Ny tvättmaskin...

Jaha! Då va de änna dags för de gamla skrället att dö då...min trogna tvättmaskin tog sin sista suck i förrgår, min maskin som troget tvättat flera maskiner tvätt om dan, har dött... Fuck oxå! Så jag fick snällt köpa en begagnad "ny" tvättmaskin, för en billig peng, men en billig peng e en peng de me, vilket e en ganska STOR peng för en ensamstående 2-barnsmorsa som studerar. Fuck oxå! Har verkligen gjort stora inköp nu de sista, men även betalat av en helvetes massa skulder, å gjorde en så smart investering som ett ordentligt placeringskonto. För de MÅSTE man ha sörrö...har ju för fasen ett liv eller?? ÄH... De blir nog bra me allting...får jag snällt intala mig själv.

Ja, apropå inköp, hade hämtat sonen, handlat lite som vanligt, stod på hållplatsen som vanligt, väntade på bussen som vanligt. De enda som va ovanligt va att de faktiskt regnade vilket de inte har gjort på flera veckor känns de som. I alla fall, jag står där å suger på en cigg, barnen tjafsade väl om nåt som jag fullständigt sket i, när Oliver säger: "Mamma! Vet du vad? En sån tröja som du har på dig...har...pappa köpt till...fast en ROSA!" Öööööh....eeeehhh...oooookej? Trodde faktiskt på fullaste allvar att jag skulle garva ihjäl mig... Går han alltså omkring med OLIVER å köper kläder till...?? Varför i helvete då för? Kan han inte göra de ensam? Jag tittade på min ascoola, skitsnygga, svartvita topp, en sån topp som typ bara JAG passar i, med en döskalle på...å fick liksom en känsla av att kliva ur den å slänga den åt helvete. Det kändes på nåt konstigt sätt att han letade kläder till henne som e JAG liksom? Kanske omdevetet, va vet jag? Jesus Christ säger jag bara... Fucking patetiskt! Precis som om JAG skulle köpa kläder till mina "pök" (inget illa menat mot...för de e absolut inte så jag menar...)tillsammans med mina barn liksom? Herre Gud, R E S P E K T, va tog den vägen? L O G I K, va tog den vägen?

Många, vääääldigt många tror att bara för att barn e just BARN så förstår dom inte, dom blir sedda som oskyldiga små bäbisar som inte ser eller hör nånting. Visst, de finns säkert barn som faktiskt varken ser eller hör å beter sig som bäbisar trots att dom e 6 år. Men min son Oliver e ett underverk, ett mirakel i denna mörka värld, en glädjestråle när de e som mörkast... Å Oliver e otroligt smart. Han uppfattar ALLT som sägs, allt som ses, å de tolkar han på sitt lilla sätt eftersom han trots allt bara e 6 år, han frågar å frågar å frågar. Jag kan ge honom svaren jag e kapabel till att faktiskt svara på, jag kommer aldrig att ljuga eller undanhålla nåt för Oliver, men när han frågar om hans pappa e kär i nån men hon inte e kär i honom, så kan jag tyvärr inte ge honom nåt korrekt svar eftersom jag själv inte vet... Därför tar han väldigt illa vid sig när hela hans pappas liv består av EN person som syns överallt...å de frågor som kommer kan jag tyvärr inte hantera utan måste va ärlig å säga att Ja, Oliver, de kanske ÄR så att din pappa e jättekär i henne, men jag vet faktiskt inte!?!!

För...Oliver har inte haft de lätt i sitt lilla 6-åriga liv, han har sett mycket å hört mycket, men nåt jag ALDRIG har gjort för honom e att ljuga. Det kommer jag aldrig att göra för honom heller. Han e för värdefull för det. Jag kommer aldrig att svika honom, vad som än händer. Han e för älskvärd för det. Så e det.

Många lever FÖR sina barn, men jag lever MED mina barn och FÖR MIG!

Vågar man inget så vinner man inget...

Ja, så har man gjort de igen...!

Ett tag sen jag skrev, har varit fullt upp med ganska mycket nu de sista, huset e sålt, men oron efter en ny lägenhet som fortfarande inte existerar finns ju så klart hela tiden. Men asså, visst fine, att oroa sig e ju bara mänskligt egentligen, men jag kan ju inte ligga sömnlös om nätterna pga ångest för en ej existerande lägenhet liksom. Den kommer ju inte fortare för de!! Men jag har väl lite på gång i alla fall. Vi får se!

Anyway, de har varit 2 intensiva helger måste jag säga, å den befintliga e inte över än...vojne vojne...men FAAAN va kul jag har haft! Shit asså...mycket nya underbara människor har korsat mitt liv i dagens läge, människor som har berört mig, människor som antagligen alltid kommer att finnas kvar hos mig, i alla fall ett bra tag. Det känns bra...skönt, tryggt. Jag vet att jag duger som jag e, å kommer aldrig att ändra på min personlighet, för då kommer jag att försvinna, bli en ej existerande varelse, nån som inte finns helt enkelt. Jag måste kunna va mig själv för att kunna leva mitt liv lyckligt. Å de gör jag nu!

Jag mår fantastiskt bra! Har hittat mig själv igen, dock mer mogen, mer observant på min omgivning å vilka människor som e PLUS-människor å vilka som e MINUS-människor. MINUS-människor ska man inte ha i sitt liv, dom får inte finnas i mitt liv för dom suger all energi från mig vilket jag inte e intresserad av alls. Så nu har jag bara PLUS-människor i mitt nätverk, människor som älskar mig å som jag älskar tillbaka.

Mycket galenskap har jag ställt till med!! Men GUD så roligt jag har haft, otroligt galna saker som bara har genererat positiv energi, mycket skratt å ett förlängt liv! Jösses...kan inte riktigt gå in på vad exakt de e jag gjort eftersom de e ganska privat, men huvudsaken e ju att jag faktiskt har gjort de av egen fri vilja, å de mår jag bra av!! De enda jag kan avslöja e att jag igår va hos en kompis kompis, han e polis, hans skjorta hängde i hallen å jag frågade om jag fick sätta på mig den. Sagt å gjort, satte på mig den...MEN...utan nåt annat än min bh å mina små svarta string under... Jag dundrar ut å gör en entré som fick många att skratta gott! Ja, detta gjorde jag inte pga för mycket alkoholintag, inte för att få bekräftelse, inte för att synas, nej gott folk, detta gjorde jag för att jag E SOM JAG E, lite halvgalen, men what the fuck? Å jag bjöd många på ett gott skratt, skratt förlänger livet har jag hört, så jag kommer att fortsätta bjuda på många skratt.

Må gott nu!

Va va de jag sa?

SÅÅÅ JAAAA....bra jobbat! Sverige e varken me i fotbolls-vm eller i Eurovision Song Contest (ESC) i år! Otroligt eller? Nä, faktiskt inte alls, varken när de gäller vm eller ESC, jag VISSTE att de skulle gå käpprätt åt helvete för stackars stackars lilla Anna Bergendahl! Anna var fantastisk på scenen! Om man bara koncentrerade sig på just henne å själva numret så va de ett jättebra framträdande, hon glänste på scen, glimten i ögat, hon hade verkligen ALLT! Men ööööhhh...eeehhh...låten?? Låten liksom? Fanns de inga bättre låtar att rösta fram? Va hände med Manboy å Eric Saade? Helt ärligt så trodde jag att jag skulle svimma å ramla baklänges när "This is my life" vann, helt jävla otroligt asså! Jag tycker verkligen inte att den e bra nånstans, skit tråkig, torr, å definitivt inte en låt som hade kunnat placera sig top 10. Jag rensar hellre sockerbönor i 2 dar än lyssnar på den låten.

MEN! Det e ju inte Anna Bergendahls fel att hon faktiskt blev framröstad? Eller hur? Det e ju inte hon själv som valt de! Det e ju dom som röstade fram henne som egentligen borde ta hela jävla smällen, men att skylla på att ANNA orsakade ett fiasko...e ta mig fasen INTE okej! De NI som röstat fram henne som e skyldiga till fiaskot, NI! För jag personligen röstade på Manboy, den ENDA låt som faktiskt skulle kunna placera sig top 10 i ESC...