Första deltävlingen avklarad!

Tänker göra som en hel del andra bloggare gör just idag, nämligen att skriva om melodifestivalens första deltävling.

Jag tycker det va pinsamt från början till slut egentligen, å detta förbannade mellansnack? Byt ut programledarna...snääällaaa! Tillbax med Björn Gustavsson! De va så jäkla trist asså! Men men, så här e de ju nästan varje år, de ska klagas på programledarna i mello!

Anyway...å nu till låtarna... VA I HELVETE HÄNDE?? Nåt av de sämsta hittills! När Dilba klev ut på scen så ville jag emigrera...när hon sen öppnade munnen för att "sjunga" så va jag på väg att packa...när jag insåg att hela konceptet nu för tiden, eller kanske just för i år, går ut på att artisten inte behöver kunna sjunga utan sjunger playback, då beslutade jag mig för att stanna å fortsätta följa denna fars! Jag e inte världens bästa sångerska, låååångt ifrån, men musiken har funnits i mitt liv sen jag föddes i stort sett, den har, å kommer ALLTID att va en stor del av mitt liv å mitt största intresse. Jag tycker att de e rent ut sagt för jävligt att det ska förekomma fusk i melodifestivalen vilket playback e, jag tycker att de e orättvist emot dom som faktiskt KAN sjunga! De e kränkande å de e framför allt pinsamt. Jag skämdes för hennes skull igår, pinsamt Björkman!

De va TVÅ låtar som gick hem hos mig igår, den ena va Jenny Silver me "Something in your eyes" som va en fantastiskt bra låt å den satte sig direkt! Nynnar på den hela tiden, en låt med en fantastiskt begåvad sångerska. Den andra låten va Danny med "In the Club", Danny e en fulländad artist som har ALLT, han sjunger som en Gud, han har en utstrålning som kan smälta vilket hjärta som helst, han dansar fantastiskt bra å han tar upp hela scenen! Ett proffs me andra ord. Resten av låtarna va crap, enligt MIG.

Nu gick ju inte Silver vidare till final tyvärr, utan de gjorde Swingfly med sin låt...va den nu hette...visst JÄTTEKUL för honom, men hur fan tänkte dom som röstade då? Småtjejer som inte fattar ett skit, de e ju tyvärr dom som röstar halvt ihjäl sig, de e ju därför som just DANNY gick vidare direkt till final. För, hallå eller, vem skulle egentligen rösta på Silver? Förutom vi som vet vilka låtar som bör komma till Globen direkt å kanske ge Sverige ett litet lyft uppåt å inte bli årets kalkon igen, vilket inträffade förra året efter att en viss del av Sveriges befolkning röstade på fel låt...

Jag hoppas innerligt att rätt låt vinner, att rätt låt skickas till Dûsseldorf efter att ha kvalat in...hoppas verkligen för Sveriges skull att rätt låt vinner! Så för faaaan, rösta RÄTT!

Mellofest!!

Alltid lika kul me melodifestivalen! Alltid lika förväntansfull stämning här hemma...vem vinner? vem åker ut? vem går vidare till andra chansen? Å framförallt...VEM TAR HEM SKITEN? Vinner rätt låt i år så vi inte skämmer ut oss som förra året? A de e bra kul de...verkligen!

Ska ta med mig kidsen upp till coop sen å inhandla allt inför kvällen, ska bli så kul!! Blir väl antagligen enligt traditionen, en tacobuffé som vanligt! Perfekt!

E så jävla irriterad på att jag inte kan lägga upp foton jag tagit...såååå jäkla trist asså...måste lösa de på nåt vänster, vet inte hur, men jag måste! Så trist bara, att inte kunna dela med sig av roligheter som varit! Men SÅ FORT jag löst de så kommer de en massa nya foton! Lovar...!

Annars har de varit en städdag idag, plockat å donat å städat å dammat å allt va de nu e. Har ju inte kunnat träna nånting i veckan eftersom jag varit sjuk å nu har abstinensen nått sin yttersta punkt kan jag lova, men nu e jag ju frisk, så på måndag tar jag nya friska tag igen! Känns ändå som en evighet till måndag...usch, mår fan piss när jag inte får träna, känner mig äcklig i kroppen å i själen å överallt. ÖÖÖSCH!

Anyway, ska iväg å handla me kidsen nu, dags å fixa mellostämning!

insomnia

De känns i hela kroppen...fan, brukar va trött vid den här tiden, men e inte de än i alla fall. Kanske beror på att jag sov 4 timmar i förmiddags? Behövde ju de visserligen eftersom jag inte hade sovit en blund på hela förra natten då toalettstolen va min partner å savior!

Så jag tänkte sätta mig här en stund, å skriva av mig lite. Idag har varit en sån där dag då jag funderat på hur personer man träffat, även sporadiskt, har satt sina spår. Kan säga att hittills har de varit en ganska jämn personlighet på de flesta, ingen som har berört eller gjort nåt större intryck faktiskt, plant, tråkigt, förutsägbart, vilket innebär att jag inte har kunnat ta åt mig över huvud taget eftersom de har varit så genomskinligt lixom. Jag hör å märker DIREKT va de e för människa jag har att göra med, å för varje gång detta händer så växer min "mur" högre å högre å blir bredare å tjockare. Tills för bara några dagar sen... Blev paff...bokstavligt talat så försvann luften ur mig, trodde inte, eller rättare sagt jag förväntade mig att de skulle låta likadant som alltd, att de skulle blir lika plant å trist å tråkigt som vanligt. Men ACK så fel jag hade!

Träffade en person som tog mig me storm, inte direkt, å nej nej, inte en chans. Men, hade jag inte tagit beslutet att faktiskt infinna mig just där å just då så hade vi aldrig träffats... Tänker inte gå in på detaljer om vad vi pratade om eller hur konversationen utvecklade sig, men jag tänker dock va ärlig med att erkänna att vi kommer att träffas igen. För första gången på väääldigt länge så VILL jag träffa nån igen, just för att intresset finns, just för att jag själv kände den kvällen att den här människan ser mig som person å inte som ett snyggt yttre. Just för att han vill lära känna mig bättre eftersom han finner mig intressant...förutom att jag ser bra ut, enligt honom. Mycket sades, mycket förblev osagt av olika anledningar, men de kändes bra för första gången på evigheter, kändes tryggt...kändes...bra helt enkelt.

Fick eskort hem till min dörr. En puss. Å that´s it. Gick in me en knepig känsla i kroppen... Sminkade av mig. Satte mig i soffan. Å kom på att vi inte bytt nummer!! Shit, tänkte jag... men ja ja, ses vi igen så ses vi igen, fan ska jag göra eller? Då ringer de på porttelefonen...å trot eller ej, de va HAN! Som oxå kom på samma sak. Gick ner, jag tog hans nummer. Gick hem å somnade me ett leende på läpparna.

Tänk om? Kanske, kanske, kanske...

 ..."Bevisa för mig att jag e rätt för dig, bevisa för mig på de sätt jag har bestämt mig för, så har du mig livet ut, de kan jag lova" sa jag till honom när vi diskuterade vid ett tillfälle, å han sa "Du min vackra, har inte träffat Kärleken än, för när man gör det så kan man omöjligt svika den personen man älskar, e de rätt så lever man sida vid sida, på samma plan, ingen känner sig underlägsen den andre, å de gör man livet ut, å DE tänker jag bevisa för dig. Å allt på DINA villkor, men jag finns här, för dig"

Inget jag tog på allvar just då faktiskt, eftersom för mig e verkligen alla likadana jävla svin som luras i flera år, smusslar bakom ryggen på en, e svartsjuka på de ena eller andra sättet p g a att man e som man e, osv osv. Behöver inte ens gå in på detaljer.

Jag tänker låta tiden visa vilken väg jag bestämmer mig för att gå. Jag vet inte. Men de jag kan säga me all säkerhet e att...jag vill träffa honom igen...å de kommer vi att göra. Känns befriande faktiskt. En känsla av...jag vet inte, kan inte sätta fingret på vad de e, för de enda jag kan se e hans otroooligt vackra ansikte me dessa fantastiskt vackra drag, å hans ögon...å ALLT...kanske e för utseendefixerad å kräsen? Typ: Äntligen nån som passar mina kriterier? hahahaha!! Jaa...vi får se...vi får se...kanske de äntligen blir en MAN som både e vacker inombords å utseendemässigt?  Men..jag längtar till nästa helg...för då ska vi träffas!

Natti!