Privacy? Eller hur var det nu igen?

Helt otroligt... Vi har haft inbrott i lägenheten av Spiderman förmodligen. Var ute en sväng i lördags, inget speciellt så alls, tog några öl på Dubliners för att sedan svänga förbi Bee Bar å säga hej till ett par vänner. Väl hemma så skulle jag stänga av min laptop som bara stod i viloläge, letade ta mig fan häcken av mig eftersom den inte låg kvar på bordet i köket vilket den ALLTID gör. 

Björn letade, jag letade... INGENSTANS!!! Fick smått panik eftersom min hjärna inte fick ihop den ekvationen riktigt. Hur kom personen/personerna in??? Det e lixom inte det lättaste att ta sig in fönstervägen hemma hos mig (om man inte e Spiderman), dörren var låst...så det enda alternativet jag själv kommer fram till e att en uppsättning hemmanycklar till oss cirkulerar där ute nånstans. Känns sådär tryggt måste jag erkänna. Hur som haver, polisen kom hit, kollade efter spår överallt, men hittade NADA! Försäkringsbolaget e kontaktat så nu e det bara att vänta å se vad som händer. 

Så vad e det jag gjort Fröken Karma för att hela tiden kämpa i motvind? 

Vad e det som får vissa människor att bara klampa in i nåns HEM, där man oftast har sin trygghet, å bara ta med sig saker för att DOM känner för det? Om man inte kan känna sig trygg hemma, var gör man det då? Jag menar, det e otryggt ute på gatorna, det e otryggt var man än befinner sig egentligen, men att man inte ens får lov att känna sig trygg under sitt eget tak? I sitt hem? Ska man verkligen behöva låsa in sina värdesaker i ett säkerhetsskåp med en kod för att man ska få ha det ifred? 

Det e inte det materiella jag e ledsen å förbannad över, utan det e allt det personliga som försvunnit, nämligen foton, filmer, dokument som var riktigt PRIVATA... Backup? Jajemän...men inte på allt... Så jag hoppas att idioten som varit här å förstört så mycket för min familj, mår bra av att äga mitt privata liv, alla mina minnen, allt!! Jag hoppas att personen ifråga kanske kan förstå att jag skulle vilja ha tillbaka mitt liv. Fick en liten knasig tanke om att han/hon/dom förhoppningsvis e så smarta att innan dom säljer datorn kanske sparar allt det som e mitt på en cd-rom eller dvd-skiva å skickar det till mig. Det hade verkligen uppskattats. 

En laptop kan ersättas, men det kan inte mina minnen...inte alla de minnen jag hade på min stulna dator...sen många år tillbaka... 

Peace ❤

Kan vänner göra slut med varandra??

Igår träffade jag en vän som för mig har varit som en syster i många många år, min allra bästa tjejkompis, vi skämtade t o m om att vi skulle begravas intill varandra så vi aldrig nånsin skulle gå isär. Såpass var det... Sen vet jag faktiskt inte hur eller varför eller egentligen VAD som hände för att vår vänskap skulle få sig en så kraftig törn som den fick. Det känns otroligt tragiskt å jättetråkigt... Å så har det varit i omgångar, vi möts, vi pratar om det, vi blir "tillsammans" igen, för att sen gå isär ytterligare en gång.

Hur som haver så träffades vi ytterligare en gång å skulle prata ut... Men hur mycket av det vi sa va egentligen relevant för själva problemet som finns? Det kändes mer som pajkastning, "Jag har gjort det å det å det å det för dig, men får aldrig nåt tillbaka" typ....så lät det hela tiden, istället för att lösa nåt så kändes det som att det byggdes på ännu mer. Skulle jag personligen gå in i den rollen med min pojkvän så skulle han förmodligen lämnat mig för längesen. Ett förhållande, oavsett vilket, så måste man ge å ta, man bör kunna FÖRSTÅ vissa saker å våga ifrågasätta det som känns fel istället för att gå in i en roll där man håller käften för att sen droppa hela atombomben på en å samma gång.

Jag e inte perfekt. Kommer förmodligen aldrig bli perfekt. Vill inte va perfekt förutom för dom som jag ÄR perfekt för. Jag e inte heller telepatisk, skulle vilja vara det för tänk på hur mycket som skulle kunna bli lättare i alla förhållanden då? Men så länge jag inte besitter den underbara förmågan så uppskattar jag "raka rör" när det känns jobbigt för den andra parten i stället för att dra sig tillbaka å inte säga nånting å ANTA saker å ting. Det gör det hela värre.

Vet inte utgången av detta. Kände mig ganska tom när jag lämnade henne. Vet inte alls hur detta kommer att sluta. Det e antingen eller känner jag. Men det e sista gången faktiskt. Make it or brake it. Ge å ta. Förståelse. Respekt. Tillit. Annars e det kört.

Love!

And here we start...

Japp, som jag skrev tidigare idag så tänkte jag ta upp den här bloggen igen, känns bra på nåt sätt att få "skriva av" mig å dela tankar å funderingar osv.

Mycket har som sagt hänt sen mitt sista lilla inlägg, bl a så har Björn flyttat in till mig sen ett tag tillbaka, kändes väl lite ångestladdat i början...jag menar, det va ju lixom ett tag sen jag bodde tillsammans med nån. I början visste jag inte riktigt hur jag skulle känna, fick en diffus känsla av oro i kroppen, en känsla av att jag kanske gjorde fel? Tänk om nåt händer igen? Om detta e början på slutet? Mycket knepiga tankar... MEN! Det blev varken början på slutet eller nåt annat, utan början på VÅRT liv tillsammans, å jag tror aldrig jag varit lyckligare i hela mitt liv tillsammans med NÅN!

Självklart har vi ju haft ups and downs många gånger, men grejen e så här tror jag, att oftast så börjar ju ett förhållande med att man e gullegull å pluttinutt å allt det där, för att sen hamna i sina svackor å trista vardagar som många gör. Vårt förhållande har INTE varit speciellt lätt kan jag lova, det har varit så många gånger jag har varit på väg att ge upp, att låta det vara för att inte bli sårad å lurad igen. Men jag e oändligt glad över att jag inte gjorde det, för jag har ALDRIG känt så här starkt för nån under hela min livstid, aldrig älskat nån så oändligt som jag älskar Björn. Det bästa e att han känner likadant för mig, vi har ett så starkt band emellan oss att jag kan känna när han kommer hem, 2 minuter senare kliver han in i hallen. Ömsesidig respekt, kärlek å alla kort på bordet så fort det e nåt, ja...jag har världens bästa pojkvän å han har världens bästa flickvän!

Så JA, jag e så lycklig med den lilla underbara familj jag lever tillsammans med idag. Jag tar dagen som den kommer, som jag gjort under ganska lång tid faktiskt, man vet aldrig vad som händer, så det e lika bra att ta dagen som den kommer med alla dess överraskningar.

Nu tänker jag göra helg:)

Közz å kram på er!