Miss Vasiliki

tisdag 1 mars 2011

Ödet...detta öde...

Jag tror på ödet, ja de gör jag. Jag tror på att vissa incidenter, stora som små, viktiga eller mindre viktiga, många gånger naturligtvis beror på det man själv åstadkommer, men andra gånger genom att de helt enkelt blir som de blir UTAN att man själv bidragit till det.

Detta Öde har spelat mig ett spratt ett ex antal gånger de senaste månaderna, å jag börjar helt seriöst undra va faaan de e som e fel egentligen? Jag uttalar mig just nu om saker som hänt utan att jag själv har bidragit till det, som har varit sååå bra, känts fantastiskt för att sedan, när jag känt att GUD så bra detta e...bara raseras som ett korthus i vinden. Sjukt...fantastiskt sjukt å ofattbart att detta jävla öde spelar mig ett spratt hela tiden.

Jag får helt enkelt ta å ignorera allt som kommer i min väg som jag själv inte valt, just för att slippa alla problem, allt de där tråkiga å trista som tillkommer. Ja, jag e otroligt sårad just nu. Inte för att jag inte fick som jag ville, eller att de va för känslomässigt jobbigt, nej nej...utan just för att ÖDET ännu en gång gav mig sitt förbannade finger å hånlog.... FUCK OFF lilla miss Vasiliki...haha! Well, fuck u to ditt pucko.

Nu e de bra. This is it. Ödet kan dra raka vägen åt helvete å aldrig mer komma tillbax. Skiter i vilket. Come n get me motherfucker...!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar