osäkerhet...

Vet inte riktigt hur jag ska rannsaka mig själv...fick en flipp igår, en känsla jag inte va riktigt familjär me...allt va perfekt, jag va på toppenhumör, inga bekymmer, mådde verkligen jättebra... Sen, helt out of the blue så blev jag illamående, de vände sig i magen på mig, nästan svimfärdig på nåt sätt, ville bara försvinna nånstans...var vet jag inte... Men jag gick därifrån, jag gick. För de va de jag ville göra, ville hem, till mig, till de jag känner e tryggt, där JAG vet va jag har allting, där JAG har kontroll... Satte mig på en bänk å grät, nu vet jag varför så klart, handlar helt enkelt om osäkerhet å rädsla, inget annat. En osäkerhet som enbart handlar om mig å ingen annan. Tusen tankar...en miljon frågor... Vill inte bli sårad å bränd en gång till, kanske har förutfattade meningar å åsikter å målar fan på väggen utan anledning, va fan vet jag? Inte konstigt egentligen, inte konstigt att jag intar en försvarsställning när de gäller mina känslor, har inte känt så här på flera år...faktiskt...å igår blev de för mycket på nåt sätt. Ville bara därifrån, bort...iväg...

Vi pratade...å jag grät...vilket jag inte gjort på flera månader...ganska skönt faktiskt, behövdes. Har förstått att jag faktiskt KAN bli omtyckt å älskad för den jag e, inte bara de yttre som ack så många har gjort å utnyttjat å gjort sig malliga över. Jag har förstått att jag kanske måste tillåta mig själv att BLI omtyckt, tillåta mig själv att känna...för va fan, kan jag inte visa känslor å framför allt KÄNNA känslor...va har jag kvar då? Så de kommer jag att göra, oavsett va som händer, så måste jag öppna den dörren, låta mig känna...måste...

B...tycker så otroligt mycket om dig...men de vet du... Du gör mig lugn, å de e nåt jag verkligen behöver, du får mig att känna trygghet, å de oxå nåt jag behöver... tack för att du finns min Mys...
Puss!

Djävulens Påfund...de e rocken de!

Mmm, de här me musik e intressant faktiskt. Allt de här me genrer å hur låten e uppbyggd, melodier, harmonier, a allt helt enkelt. Men...finns de nån åldersgräns va gäller musik? Hur gammal får man lov att vara för att lyssna på t e x ROCK? Finns de NÅN som säger att man inte får lov att vara 4, 5, 6 eller 7 år? Helt ärligt så har mina barn inte lyssnat på speciellt mycket barnlåtar, inte hemma i alla fall, självklart när dom va små, typ mellan 0-3 eller 4 år, men de har ju varvats me all annan musik som både jag å mitt ex lyssnade på. Å de va en salig blandning, allt från grekiskt till hårdrock, å då menar jag ALL hårdrock, å inte fasen har mina kids tagit skada av musiken som spelades hemma... Men NU helt plötsligt ja då e de tydligen bara punkare som lyssnar på Volbeat, att de e världens sämsta band osv osv... knepigt de där...

Jag menar, om nu min son tycker om just DET bandet, å just DE 5 låtarna han fastnat för som faktiskt har en väldigt harmonisk melodi som sätter sig, ska inte han få lyssna på de då? Eller hade de varit annorlunda om de vore ABBA eller Carola eller Eric Saade eller nån annan "lugnare" artist å genre? Eller handlar de om att VISSA låtar som Volbeat gör inte passar sig p g a sättet de låter? Ja vet inte...

min prins!!

Tycker bara de e löjligt att stirra sig blind på ålder å musik, själv va jag inte speciellt gammal när jag lyssnade på mitt första rockband, vem har inte gjort de egentligen? Rocken har utvecklats en hel del under 20 år, ALL musik har utvecklats under 20 år, låt barn lyssna på de dom tycker om, de e då dom utvecklas. Båda mina barn lyssnar på ganska mycket musik, väldigt blandad musik, å jag låter dom göra de...

VOLBEAT!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=kWHPPMcHoLk

Ett steg framåt...eller två.

Satt igår kväll å tänkte på de senaste året, va de har inneburit för mig, va som hänt, hur mycket jag gått igenom både va gäller positivt å negativt, personer som passerat i mitt liv, många har stannat kvar medans andra har försvunnit. Satt framför allt å tänkte på hur mycket mitt liv har förändrats de senaste två månaderna, hur mycket jag SJÄLV har förändrats under dessa två månader, har lagt om hela mitt liv på nåt sätt. Jag umgicks väldigt mycket me vissa personer, som jag visserligen fortfarande umgås me, men då va de verkligen intensivt, hela tiden, jämt å ständigt, t o m på helgerna me eller utan barn. Va barnen inte hemma ja då gick jag till Gretas, de slog ALDRIG fel! Samma sak, vecka efter vecka...efter vecka...vi kanske bröt mönstret me nån grill i Slottis där de ändå gick hej vilt till. Fram till midsommarhelgen...DÅ bröts de mönstret p g a en speciell händelse vilket jag skrivit om tidigare. Jag drog mig undan hela den världen, la allt på hyllan å på nåt sätt började om fullständigt.

Detta va nog de bästa jag kunde göra, att börja om, me mig själv framför allt, visst, man har vänner, jag har otroligt nära vänner, men de innebär ju inte att man behöver umgås 24-7? Sen har jag ju även fått en person i mitt liv som får mig att må otroligt bra, en person som har nått mitt hjärta vilket jag trodde va omöjligt för NÅN att göra, en människa jag aldrig trodde jag skulle få chansen att lära känna. Via den här personen så har jag även på nåt sätt skaffat mig en ny krets, en lite mer inre krets. Det roliga e ju att jag faktsikt TRÄFFADE honom via vänner, han e ju SLÄKT me dessa...ganska kul faktiskt...

Jo, så mitt liv har fått sig en helomvändning, som jag trivs otroligt bra me, samtidigt som jag umgås å träffar mina vänner så klart, för har jag inte dom i mitt liv så har jag egentligen inte ett jävla skit! Men nu e de ju på ett helt annat sätt, jag gör ju saker me B som jag inte gör me mina vänner, som t e x i torsdags så va jag å B på fotbollsmatchen mellan IFK å AIK, båda e jätteintresserade av just fotboll å båda e stora IFK:are. Vår första match ihop by the way... A ni hajjar grejen, man gör andra saker på nåt sätt!

Så e de kärt folk...har fått en kärlek i mitt hjärta...min B!

familjemiddag!!

Innan matchen, skulle lämna oliver hos vänner.

Min prins!

"storebrorsan" Stefan!

Min Mys å "moster"

Oliver å Camilla!