Vår...vinter...höst...vår....vinter...?

underbar morron!!!



Jahopp! Då e de som vanligt i de här avlånga landet såhär när våren e på g, ena dan e de strålande sol, vårkänslorna väller fram, fåglarna kvittrar å vill para sig å skaffa familj, å jag mår sådär mysigt...en längtan i kroppen efter dom där härliga kvällarna då man kan sitta ute å mysa me nån. Då helt out of the blue, typ dan efter, ja då börjar fanskapet SNÖA igen? Jävla skit...! Fasen va trött jag blir, inte förvånad egentligen, men så trött på slask å rusk lixom... Ja ja, skit samma, de e ju som de e i de här landet, förr eller senare så kommer väl både vår å förhoppningsvis sommaren oxå, bara å vänta ut de helt enkelt!

Vårtecken i göteborg!!

Annars så har de knallat å gott, lite småskit som vanligt men inget MER än vanlígt i alla fall... Mycket aktiviteter me barnen under sportlovet har de allt varit! Va ju i slottis å åkte pulka....SHIIIIT som jag skrattade när de första Ollie gjorde va att vurpa lixom...lilla gubben, han slog sig på rumpan, men va gjorde de? En mamma-kramiz lite push å sen upp igen tillsammans me steffi den här ggn så klart!

De helger som kidsen varit borta har vi faktiskt bara myst å tagit de cool lugnt asså, kollat på mello, käkat å mått gott! Va hemma hos en kompis mellan lördag å söndag...Herre jäklar så fint han bor! Inte alls långt ifrån stan, men ändå så man känner att man inte har den där förbannade storstadsstressen flåsandes i nacken hela tiden. Precis vid vattnet, högt upp så han har ju värsta utsikten... På morronen satt jag där, me moster å drack kaffe...kände hur solen värmde för första gången på flera månader, satt där å KÄNDE tystnaden, den friska luften, lugnet, a...jag mådde bättre än jag gjort på väldigt väldigt länge. Får väl se, ska ta me mig kidsen när de blir varmare, så kan vi stanna en hel helg å bara må bra!

Sen har de ju varit EN utgång tillsammans me Bettan så klart, men USCH va trist de va!! Vi hade MYCKET roligare hemma ska jag be att få tala om...men men, Queer blev de i typ 2 timmar, sen åkte jag hem!

Lite foton!!









Hos Bettan innan Queer!

Myskväll hos Andreas!

Kriss De Light å Jag!

Bet å ja!

Steffi å Älskling!

Ollie å Älskling!

Ja se de snöar, ja se de snööööaaaaaar!!! Å Mello har böörjat igen!!

WUNDERBAAAR!!

Vintern e faktiskt änna här...! Å de har varit pulka å allt va de nu kan va! Å halkat runt har man ju gjort oxå, i vanlig ordning, va annars lixom? Tycker de e mysigt iaf, å barnen tycker de e kul me LITE vinter...

Å schlagern har börjat igen!!! SÅ jäkla kul! Mmm, de e allt en tradition vi håller stenhårt på i den lilla familjen, sitter bänkade framför tv:n varenda lördag, med eller utan kids, så sitter vi där å kollar å hoppas på bästa låt å myser å skriker å tjoar å tjimmar. Har introducerat Björn till The Schlagerworld oxå, HALLÅ...klart eller? E man tillsammans me mig så får man allt The Schlagerworld på köpet, take it or fucking leave it, MÅSTE ju inte sitta å titta på Mello me mig varje lördag om man inte vill, å nu syftar jag på Krambjörn, han har ju ett eget val...:) MEN de e ju klart att han e me...de e ju faktiskt sällskapet som e trevligt oxå;) anyway, anyhow, jag kommer att fortsätta sitta bänkad framför burken så länge de finns Schlagerfestival!

Har dessutom en lägenhet på g, håller tummarna på att de går i lås å bom nu...verkligen! Vill bara flytta...! Börja om, börja om på nytt, ett nytt år som jag känner på  mig kommer att bli så bra, från scratch, nya tag, ny början...å de kommer bli så fantastiskt bra...känner de i maggropen, för jag har en fantastiskt bra grund till att få det där livet jag alltid drömt om vad gäller allt...pojkvän, trygghet, mina barn å framför allt KÄRLEK, äkta sådan utan några krusiduller å lögner å skit som det har varit tidigare. Jo, jag säger de, har sagt de till Björn å många andra "Din mamma har verkligen lyckats" brukar jag säga, för det har hon gjort som ensamstående förälder, hon har verkligen lyckats med både honom och hans bror. Två riktigt bra killar som hon borde va riktigt stolt över!! Å de vet jag att hon e...de andra småsyskonen (som inte e SÅÅÅ små...) lyckas hon med oxå, ensamstående nu med...å hon e en underbar människa!! Tycker så mycket om henne!! Så, reflektar till tidigare kommentar på ett inlägg där nån tyckte att jag misslyckats pga att jag har två kraschade äktenskap å att jag därför inte kommer att va nån speciellt bra förebild för mina barn...för dom har ju två olika pappor...DÅ borde du verkligen träffa min Björn å döma ut ensamstående mammor som har olika pappor till barnen som misslyckade. Patetiskt...BAH!!

Nä, nog sagt för idag, orkar inte skriva mer!

Härå!

Livet...

För en vecka sen så inträffade nåt riktigt jobbigt som tack å lov slutade lyckligt, men som gav mig en ordentlig tankeställare.

En riktigt nära å väldigt kär vän, en släkting till Björn, fick en mindre hjärtinfarkt i tisdags kväll förra veckan. Jag, Darren å Björn satt i köket, myste å pratade när jag fick ett telefonsamtal som gjorde att jag tappade fotfästet totalt...benen vek sig under mig å jag föll rätt ner i golvet å bara skrek rätt ut... Jag trodde inte att de va sant, vadå Östras hjärtintensiv?? Vadå hjärtat? Visst att han äter mediciner för det sen tidigare, men va fan, han va ju hemma hos oss bara några dar tidigare? Fy fasen vilken känsla jag hade i kroppen, nästan surrealistiskt på nåt sätt. Hur som haver, jag å Björn åkte taxi upp till sjukan, in på intensiven, satte oss i fikarummet å väntade på svar... Fick besked om att dom hade elchockat honom för att få igång hjärtat i normal rytm, 3 gånger gjordes detta, jag grät hela tiden, mådde så illa, så fruktansvärt orolig...

Till slut kom det en sköterska som sa att vi kunde träffa honom. Å Herre Gud...när jag såg honom ligga där på britsen me alla slangar å kablar å jävla skit så bröt jag ihop fullständigt. Kunde inte sluta gråta, det gick inte! Kramade å pussade honom å talade om för honom hur mycket jag älskar honom å att vi har mycket kvar att göra, bl a en Thailandsresa nästa jul å nyår!! Han tittade på mig å frågade om jag va där ensam, men det var jag ju inte så klart, hans systerson Björn va ju där me...å jag såg hur han lyste upp. Vi lämnade honom där å åkte hem, tysta...tillsammans...hand i hand...lutandes mot varandra å tusen tankar i huvudet. Natten var väl inte den bästa, kunde knappt sova alls, men allt e bra nu i alla fall, operation på schemat å nya mediciner å ett nytt liv väntar honom tillsammans me oss som älskar honom!

De e intressant att de krävs en sån här incident som får många att reagera på livet, att många stör sig på småsaker som egentligen e en fis i rymden, små jävla skitgrejer som man kan slänga över axeln å gå vidare lixom? JAG bryr mig inte om hur andra ÄR å hur dom tänker, de skiter jag fullständigt i eftersom det faktiskt inte e MITT liv! Jag bryr mig inte ett jota om va andra tycker om mig å hur jag e som person eftersom jag faktiskt har dom som älskar mig JUST för den jag e. Men de jag faktiskt bryr mig om e att många försöker göra mig illa pga den person jag e...knepigt tycker jag...när de finns så mycket annat man kan lägga sin överflödiga energi på!

För MIG e livet alldeles för kort för att försummas. Livet för mig e en utmaning å ett äventyr, nåt jag tänker ta hand om å älska så länge jag står me mina fötter PÅ jorden så att säga, jag tänker inte lägga  nån onödig energi på skitsaker. Jag har ETT liv jag lever just NU, å de tänker jag ta vara på å leva som JAG vill leva de, så får alla idioter störa röva av sig, för jag bryr mig inte ett jävla skit om de.