Fullspäckad dag å sol i vasastan!

Go eftermiddag! A de känns ju att Oliver e hemma igen i alla fall!! Min underbara kille, jösses som vi har sprungit omkring överallt idag, först ner till stan för ett ärende, sen tillbaka till vasa där vi va helt utpumpade så vi satte oss å tog en fika å hämtade andan. Sen handla (som vanligt...), hem, fixa lunch, ut å sola i vasaparken, hem, städa som fasen, skura golven till förbannelse, a you name it...finns 7 tusen saker att fixa här hemma fortfarande. E ju inte direkt klar va...ska bli så jävla skönt när jag får min touch här inne, me MIN fondvägg å MIN soffa å MIN tv-bänk å MIN cd-hylla, MIN ALLDELES EGNA LÄGENHET! Underbart...helt underbart...me mina kids som betyder hela världen för mig!

Han va så rolig idag efter vi hade handlat, inte långt hem alls, men jag menar alla vet ju att 4 fullproppade kassar me mat å sån skit, väger ju ganska mycke. När vi kom hem så bad jag honom hjälpa mig me att öppna dörren, sagt å gjort, de gjorde han, höll upp den å säger: "damerna först!" HA HA HA HA!! SOM jag skrattade, a väluppfostrad e han ju i alla fall, så klart...roligt me barnen. Eller när han helt spontant gick fram till en vän till mig som jobbar i dörren på Hard Rock å säger: "Nu ska jag berätta en rolig historia för dig... Sean Banan gick på stan, köpte sig en gran, satte sig på toppen...å visade hela....(å pekar på snoppen)". Riktigt kul eftersom han hade hört historien på Trazan å Banane samma morron, men då hade dom JAN BANAN som person i historien. Mycke han sagt å gjort som jag egentligen borde föra logg på, har skrattat såååå mycket åt hans roliga inlägg å kommentarer han får för sig att säga. Min son...!

Japp!! En kompis till mig hade skrivit ett mail på facebook där hon skrev att hon för första gången läst min blogg...å hade grinat å grinat åt allt jag gått igenom. De känns otroligt skönt att faktiskt kunna beröra nån (har varit många) me de jag skriver, för de e ju faktiskt därför jag bloggar om mitt liv liksom. De e som en liten terapisession på nåt sätt, jag skriver av mig å dom som vill får ta del av de som händer helt enkelt!! Kul att kommentarerna ifrån FAMILJEN ANONYM bara kommer när jag skriver om nåt som e jobbigt å aldrig när jag skriver om nåt som e roligt!? Liiiite genomskinligt eller?? Äh, skit samma, klart man ska må bra av andras elände eller? Eller....? Inte jag i alla fall, jag försöker i alla fall hjälpa till när de krisar, inte försöka dra nån i skiten ännu mer...som många försökt göra me mig, men inte lyckats! Jobbigt läge liksom... Anyway, tänker inte lägga nån mer onödig energi på Familjen Anonym, säger ju mycket om dessa personer som inte vågar stå för de dom säger...Anonym liksom...a DÅ vågar man minsann! Jag står för de jag skriver å säger i alla fall, tacksam för den egenskapen!

Ha de gott!

Barnledig men inte ledig...

Har haft de sååååå förbaskat kul de senaste dagarna i ett sommargöteborg som e de bästa som finns!! Herre Gud...säger jag bara... A ja, vänner har jag ju träffat i alla fall, de kan man väl säga att jag har...å de har varit skitkul verkligen! Ja, va ska man säga liksom? Har verkligen tagit vara på mina lediga dagar, lagat mat hemma me en kompis i tisdags, träffade en annan i onsdags, å igår träffade jag mina tjej-grannar å satte oss på Chez Ami å bara tjötade en massa skit om allt som hänt å hur saker å ting löser sig sakta men säkert. Kändes jättebra verkligen!

Nu börjar ju faktiskt snart vardagen på riktigt igen, dock i nya skolor å allt va de nu innebär. Kommer att bli en tuff period framöver, å då menar jag verkligen TUFFT... När de gäller allt...men men, bara att bita ihop å fixa de, har ju gått bra hittills!

Fick ett mess idag av en person, som jag hade en väldigt onödigt idiotisk sms-konversation med om en otroligt viktig sak som jag vill lösa, de e riktigt, riktigt allvarliga saker vi pratar om här just nu asså. Å de jag hade behövt göra me den här personen e å sätta mig ner å DISKUTERA hur vi fan ska lägga upp saker å ting på bästa möjliga sätt. Å detta skrev jag typ 17 hundra gånger... Anyway, anyhow, så skriver den här personen så här: "Om du slutar blogga så kan vi diskutera". Eh?? Eeeeh va?? Trodde jag skulle ramla baklänges faktiskt. Va i hela jävla h******t har min BLOGG me de vi ska diskutera att göra? Asså vi snackar om 14-is nivå här nu, JIIISSESSS!! A ja tänkte jag, å skrev att jag aldrig slutar blogga bara för att X tycker de. Never fucking Ever! Varför skulle jag göra de? För att få till ett möte som ändå hade slutat i en katastrof? No way...

I alla fall. Oliver kom hem idag! Å GUUUUD som jag längtat efter honom...verkligen saknat honom. Även om de va otroligt skönt att få min egna tid så har jag saknat honom. Men jag behöver verkligen min tid varannan helg, om den nu blir de, ingen aaaaaning...japp..kanske va för jobbigt att ha sonen i 6 dar, va vet jag? Skit samma...de jag vet e i alla fall att man som mamma MÅSTE få andas ibland, jag höll på å kvävas ett tag, å de har jag tagit igen nu, nu fick jag mina dagar jag behövde för att samla energi å kraft. GÖTT.

Go natt!!

Skrattretande verkligen!!

De E SÅÅ roligt att vissa personer verkligen tycker att jag e misslyckad! Att jag ska lägga ner min blogg osv osv. Grejen e att jag e ju verkligen inte den som e den...så jag tänker verkigen inte lägga ner min blogg hur mycke idiotiska kommentarer jag än får. Tycker faktiskt på fullaste allvar att de e ganska roande att läsa dessa personers kommentarer, lite roligt att få mothugg! ÄLSKAR ju att "käfta" så att säga, så MISS VASILIKI lever kvar här, i sin lilla underbara värld å sin blogg!

E faktiskt äntligen barnledig...har inte gjort så mycket alls. Somnade som en stock igår när min son blev hämtad, men som vanligt så hade jag glömt att stänga av min mobil, så den ringde å väckte mig. Skit samma, va ska man göra liksom? Mitt fel, ingen annans. På kvällen tog jag mig ner på stan i nån timme å träffade 2 vänner som hade messat mig tidigare å undrade om jag ville möta upp dom, klart jag gjorde de! Satt där ett tag, va hemma vid 21...satte på tv:n, slocknade vid 23 å vaknade idag kl 7 för att göra mig i ordning för bankmöte. Idag va de ju meningen att hela husaffären skulle avslutas...orkar verkligen inte gå in på detaljer om varför de inte blev så, men många omständigheter gjorde att de sket sig å avslutas förhoppningsvis i morron. Om allt går enligt planerna så klart...

Sen har jag sprungit hit å dit till olika konstiga instanser, skönt å bo i stan, har nära till allt...de enda som gör mig ont e att Oliver saknar sina vänner nåt så fruktansvärt...sina gamla vänner han hade i Gerrebacka. Men han får nya vänner, i sin nya skola. Allt kommer att bli så bra hädanefter. Allt kommer att ordna sig, de vet jag. Har de gått så bra hittills så kan de inte gå åt andra hållet, de går inte, har kämpat som ett as för att få ihop allting, å kommer att kämpa tills jag får rätsida på allting.

That´s that! Så glad över mina studier, mitt liv å mitt sociala nätverk! Tack för att ni finns, NI som verkligen har ställt upp för mig...ni andra kan s****a u** nåt där b*k eller var ni nu känner för... Avundsjuka..japp!



TACK FÖR ATT NI FINNS!!