för kallt eller va faaaan de nu kan vara. Vill NI återuppleva MINA 2 dagar utan att klaga en fucking jävla gång?? A kom igen då...jag utmanar er när som helst! NÄR som helst... Jag har inte klagat EN ENDA GÅNG under denna flytt. Visst jag har svurit som en idiot, spottat å fräst, men de får man göra när man gått igenom de helvetet jag gjort, både tillsammans me Bettan å ensam. E så stolt över mig själv, e så stolt över att jag har LYCKATS! Lyckats me allt! E så stolt över att jag har världens finaste Oliver som jag dragit me mig fram å tillbaka överallt hela tiden å han har verkligen varit helt underbar, helt fantastisk HELA tiden! Han har hjälpt mig så gott han kunnat, å jag e verkligen så stolt över honom...min prins, mitt ALLT!
Å mitt ex e på kärlekssemester... Säger ju egentligen ALLT om hur mycke ansvar han tar...eller har jag fel? Lämnar man verkligen sin son när man vet om att han ska flytta??? Eller? A ja, vet inte, men jag vet i alla fall va JAG har gjort för att min son ska kunna bo i sitt nya hem...jag har kämpat mig till nästan medvetslöshet...å de har jag gjort E N S A M! Sätt er på den ni! Envis? A för faaan, som en åsna!
Miss Vasiliki
söndag 25 juli 2010
fredag 23 juli 2010
Bekännelser...
Fick en kommentar ifrån ytterligare en anonym person som undrar vad mitt ex har gjort å att den här anonyma personen tycker om mig å min blogg. TACK!!! Uppskattas eftersom jag faktiskt skriver helt öppet å ärligt om allt som händer i mitt liv dag för dag, eller va de nu kan vara.
Så...alla ni som e nyfikna på vad jag gått igenom sen den 5:e april 2010...here it comes...å bevare mig väl när mitt ex får läsa detta...men, fan då rå? Han har ju ett finger me i spelet oxå, annars vore de ju verkligen dödscellen för mig...men, jag e ärlig, har alltid varit, å kommer alltid att va de så länge jag lever.
Den 5:e april 2010 blev jag brutalt lämnad, de värsta va att dan innan hade jag mailkontakt me mitt ex där han skrev att han ville träffa mig för att "prata". Jag undrade om VAD å sa att om de va så att han skulle tala om för mig att han tagit beslutet till att lämna mig så borde han ta sig en tankeställare eftersom de fanns/FINNS barn me i bilden. Nej nej, SA ha till mig på telefon, inga beslut var tagna, utan han ville prata om vår framtid å hur vi skulle kunna lösa våra problem på bästa möjliga sätt. Okej. Okej???? Han va så feg, att han bad en väldigt god vän å hans flickvän va med...vilket jag inte visste om, pga att mitt ex VISSTE att jag skulle bryta ihop när han gav mig beskedet. Vilket jag oxå gjorde. Han stack helt iskallt. Mina vänner tog hand om mig. Jag hamnade på helvetes botten, men kunde ÄNDÅ ta hand om barnen, jag gick upp på morronen efter INGEN sömn eftersom jag grät mig igenom nätterna, precis börjat med anitdepp vilket i början ger fruktansvärda biverkningar i form av en hemsk ångest. Tog hand om barn, katter, hushåll TROTS mitt helvete jag gick igenom just då. Hamnade på psyket... För å göra en lång historia kort, de jag gått igenom sen den 5:e april går många igenom under en hel livstid.
Vi snackar om fullständigt fucked up ekonomi som mitt ex misskött som i SIN tur gav mig anmärkningar, han misskötte fakturor som stod i bådas namn, som han sket i att betala, som gav mig 8 anmärkningar. Anmärkningar innebär att jag inte kan få en lägenhet på "lagligt" vis, som i SIN tur har fått mig att söka mig till annat. Sen, vi har en SON ihop, han har misskött hela sitt faderskap, sin roll som förälder nåt fruktansvärt, skiter i honom, visst mitt ex jobbar som musiker, men...haaaaallååå? Prioriterar man inte sitt barn före jobbet eller? ALLA helger han skulle ha haft honom har han misskött. Våran son har fått vara me sin farmor i stället, för att inte snacka om alla dagar JAG har fått ta för HONOM? Å betalat barnvakter till höger å vänster för att få en helg me min vän för att få "andas" å va vuxen utan barn. Han har inlett ett riktigt seriöst förhållande me en gammal flickvän sen tidigare, å bedyrade mig på heder å samvete att de INTE va nån annan i hans liv...yeah fucking right...va e han nu? På kärlekssemester...me sin nya lilla gulletjej...efter hur länge då?? Knappt 4 månader... Han klandrar MIG att han inte kan inleda nåt seriöst me nån annan pga MIG?? Men...ursäkta mig...HAR HAN INTE DE ME TANKE PÅ HANS NYA TJEJ HAN BOR TILLSAMMANS MED??? Ey, mannen...sluta för i helvete... Han går in i ett förhållande direkt efter att han lämnat mig? Hur jävla genomskinligt e inte de då?? Självklart e de ju så enkelt å logiskt att han faktiskt hade kontakt me henne LÅÅÅÅÅÅNGT innan han lämnade mig.
Jag har betalat av närmare 70 000 kronor till kronofogden som mitt ex hade i skuld. Vad säger de om honom egentligen? Eller när jag nämnde för honom att han kanske skulle börja tänka på att betala underhåll för ytterligare ett barn å får svaret: "Äh, de e bättre att du får de från försäkringskassan för jag kommer ju inte betala de i alla fall"...ööööhh okej?? Ansvarsfullt...? Herre Gud... Eller när dom kom å stängde av min värme för typ 2 veckor sen för att mitt ex inte betalat in räkningarna sen MARS månad? Ändå hade vi kommit överens om att han skulle ombesörja vissa räkningar eftersom jag inte har jobb? Han kickade mig från bandet, HAN har TVÅ jobb?? Va gör han av sina pengar?? Shit asså... 11 000 spänn... JAG har barnen hemma...blev så arg att jag började gråta. Å de här e en piss i misssissippi liksom. Vill inte gå in på detaler, tar de som e relevant för att ge en liten bild om hur jag har haft de å hur jag fortfarande har de. De e smäll efter smäll efter smäll, hela tiden. Har ingen aning om vad dagen har att erbjuda, om jag kan lägga upp de så.
Grejen e att jag kan inte ens förklara hur illa han behandlat mig sen han stack. Jag har verkligen försökt att kompromissa på alla möjliga sätt å vis. Förklarat för honom att han borde tagga ner lite å se mig som förälder i stället för ett ex. Han har skrivit såna hemska sms å sagt såna fruktansvärda saker till mig på telefon att jag inte ens kan skriva om de i min blogg som faktiskt e väldig öppen å ärlig.
Finns många som har en tagg i ögat pga att jag i dagens läge faktiskt har lyckats på ALLA sätt å vis. Jag har tagit mig ifrån helvetes botten, psyket, ångestmedicin, sömntabletter, a you name it, till att få en fantastisk bra ekonomi TROTS att jag e ensamstående till 2 barn OCH studerande, fått en lägenhet MITT i stan, packat ihop HELA huset SJÄLV, fixat släp å flytt helt jävla själv, tagit hand om mina barn å mig själv till fucking 200 procent, fixat mitt liv, mår bra. Så...VEM e losern i dagens läge? Vem e bitter i dagens läge? A inte faaan e de jag i alla fall.
Jag mår bra idag. Visst finns de dagar jag mår skit, känner mig helt slut, att jag inte orkar. Men grejen e att jag MÅSTE orka, dels för mina barns skull men till största delen för min egna skull. För funkar inte jag så funkar ingen annan i mitt nätverk heller. JAG måste må bra i första hand. Å tro mig...jag har kämpat för att må bra, å jag kämpar fortfarande. Nu kommer de bli extra jobbigt just för att mitt ex inte kommer att höra av sig till mig eller ha sin son alls pga av att jag bad om EN dag extra...i stället för att lämna honom på fredagen som va bestämt så bad jag honom lämna honom på söndagen. Varför jag bad honom om det? Jo, för att jag blev bjuden på en tjejkväll med mat å bubbel å tjöt, vilket jag faktiskt skulle behöva efter all skit. Men...skit samma. De e som de e. Så...pga EN dag extra så bestämde han helt iskallt att han inte kommer att höra av sig...ja men F I I I I I N E, GÖR inte de då... vem drabbas av detta förutom lilla OLIVER?? JAG straffas inte, vill inget annat än att bli av me fanskapet ur mitt jävla liv! Men min son behöver sin pappa, han behöver honom, han saknar honom, han älskar honom, han vill va me honom. MEN...kan har räkna me honom? Svaret e enkelt: NEJ! De kan han inte. Så, jag kommer att va den bästa mamman i världen för min son, utan tvekan, men jag kan tyvärr inte va pappa åt honom.
Så e de! Hoppas DU anonyma person fått lite inblick i vad som hänt. Detta e ett väldigt kort utdrag av väldigt mycket. Vill inte gå in på mer.
Carpe Diem!
Så...alla ni som e nyfikna på vad jag gått igenom sen den 5:e april 2010...here it comes...å bevare mig väl när mitt ex får läsa detta...men, fan då rå? Han har ju ett finger me i spelet oxå, annars vore de ju verkligen dödscellen för mig...men, jag e ärlig, har alltid varit, å kommer alltid att va de så länge jag lever.
Den 5:e april 2010 blev jag brutalt lämnad, de värsta va att dan innan hade jag mailkontakt me mitt ex där han skrev att han ville träffa mig för att "prata". Jag undrade om VAD å sa att om de va så att han skulle tala om för mig att han tagit beslutet till att lämna mig så borde han ta sig en tankeställare eftersom de fanns/FINNS barn me i bilden. Nej nej, SA ha till mig på telefon, inga beslut var tagna, utan han ville prata om vår framtid å hur vi skulle kunna lösa våra problem på bästa möjliga sätt. Okej. Okej???? Han va så feg, att han bad en väldigt god vän å hans flickvän va med...vilket jag inte visste om, pga att mitt ex VISSTE att jag skulle bryta ihop när han gav mig beskedet. Vilket jag oxå gjorde. Han stack helt iskallt. Mina vänner tog hand om mig. Jag hamnade på helvetes botten, men kunde ÄNDÅ ta hand om barnen, jag gick upp på morronen efter INGEN sömn eftersom jag grät mig igenom nätterna, precis börjat med anitdepp vilket i början ger fruktansvärda biverkningar i form av en hemsk ångest. Tog hand om barn, katter, hushåll TROTS mitt helvete jag gick igenom just då. Hamnade på psyket... För å göra en lång historia kort, de jag gått igenom sen den 5:e april går många igenom under en hel livstid.
Vi snackar om fullständigt fucked up ekonomi som mitt ex misskött som i SIN tur gav mig anmärkningar, han misskötte fakturor som stod i bådas namn, som han sket i att betala, som gav mig 8 anmärkningar. Anmärkningar innebär att jag inte kan få en lägenhet på "lagligt" vis, som i SIN tur har fått mig att söka mig till annat. Sen, vi har en SON ihop, han har misskött hela sitt faderskap, sin roll som förälder nåt fruktansvärt, skiter i honom, visst mitt ex jobbar som musiker, men...haaaaallååå? Prioriterar man inte sitt barn före jobbet eller? ALLA helger han skulle ha haft honom har han misskött. Våran son har fått vara me sin farmor i stället, för att inte snacka om alla dagar JAG har fått ta för HONOM? Å betalat barnvakter till höger å vänster för att få en helg me min vän för att få "andas" å va vuxen utan barn. Han har inlett ett riktigt seriöst förhållande me en gammal flickvän sen tidigare, å bedyrade mig på heder å samvete att de INTE va nån annan i hans liv...yeah fucking right...va e han nu? På kärlekssemester...me sin nya lilla gulletjej...efter hur länge då?? Knappt 4 månader... Han klandrar MIG att han inte kan inleda nåt seriöst me nån annan pga MIG?? Men...ursäkta mig...HAR HAN INTE DE ME TANKE PÅ HANS NYA TJEJ HAN BOR TILLSAMMANS MED??? Ey, mannen...sluta för i helvete... Han går in i ett förhållande direkt efter att han lämnat mig? Hur jävla genomskinligt e inte de då?? Självklart e de ju så enkelt å logiskt att han faktiskt hade kontakt me henne LÅÅÅÅÅÅNGT innan han lämnade mig.
Jag har betalat av närmare 70 000 kronor till kronofogden som mitt ex hade i skuld. Vad säger de om honom egentligen? Eller när jag nämnde för honom att han kanske skulle börja tänka på att betala underhåll för ytterligare ett barn å får svaret: "Äh, de e bättre att du får de från försäkringskassan för jag kommer ju inte betala de i alla fall"...ööööhh okej?? Ansvarsfullt...? Herre Gud... Eller när dom kom å stängde av min värme för typ 2 veckor sen för att mitt ex inte betalat in räkningarna sen MARS månad? Ändå hade vi kommit överens om att han skulle ombesörja vissa räkningar eftersom jag inte har jobb? Han kickade mig från bandet, HAN har TVÅ jobb?? Va gör han av sina pengar?? Shit asså... 11 000 spänn... JAG har barnen hemma...blev så arg att jag började gråta. Å de här e en piss i misssissippi liksom. Vill inte gå in på detaler, tar de som e relevant för att ge en liten bild om hur jag har haft de å hur jag fortfarande har de. De e smäll efter smäll efter smäll, hela tiden. Har ingen aning om vad dagen har att erbjuda, om jag kan lägga upp de så.
Grejen e att jag kan inte ens förklara hur illa han behandlat mig sen han stack. Jag har verkligen försökt att kompromissa på alla möjliga sätt å vis. Förklarat för honom att han borde tagga ner lite å se mig som förälder i stället för ett ex. Han har skrivit såna hemska sms å sagt såna fruktansvärda saker till mig på telefon att jag inte ens kan skriva om de i min blogg som faktiskt e väldig öppen å ärlig.
Finns många som har en tagg i ögat pga att jag i dagens läge faktiskt har lyckats på ALLA sätt å vis. Jag har tagit mig ifrån helvetes botten, psyket, ångestmedicin, sömntabletter, a you name it, till att få en fantastisk bra ekonomi TROTS att jag e ensamstående till 2 barn OCH studerande, fått en lägenhet MITT i stan, packat ihop HELA huset SJÄLV, fixat släp å flytt helt jävla själv, tagit hand om mina barn å mig själv till fucking 200 procent, fixat mitt liv, mår bra. Så...VEM e losern i dagens läge? Vem e bitter i dagens läge? A inte faaan e de jag i alla fall.
Jag mår bra idag. Visst finns de dagar jag mår skit, känner mig helt slut, att jag inte orkar. Men grejen e att jag MÅSTE orka, dels för mina barns skull men till största delen för min egna skull. För funkar inte jag så funkar ingen annan i mitt nätverk heller. JAG måste må bra i första hand. Å tro mig...jag har kämpat för att må bra, å jag kämpar fortfarande. Nu kommer de bli extra jobbigt just för att mitt ex inte kommer att höra av sig till mig eller ha sin son alls pga av att jag bad om EN dag extra...i stället för att lämna honom på fredagen som va bestämt så bad jag honom lämna honom på söndagen. Varför jag bad honom om det? Jo, för att jag blev bjuden på en tjejkväll med mat å bubbel å tjöt, vilket jag faktiskt skulle behöva efter all skit. Men...skit samma. De e som de e. Så...pga EN dag extra så bestämde han helt iskallt att han inte kommer att höra av sig...ja men F I I I I I N E, GÖR inte de då... vem drabbas av detta förutom lilla OLIVER?? JAG straffas inte, vill inget annat än att bli av me fanskapet ur mitt jävla liv! Men min son behöver sin pappa, han behöver honom, han saknar honom, han älskar honom, han vill va me honom. MEN...kan har räkna me honom? Svaret e enkelt: NEJ! De kan han inte. Så, jag kommer att va den bästa mamman i världen för min son, utan tvekan, men jag kan tyvärr inte va pappa åt honom.
Så e de! Hoppas DU anonyma person fått lite inblick i vad som hänt. Detta e ett väldigt kort utdrag av väldigt mycket. Vill inte gå in på mer.
Carpe Diem!
torsdag 22 juli 2010
Hmmm...skaffa dig ett liv??
Förstår inte va folk menar när dom säger till just MIG, "SKAFFA DIG ETT LIV". Ööööh...va? Menar dom då att jag inte HAR ett liv eller...? Förstår faktiskt inte innebörden i just den meningen om jag ska va helt ärlig. Om de e NÅN just nu som har ett liv så e de väl ändå JAG eller?? Å JIIISSEES! Skaffa dig ett liv? Å va EXAKT menas me de? E de nån som kan ge mig ett svar på den frågan? SKAFFA DIG ETT LIV? För...asså, seriöst, jag känner mig förbannat levande kan jag medge, de händer nåt varenda dag! E de inte nåt chockerande från mitt ex (som inträffar seriöst varenda dag) så e de nåt annat, så jo, nog har jag ett liv allt. Har inte ALLA ett liv? Jag menar, lever inte alla SITT liv oavsett hur de ser ut? Eller har jag fel? Förutom dom som stör sig på mitt liv? Dom som inte kan leva utan att läsa min blogg å störa sig på den? Förutom dom som faktiskt inte kan förstå att jag skriver om mitt LIV i min blogg? Om de som jag gör, säger, å de som händer? Tror dom små liven att jag lever i en sån där konstig paralell värld där man inte har ett liv? Eller...jag förstår faktiskt inte...kanske e dum, inte fan vet jag, men jag har ju ett liv? Jag lever, andas, har känslor, mår bra, mår sämre vissa dar som t e x idag, jag röker, dricker när de e okej att dricka, skiter, pissar...jag har ett liv. INGEN kan komma å tala om för mig att jag ska skaffa mig ett liv, för de livet jag har e ta mig fan MITT liv, å JAG lever de. Kalla mig patetisk, gör de, för om man kallar mig för patetisk ENBART för att man efter sina egna sjuka värderingar tycker att jag SKA SKAFFA MIG ETT LIV, e inget annat än en patetisk, bitter människa själv.
Klart slut.
Klart slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)