Japp, som jag skrev tidigare idag så tänkte jag ta upp den här bloggen igen, känns bra på nåt sätt att få "skriva av" mig å dela tankar å funderingar osv.
Mycket har som sagt hänt sen mitt sista lilla inlägg, bl a så har Björn flyttat in till mig sen ett tag tillbaka, kändes väl lite ångestladdat i början...jag menar, det va ju lixom ett tag sen jag bodde tillsammans med nån. I början visste jag inte riktigt hur jag skulle känna, fick en diffus känsla av oro i kroppen, en känsla av att jag kanske gjorde fel? Tänk om nåt händer igen? Om detta e början på slutet? Mycket knepiga tankar... MEN! Det blev varken början på slutet eller nåt annat, utan början på VÅRT liv tillsammans, å jag tror aldrig jag varit lyckligare i hela mitt liv tillsammans med NÅN!
Självklart har vi ju haft ups and downs många gånger, men grejen e så här tror jag, att oftast så börjar ju ett förhållande med att man e gullegull å pluttinutt å allt det där, för att sen hamna i sina svackor å trista vardagar som många gör. Vårt förhållande har INTE varit speciellt lätt kan jag lova, det har varit så många gånger jag har varit på väg att ge upp, att låta det vara för att inte bli sårad å lurad igen. Men jag e oändligt glad över att jag inte gjorde det, för jag har ALDRIG känt så här starkt för nån under hela min livstid, aldrig älskat nån så oändligt som jag älskar Björn. Det bästa e att han känner likadant för mig, vi har ett så starkt band emellan oss att jag kan känna när han kommer hem, 2 minuter senare kliver han in i hallen. Ömsesidig respekt, kärlek å alla kort på bordet så fort det e nåt, ja...jag har världens bästa pojkvän å han har världens bästa flickvän!
Så JA, jag e så lycklig med den lilla underbara familj jag lever tillsammans med idag. Jag tar dagen som den kommer, som jag gjort under ganska lång tid faktiskt, man vet aldrig vad som händer, så det e lika bra att ta dagen som den kommer med alla dess överraskningar.
Nu tänker jag göra helg:)
Közz å kram på er!
Mycket har som sagt hänt sen mitt sista lilla inlägg, bl a så har Björn flyttat in till mig sen ett tag tillbaka, kändes väl lite ångestladdat i början...jag menar, det va ju lixom ett tag sen jag bodde tillsammans med nån. I början visste jag inte riktigt hur jag skulle känna, fick en diffus känsla av oro i kroppen, en känsla av att jag kanske gjorde fel? Tänk om nåt händer igen? Om detta e början på slutet? Mycket knepiga tankar... MEN! Det blev varken början på slutet eller nåt annat, utan början på VÅRT liv tillsammans, å jag tror aldrig jag varit lyckligare i hela mitt liv tillsammans med NÅN!
Självklart har vi ju haft ups and downs många gånger, men grejen e så här tror jag, att oftast så börjar ju ett förhållande med att man e gullegull å pluttinutt å allt det där, för att sen hamna i sina svackor å trista vardagar som många gör. Vårt förhållande har INTE varit speciellt lätt kan jag lova, det har varit så många gånger jag har varit på väg att ge upp, att låta det vara för att inte bli sårad å lurad igen. Men jag e oändligt glad över att jag inte gjorde det, för jag har ALDRIG känt så här starkt för nån under hela min livstid, aldrig älskat nån så oändligt som jag älskar Björn. Det bästa e att han känner likadant för mig, vi har ett så starkt band emellan oss att jag kan känna när han kommer hem, 2 minuter senare kliver han in i hallen. Ömsesidig respekt, kärlek å alla kort på bordet så fort det e nåt, ja...jag har världens bästa pojkvän å han har världens bästa flickvän!
Så JA, jag e så lycklig med den lilla underbara familj jag lever tillsammans med idag. Jag tar dagen som den kommer, som jag gjort under ganska lång tid faktiskt, man vet aldrig vad som händer, så det e lika bra att ta dagen som den kommer med alla dess överraskningar.
Nu tänker jag göra helg:)
Közz å kram på er!
