VÅÅÅÅÅÅR!!

GUUUD så lycklig jag blir av detta väder! HELT underbart! Visst, jag e apförkyld, verkar aldrig ge me sig, å visst att jag låg i soffan bokstavligt talat HELA dan igår å hade dåligt samvete över att jag gjorde de eftersom de va så fint väder ute, me vafan...jag fick ju njuta av de idag! Fantastisk dag har jag haft... Träffade min älskling Marcus, satte oss på uteserveringen på Cappuccino å njöt av solen, sen gick vi upp till Hard Rock där vi avnjöt en liten go tallrik me en massa gott på å två ENORMA glas vatten som fylldes på direkt kan jag lova.

Bästaste, finaste Marcus<3

De som e så kul me Marcus e att vi har samma smak när de gäller killar...hahahhaa! Så vi satt där, å tittade...på dessa vackra saker som har legat gömda hela vintern under sina små stenar... Å så skrattade vi så vi kiknade, som vanligt, så aaaallt va precis som de ska vara! Glada miner, skratt, världens bästa sällkskap å ett underbart soligt vårväder i bästaste Göteborg! Va mer behöver man??

Pantra njuter i fönstret...!

Vi har ett litet projekt på G...jag å Marcus... som kommer att bli ENORMT om allt går som vi planerat. Fortfarande på planeringsstadiet, men idéerna sprutar, riktig brainstorm vill jag påstå, å HELVETE va vi har skrattat sönder oss under tiden. Men men, den som lever får se:)) mer kan jag inte uttala mig om eller avslöja. Men de kommer att säga BOOOOM i Göteborg om ett tag, å då snackar jag inte om självmordsbombare...

Kidsen å jag har varit på årets första match ihop oxå! IFK-Örebro spelade för 1 vecka sen, förlust för Änglarna men va fasen, inte sista matchen för säsongen direkt! Dokumentation finns nedanför!

Tjo!

I väntan på matchen....

...så tog vi lite foton...



....tills det....



BLEV DAGS!!



1 år...

Ett år...ett år har gått...sen jag blev lämnad... Kanske därför jag har svårt å somna idag? eller inte, eftersom de precis slog mig att de faktiskt e ett år sen jag blev lämnad...plus några timmar visserligen, å att jag sov i nästan 3 timmar i förmiddags p g a en helvetes natt av smärta i min arm... men ändå... Kommer aldrig i hela mitt liv kunna glömma natten....för ett år sen, då jag grät å grät å grät, å spydde hela natten pga min ångest av vad som skulle komma dan efter...för jag visste så väl...visste så väl va som skulle sägas...men jag trodde ALDRIG att de skulle gå till på det sättet... så fegt att de inte finns några ORD för hur fegt de gick till. Skit samma, känner inget för de just nu i alla fall, bara ett otroligt känslosamt minne av ett väldigt tråkigt scenario som hade kunnat hanteras på ett mer vuxet sätt.

Att ett år kan gå så fort...att ett år kan innehålla så mycket historia som det senaste året innehåller e faktiskt helt otroligt, i alla fall för mig. Så mycket som hänt, så otroligt mycket jag har tagit åt mig å lärt mig...så mycket människor som kommit å gått i mitt liv...under detta år...å så FÅ personer som jag själv valt att behålla i mitt hjärta, som betyder så otroligt mycket för mig. ÄLSKAR ER! Jag hade aldrig klarat detta utan dom...aldrig...aldrig...

Ja..mycket har hänt, å mycket mer e att vänta. Men jag e stark, som det e just NU i alla fall, känner att jag kan gå genom eld å vatten för att få de jag vill ha, de jag kräver å de jag mår bra av. Så...summan av de senaste året e att jag trots alla motgångar, all skit, alla fula å kränkande ord, har klarat mig ganska bra ändå. Jag menar, jag lever, jag har mina barn som e mitt liv...dom jag älskar mest av allt...

Å de klarar jag mig långt på.

Jenz...älskar dig mest...
Marcus...du ger mig sån otrolig glädje me ditt vackra leende å din vackra nuna!

Stephanie å Oliver...ni e mitt liv.

Muskelinflammation

Muskelinflammation...i hela högra armen, upp i axel å lite ner på ryggen. Trodde inte att de skulle göra så fruktansvärt ont som de faktiskt gör, olidlig smärta, en smärta som inte går över utan de gör ont HELA tiden utan att överdriva. Det kom i onsdags helt plötsligt ifrån ingenstans som en blixt från klar himmel när jag satt å glodde på tv efter att barnen lagt sig. Kan inte riktigt förklara hur de kändes, men det började göra lite diffust ont i armbågen å på insidan armen, jätteknepig känsla, jag fattade verkligen ingenting! Det blev värre å värre å värre...vred å vände hela natten, kunde varken räta ut armen eller böja den eller hitta en ställning där det kändes någorlunda okej. Hemskt!

På morronen därpå, asså på torsdagen kunde jag inte röra mig...hade dessutom Oliver hemma eftersom han OXÅ var dålig, tvättstuga, städning inför helgen..hela fan. Men smärtan blev mer å mer intensiv så jag fick en snabb tid på vårdcentralen där det konstaterades att jag har en muskelinflammation...antiinflammatoriska piller å smärtstillande. Febern steg som högst till 40,5 grader när de va som värst, då hade jag så ont att jag faktiskt låg å skrek nästan, grät i floder, visste inte va jag skulle ta mig till, hur jag skulle sitta eller ligga, tryckte i mig treo UTÖVER allt annat. Detta e nog de värsta jag drabbats av nånsin... Idag e första dagen sen i torsdags som jag inte har feber, så de e nog på bättringsvägen hoppas jag!! Barnen, speciellt Stephanie har fått hjälpa mig me ganska mycket, så gott hon har kunnat, såååå dåligt samvete över de, men va fan ska jag göra då? Har lixom EN fullt fungerande arm, högerarmen kan jag inte sträcka ut alls utan går omkring me den böjd mot kroppen, gör så jävla ont! Bad barnen köpa middag, färdig asså, eftersom jag själv inte kunde laga nån...tror nog att de har hänt 5 ggr tidigare då vi köpt hem färdiglagad mat...usch! Men nöden har ju ingen lag sägs de.

Mamma åker tillbax till Grekland i morron...hon å barnen e ute på Avenyn idag, dom firar tydligen in våren där just idag! En massa roligt som händer, trubadurer å shower å grejer. Blir nog roligt för dom...hade så gärna velat följa me, men de e liiiite jobbigt läge asså, har fortfarande ganska ont i armen å e jätte trött, så de blir till att gå upp till coop å införskaffa kvällens mys i stället!

ha de!